En livs levande fågelskrämma(re)
Var detta sista sommardagen? Här har svetten lackat av flera anledningar. En mamma måste göra vad en mamma måste göra på 2000-talet. Tvätta, stryka, plocka, servera mat, torka spill, torka rumpor, handla och vistas i solen.
Elvira gav sig iväg på utflykt med Johannas efterträdare Emelie. Jag och Elvis åkte till leksaksaffären och mataffären. Men för att det skulle bli rättvist (jag menar mataffären har vi ju båda nytta av) så gjorde vi också ett besök i blomsteraffären. En kvinna måste göra vad en kvinna måste göra på 2000-talet. Köpa sina egna blommor.
Elvis värnar om sin integritet och ville inte att jag skulle ta kort, så säg inget om att jag lägger ut detta på nätet.
När det var dags att vistas i solen bjöd Elvis på tårtpaj i sandlådan, en delikatess må jag säga. Och precis när mamman började längta efter Elvira kom hon hem och satte ytterligare färg på tillvaron denna lördag i slutet av augusti, när det var 27 grader i solen.
Elvira lägger håret till rätta
Och imorgon är det en ny dag. Då kommer pappan hem. Det ser vi fram emot. Nu får han se till att vara hemma några veckor på rad. Han får också se till att köpa blommor lite oftare. Tänk vad ni män skulle komma undan med mycket om ni köpte blommor till era kvinnor ofta.
(Och är det nu någon jämställdhetsfantast som tänker att kvinnor kan likväl köpa blommor till sina män, så kan vi inte det. Det blir aldrig samma sak, för de uppskattar dem inte. Och det är kanske därför man glömmer bort/inte tänker på det/inte förstår vitsen/inte ser vinsten med blommor) 
Nästan dagligen frågar Elvis och Elvira efter grannarna. Är de inte hemma cirkulerar barnen i närheten och inväntar tecken på att de har kommit hem från jobbet, så de kan få prata över staketet eller i bästa fall hälsa på.
Elvira och Elvis hoppar på studsmattan som står nära staketet. På andra sidan staketet sätter sig grannen och tänder en cigarett. Elvis slutar hoppa och utbrister,
- Stopp Elvira! Stopp! Stopp!
Barnen slutar hoppa. Elvis vädrar i luften och säger glatt,
- Det luktar Katarina här!
Timmen är sen och barnen har sovit några timmar. Elvis har redan hunnit komma över till stora sängen. Mamman och pappan har just lagt sig. Rummet är tyst och bäck-svart eftersom vi inte har några sänglampor, eftersom vi inte bestämt om tetris-bygget av sängar ska vara kvar, eftersom…. ja ja. Det smackar från en liten mun i mitten av sängen,
- Mmmm, jag gillar majs.
Farmor är på besök och hon och Elvis är på utflykt till centrum. De strosar längs Drottninggatan och plötsligt korsas gågatan av en stor bil. Farmor uppmärksammar Elvis,
- Oj vilken stor bil Elvis!
Elvis svarar,
- Mmm.
Han tillägger,
- Killar som kör stora bilar har små snoppar.
Farmor blir så klart full i skratt, men behärskar sig och frågar nyfiket,
- Vem har sagt det?
- Pappa.
Mamman håller på att klä på sig en morgon när Elvis kommer in i klädkammaren. Han tittar upp på de kvinnliga behagen och säger med glittrande ögon och ett stort full-i-fan-leende,
- Mamma, du é gullig.
Alicia Vikander och Jesper Lindberger spelar syskon i Kronjuvelerna
När jag hörde talas om filmen Kronjuvelerna blev jag nyfiken. När jag sedan läste att att det var en skådespelare med DS med ville jag ju definitivt se den. När jag och pappan fick chansen att gå tillsammans visade biografen den kl 14.30. Så, det blir till att se den hemma.
Idag tipsade Freja och Irma om en artikel i DN. En artikel om Jesper och hans familj. Jag känner igen pappan och vill minnas att jag sett honom i TV, i ett Downs-relaterat ämne eller debatt. Även denna gången får vi ta del av föräldrarnas klokhet. Tack för att ni syns! Tack alla goda ambassadörer som ställer upp på olika sätt (i bloggar, hemma hos reportage, tv-nyheter, reklamfilmer, you name it) för våra barn och deras självklara plats i samhället. Även i framtiden.
Förhoppningsvis kommer inte Sverige hit.
Bild: Svenska Downföreningen
Elvira som älskar speglar hade mycket att göra i Skratthuset.
