Idag var det återbesök på öron. Ni har inte fått höra om vår torsdag. Det var en torsdag i sitt eget slag. Det var då vi var till öron första gången.

Elvira skulle på årskontroll hos hab-läkaren. Ett 30 minuters besök som inte skulle kräva någon större ansträngning. Eftersom vi skulle åka bil från dörr till dörr avstod jag en konflikt och lät Elvira bestämma att hon skulle ha sina för stora gummistövlar utan raggsockor istället för vinterskorna. Vi tog också endast med oss enkel-sulkyn, i nödfall, om Elvis skulle somna.

10.30 var tiden vi skulle vara där. Vi kom i tid men när jag svängde in på parkeringen till hab sov båda barnen. De fick väckas vilket resulterade i att Elvis blev kinkig. In på hab traskade vi, jag och mina sjuka, snoriga och ögoninfekterade barn. Läkaren tog emot och Elvis grinade i stort sett hela tiden. Besöket slutade i att jag fick en remiss till öron i min hand. Jag skulle åka direkt dvs med trötta och hungriga barn med för stora skor och en enkel-sulky. På vårt sjukhus är det långa avstånd för en tre-åring. Kl 12 var vi på öron och vi fick en jourtid till kl 13. Så iväg till en annan byggnad för att köpa korv i kafeterian. Sedan tillbaka till föregående byggnad och där, p g a förseningar, 45 min i väntrummet/korridoren/undersökningsrum/och gud vet vilka andra rum som ungarna sprang in i medan vi väntade. De löpte amok. Underhållande tyckte både personal och väntande patienter. Tröttsamt tyckte mamman för det var nog åt mig de skrattade mest, åt minstonde kändes det så.

Efter fyra timmar på vift, begav jag mig till slutstationen, apoteket (i en annan byggnad), med recept på penicillin. Till sällskap hade jag två supertrötta barn och en sittplats samt ett par för stora stövlar som inte ville sitta på. Och tålamodet hade jag tappat någonstans i korridoren uppe på öron.

Väl hemma, när barnen sov sött i sina sängar med smutsiga strumpor och byxor efter att ha dammtorkat landstingets golv sjönk det in. Vad var vi just precis med om? Jo, att få penicillin än en gång, utan en säker diagnos på öroninflammation. Anledningen till återbesöket idag var att vi under helgen skulle köra med örondroppar så att vaxet som satt ivägen för sikten skulle mjukas upp och tas bort, så att trumhinnorna kunde undersökas.

Till  saken hör också att vid besöket hos hab-läkaren diskuterade vi just detta. Att vi så många gånger varit på hälsocentralen, öron och barnkliniken med en sjuk Elvira och inte fått en klar diagnos, vilket i sin tur resulterar i ett brett och starkt pencillin som tar död på bakterier både i luftvägarna och i öronen. Den enda ledtråden till infektion är oftast den höga sänkan. Och den är tydligen inte helt tillförlitlig enligt hab-läkaren, eftersom vissa kan ha högre sänka än andra, och då särskilt en liten tjej vars immunsystem rusar i taket för att bekämpa minsta lilla bacill. Hab-läkaren tyckte att vi skulle kräva grundligare undersökningar nästa gång. Nu blev det inte så den här gången.

Den här gången fick vi ”bara ” Kåvepenin. Och idag på återbesöket kunde man ändå inte få bort vaxet längst in, så vi vet ändå inte om hon har haft en öroninflammation. Men kuren tar slut i morgon och Elvira är i stort sett frisk (hennes ögon är mycket finare än våra). Så en viss nytta kanske medicinen har gjort. Men tänk ändå, om vi har tvingat i vår lilla tjej den där äckliga medicinen under fasthållning helt i onödan.

Vi får hoppas att det blir som vår kloka läkare tror. Att nästa säsong har hon haft de där virusen man ska ha före tre års ålder. Nästa säsong har hon byggt upp sitt immunförsvar och kommer att stå emot bacillerna som cirkulerar på förskolan bättre.

Etiketter:
måndag, 2009-11-30 · Wow! 3 kommentarer »