Fick ett nummer av den lokala högskolans interntidning i min hand. Som ”gammal” mediestudent intresserade en artikel mig.
Där skriver man om mediaforskaren Margareta Rönnbergs senaste bok Blöjbarnsteve. Hon och hennes författarkollger menar att man som blöjbarn inte kan se för mycket på tv (dvs tv riktad till sin egen målgrupp). Tvärtom hjälper tv barnen att utvecklas. En som hävdar motsatsen är professor Hugo Lagercrantz* som lyckats få de flesta barnläkare med sig i sitt resonemang, och värre, även SVT. Ett exempel är att SVT som så ofta sneglar på BBC inte har köpt in Teletubbies. (Däremot köpte BBC alla avsnitten.) SVT har heller inte något programutbud för blöjbarnen och dessa barn syns inte heller i de tv-program som visas.
Eftersom Elvira är som förtrollad av Teletubbies är ju detta exempel intressant. Teletubbies är pedagogiskt upplagt och figurerna är tydligen utformade av beteendevetare. Målet är att lära barnen känna igen saker och förstå omvärldsförhållanden. Fashinerande är, tycker jag, att vuxna människor kan skapa något som lockar dessa 1 1/2 -2 åringar. Att man vet vad som intresserar dessa små människor och att man kan visualisera det. Och att det fungerar – uppenbarligen.
En liknelse som Rönnberg gör i artikeln tycker jag räcker som resonemang och det är ”-Varför kan man rekommendera små barn att lyssna på musik men inte titta på film?”
*Så sent som 2005 ska Lagercrantz hävdat att för mycket tv-tittande och dataspelande ökar risken för ADHD. Tidigare hävdades att sömnproblem, benskörhet, epilepsikramper, ångest, förminskat latmaskhjärta och tv-ben mm var risker.
Med andra ord, – Heja Teletubbies!
-
http://www.snyggmedia.se Pappa
-
Åsa