Ett nej är ett nej är ett ja

Uppfostran är ju en del av underhållningen nu förtiden. På bästa sändningstid en vardag. Men vad som är rätt råder det delade meningar om. Vet någon det föresten? Det måste finnas lika många rätt som det finns barn. Och lika många åsikter om vad som är rätt som det finns föräldrar.

Här hemma är vi ofta eniga om vad som är rätt. Men det är en annan femma att stå fast vid beslutet.

Elvira gillar knäckebröd, men inte lika mycket som hon gillar smöret på knäckemackan. Det intas med full njutning. När smöret är avslickat är mackan förbrukad och hon ber om en ny. Vi kommer kring problemet genom att bre om den på nytt. Nytt smör gör mackan till en bättre begagnad och oftast godkänner hon det. Men brer mamma eller pappa en egen smörgås då ska hon ha den. Får hon den inte kan det beroende på dagsformen bli gråt eller gnäll.

Här om kvällen tog sig mamman och pappan varsin smörgås. Pappan sa nej till Elvira. Han ville ha sin smörgås för sig själv och dessutom hade hon två-tre halvätna liggandes. Det blev gråt. Mamman delade sin i två och gav bort ena halvan. Det blev tyst.

Vi är överens om att jag gjorde fel. Vi är också överens om att det är skönt att äta utan gråt.

Etiketter:
onsdag, 2008-11-19 · Wow! 3 kommentarer »

  • http://www.snyggmedia.se Pappa

    Ett ”jag ska gå och lägga mig tidigt” är ett ”jag ska gå och lägga mig tidigt” är ett ”jag gick inte och la mig tidigt”??

  • http://www.ilia.info.se Ilia & Sirkka m familj

    Hm det där med åsikter finns det inte lika många åsikter som människor? och ja brukar inte de flesta ha åsikter om barnuppfostran osv?
    Nåja vi fick njuta av pappan som sällskap igår och han har fått se ”bild” på den blivande…
    När vi får bättre sådan kommer det läggas upp *lovar*
    och ja barn (och hundar) är experter på att få ett nej ett nej till ett ja ;o)
    Kramizar och nospuffar

  • Åsa

    Jag ler inombords (fnisssssssssss), vi har exakt samma problem. En typisk 2.5 åring. Men vår Sessa kastar först mackan sedan sig själv på golvet….massor av GRÅT…
    Lika så när det gäller mat, men den kastar hon som tur är inte den på golvet. Ska ha av allt som finns på bordet, sedan när tallriken är full, ska hon inte ha nåt.

    Håller med om att det är ohyggligt skönt att äta under tystnad, utan gråt.

    // Åsa