Jag ser sällan på tv numer. Den står på medan man är sysselsatt med annat. Antagligen har man blivit lite mer lik sina egna föräldrar. Det går ju lite successivt det där. En dag vaknar man upp och är en kopia. Man utför en handling som bara några år tidigare kunde reta gallfeber på en. Medveten om detta tar jag nu ett steg närmare kopian när jag säger (skriver) frasen ”det är ändå ingenting att titta på”.

Jag kan faktiskt bli lite förbannat på de där bolagen som gör tv. Jag skulle inte säga något om att följa en serie om den bestod av åtta avsnitt och sedan var slut. Tyvärr är verkligheten istället åtta säsonger (i bästa fall). Råkar man ändå hamna där i soffan känner man sig bara lurad när programmet är slut. Vi har ju vetat hela vintern vilka som kommer till final i Let´s Dance. Det är solklart vilka som kommer att bli framröstade i schlagern varje vecka. Det räcker att se sista avsnittet. För att inte nämna Lost, Prison Break och Heroes. Handlingen tar inte tittaren vidare. Istället gör den en bara mer förvirrad, eller rättare sagt fördummad, därav förvirringen.

Tacka vet jag Teletubbies, de vet man var man har. Där kan till och med en hårdkokt mamma-hjärna hänga med. Jag tror min är så hårdkokt att den är grön i kanterna. Antingen är den så proppfull med information och kom ihåg att signalerna inte kommer fram. Eller så har det gått åt andra hållet, den förtvinar. Den krymper långsamt och snart får den plats i en liten barnmatsburk och kan serveras från fem månader tillsammans med kokta grönsaker.

Med eller utan tv-underhållning och hjärna så har helgen bestått av aktiviteter som 3-års kalas, bad, och en ny teckenpärm full med verb. Ingen av aktiviteterna var särskilt krävande så det gick bra. Till 3-åringen hittar jag i sömnen. Till badet har vi åkt tidigare. Och lamineringsmaskinen går ju bara att mata från ett håll. Hålslagaren med.

Etiketter:
söndag, 2009-3-15 · Wow! 2 kommentarer »