Jag har inte varit sjuk på år och dar känns det som. Har väl med graviditeter och amning att göra. Man får nått skydd, vad vet jag. För drygt en vecka sedan yttrade jag något i stil med ”det skulle vara rätt skönt att få bli sjuk, så man bara kan ligga och sova och ta igen lite sömn”. Jag konstaterade därefter att bara för att jag sa så, så skulle jag säkert bli sjuk.
Ja och nu är det så. Jag får skylla mig själv. Elvis och jag var och hälsade på Viran i går. När det var dags att åka hem så kom illamåendet. Därefter bröt kräksjukan ut. Som ”tur” var har Elvis fortfarande feber och den satte rekort i går kväll på 39,6, så han sov hela kvällen.
Idag känns det bättre. Elvis är på benen så klart. Jag får titta på när han leker. Bara nu inte pappan och Viran blir sjuka/sjukare.
Det är just en snygg familj det här.
Efter att ha sovit i princip hela dagen var det så dags att rita lite vid tiosnåret.
Men inget drickande eller ätande. Nu väntar vi på doktorn som ska lyssna på andningen.
Gissa var vi var idag. På hälsocentralen. Gissa var Elvira och pappan är nu. På barnkliniken.
Där ska de spendera natten. Elvira har varit feberfri men jättedålig. Slumrat av och till, bara legat i soffan, varit ledlös och tyst. På eftermiddagen bad hon faktiskt om att få dricka. Då började hon kaskadspy. Nu får hon dropp, det tas prover, hon har inhalerat och kanske, kanske vänder det.
Tyvärr har jag inget roligare att skriva om. Inte ens väntrummet var kul den här gången.
