När jag är ensam hemma med barnen tycker jag mest att jag bara stressar omkring för att serva den ena och därefter den andra. Fram och tillbaka mellan barnen. Den ena får sitta framför tv:n medan den andra får ny blöja. Den andra får sitta och gnälla i babysittern medans den första får mat.
Detta dattande fram och tillbaka gör att det känns som om båda barnen missunnas. Det dåliga samvetet kryper på och när nattningen närmar sig känns det verkligen av. ”Ska hon redan gå och sova, vi har ju inte hunnit umgås.” ”Stackars tjejen som bara får leka själv” osv.
Det var dags för tandborstning. Elvira brukar vara pigg på att haka på till badrummet. Men idag stannade hon upp. Vände halvvägs. Kröp och hämtade en napp (det är bara hon som vet var de finns, undrar varför…). Kröp med nappen till barnvagnen. Reste sig mot barnvagnen och släppte nappen över kanten. Här skulle man ju kunna tro att hon gav lillebror nappen för att få tyst på oljudet. Men inte. Jag lyfte upp henne. Hon satte sig vid hans fötter, stoppade nappen i munnen och klappade honom på magen som tröst.
Min älskade, älskade Viran, som älskar sin lillebror trots att han konkurrerar om min tid.
-
Farfar och Andrea
-
http://www.snyggmedia.se Pappa
-
Åsa
-
Ilia o Sirkka m familj
-
http://www.sotochsnygg.se/ Mamma
-
http://www.grodansmamma.blogspot.com Grodansmamma