Jag vet inte men jag tror att vi var med om ett stycke historia i går kväll.
På bästa sändningstid, i direktsändning och på svensk tv:s firmafest hölls ett tacktal av Micke med DS. Årets bästa dokumentärprogram OCH Årets bästa program till En annan del av Köping, det är inte illa.
Kan inte säga annat än Hurra, hurra, hurra, hurra!!!
Tillägg: Har inte hittat Mickes tal ännu, men vi får hålla tillgodo med Tobbes så länge.
Nu har jag suttit och läst och läst. Om Abbe. Hans pappa skriver så man inte kan sluta läsa. Abbe är en liten kille som föddes 2005 med hjärtfel och Catch 22 (en av alla olika kromosomavvikelser). Vi får följa med från början tack vare pappans dagboksanteckningar som så småning om leder oss fram till nutid.
Läs du också, det finns ingen anledning att inte läsa. Alla borde ta del av historier som denna. Livet kräver ödmjukhet och det glömmer man allt för ofta.
Brrrr…. då var det dags att frysa igen.
Det är ju ändå skönt med höst på ett sätt. Man får så mycket tid, känns det som i alla fall.
Att hösten nalkas märks också på andra sätt. Bästisen Astrid börjar dagis. Mammorna kan inte ”hänga” längre för de ska börja arbeta. För min del är det bara 47 dagar kvar av föräldraledigheten. Det känns så där om jag ska vara uppriktig. Vemodigt på ett sätt. Den här tiden i livet är över och kommer aldrig tillbaka. Tänk vad många sådana tider man ska lämna efter sig om livet blir långt.
Med grå moln över balkongen och kalla golv värmer jag mig med den här bilden från i sommar. Det var en härlig tid… precis som denna.
Han har länge gått och känt, klämt och vänt på en rektangulär låda på Hobbex. I lördagseftermiddag fick han ett paket i samma storlek, lite i förväg. Han lyckades nämligen övertala mig att det spelade ju ingen roll vilken dag man får paket. Födelsedagen är ju bara ett datum. Låter för övrigt som något jag kunnat säga. Kanske var det därför jag gick på det. Nu ska jag och Viran väcka honom med en vacker sång med morgonstämma och lite frukost. Kvar är bara ett paket med mjukt innehåll. Inte lika kul, men nyttigt. Skjortan nedan har han haft på sig de senaste fyra åren…
För övrigt så firar vi födelsedagen med allt som hör till och som den småbarnsfamilj vi nu är så räknas också hosta, halsont och snor in.
Elvira ville självklart hjälpa till. Som ni ser är hon lika nöjd som pappa med presenten och pussen.
Grattis på födelsedagen!!!
