Elvira har sedan i somras (det låter väldigt länge sedan) suttit och oh:at sig över lekland-klipp på youtube. I lördags tyckte äntligen föräldrarna hennes att det var läge för ett besök. Varför tar det emot att åka på sommaren? Nej, då ska man inte vara inne och leka. Ut och ta vara på sommaren. Vuxen och förnuftig så det nästan rinner över är man ibland. Vi blir visst sådana, precis som våra föräldrar. Nice…

På leklandet träffade Elvira en flicka från 2:an. Flickan tog med sig Elvira och de lekte länge. Hon väntade tålmodigt på att Elvira skulle klättra ner eller upp och hinna ifatt. Och lite här och var där vi rör oss i vardagen är det någon som säger -Hej Elvira! Vi vet inte alltid vem det är, men kan lista ut att det är ett barn från skolan. Vuxen och tacksam blir man, så det nästan rinner över.

På skolan lyfter de fram gott beteende och god kamratskap lite extra. Ett exempel är att de på fredagarna delar ut en ”guldstjärna” till en elev som gjort något bra. Förra fredagen fick en annan flicka i 2:an terminens första utmärkelse för att hon varit en bra kompis till Elvira och tagit emot henne så bra. Varje morgon när Elvira har kommit till skolan har flickan kommit ut till tamburen och tagit Elviras hand för att sedan gå in och leka. Det visade sig också att flickan kan tecken för hennes mammas bästa kompis är döv. Jag menar, hur stora är oddsen? Kanske större än man tror.

Jag minns att vi blev överraskade då vi var nyinflyttade till vårt område. Det visade sig att flera av grannarna på gården hade kopplingar till funktionshinder av någon form. Vi är inte så utmärkande som familj när man lyfter på locket helt enkelt.

Hur som helst, än så länge går det bra på skolan. Utmaningarna är att avbryta aktiviteter inne för att plötsligt behöva ta rast eller att sitta still genom hela samlingen. De har två samlingar på rad på morgonen, en gemensam och en för sexåringarna. När sexåringarna samlas har Viran tröttnat, då går hon och sätter sig och äter sin medhavda frukost. Och blir hon tilltalad svarar hon från bordet 😉

Etiketter:
måndag, 2012-9-03 · Tråkmånsarna har inte kommenterat »