I lördags bar det av till Grönan. Äntligen var dagen framme, 48 FUB-medlemmar satte sig i bussen som tog oss till storstan. Vädret var så där, det regnade. MEN, det var inga köer och regnet avtog. Det blev toppen. Vi var lite oroliga att det skulle vara för lite aktiviteter för de små barnen, men inte då. Vi hade fullt att göra de sex timmarna vi var där.
Elvis provade både Lejonet och Giraffen, men Lejonet var bäst.
När vi som arrangerade resan ringde för att kolla regler kring ledsagare/assistenter var reglerna hårda. På plats var det en annan visa. Utan problem fick pappan VIP-armband till hela familjen. Det kan ju vara svårt att stå i kö och att avbryta aktiviteter när man har en funktionsnedsättning. För att inte upplevelsen ska bli förstörd kan man alltså få slippa stå i kö till karusellerna och få sitta kvar och åka flera gånger. Detta kan även vara en utmaning för Viran, men eftersom köerna var så korta behövde vi inte utnyttja möjligheten. Men hade det varit solsken och fullt med folk hade detta varit en förutsättning för det goda humöret.
Elvira som kan tycka att det är läskigt när gungan hemma på gården snurrar, hade inga sådana rädslor i karusellerna. Hon ville till och med åka barnens Fritt fall, men fick inte p g a att hon var för kort. Hela dagen flöt på så enkelt. Gott humör och alla sprang oftast åt samma håll.
Barnen var högt och lågt. Snabbt och långsamt. Här och där. Och trötta på bussen hem.
Sommar = saft med sugrör
Vågar inte skriva att det är höst än, för det är det ju inte. Men en dag i taget och vi är där. Idag packade jag undan badväskan, lade tillbaka badkläderna i garderoben, hängde upp badrockarna på baksidan av barnens dörr.
Nu är badrockarna morgonrockar igen.
Elvira vill gå till grannen. Hon har klätt sig i pappas gamla brottardräkt och en tant-mössa.
Vår grind har två lås eftersom Elvis en vacker dag i början av sommaren kunde öppna det första. Vi föräldrar svarade genom att sätta dit ett till, ett lite klurigare. En vacker dag i mitten på sommaren kunde Elvis även öppna det. Han förstår dock allvaret med smitningar och låter oss vuxna sköta låsen.
Men, vill man gå till grannen och hälsa på vill man göra det nu, man vill inte vänta. Om väntan blir för lång kan man ta saken i egna händer. Initiativförmåga brukar ju uppskattas som en bra egenskap, eller hur? Farfar ertappade Elvis med att öppna grinden. Killen som alltid har svar på tal förklarade sig med ”- Jag skulle bara släppa in lite luft.”
- Mamma snäälla?
- Snäälla mamma?
Farmor har åkt hem och blivit avlöst av farfar. Jättekul tycker vi. Idag åkte vi på utflykt. Hela dagen. Vi har träffat hästar, kor, hönor och traktorer. Ridit på ponny, fiskat godis och sett bajs, mycket bajs. Detta är en toppenaktivitet. Vi var iväg förra sommaren också men i år var det en mysigare gård. Passa på om någon gård i er närhet har öppet. I stort sett gratis och lagom mycket att titta på.
Vi fick vänta länge i kön till ponnyridningen. En utmaning för alla. Men tålamodsprövningen förtog inte upplevelsen som tur var. Både Elvis och Elvira red på den (i mina ögon) stora ponnyn. Och det verkade som om Elvis uppskattade även detta drivmedel. Han ska nämligen bli riddare.
Men jag tror att bonde också skulle vara ett alternativ. Därefter åkte vi vidare mot Lövsta Bruk och hade picknick. Även det ett tips om du befinner dig i norra Uppland. Där finns nämligen Barnens bruk, med ett lekhus ritat av Sven ”Pettson och Findus” Nordqvist. Hur kul som helst! Skola, smedja, affär, stegar, rutschkana, tågbana och en spännande källare . Tyvärr hann vi inte undersöka allt eftersom vi kom dit sent. Vi får definitivt åka tillbaka.
Schhhh…..
Barnen somnar i sina sängar, men kommer alltid in till oss. Vad hände? Elvira som alltid sov i sin säng. Elvis som aldrig sovit i sin säng. Det är bara att inse. Vi får fortsätta lyfta på täcket och hälsa välkommen i många år till. Och det är ju himla mysigt. Doften. Värmen. Huden. Sparkarna. …..Sparkarna? Nej, just det.
Som medpassagerare har jag svårt att slappna av. Är det inte jag som ligger på kanten och balanserar på höften, så är det Elvira eller Elvis som hänger över madrassen som om den vore pappas axel. Även om vi har en tjock och blåmärkesdämpande matta är det onödigt när någon ramlar i.
Visst, kan vi gå tillbaka med barnen till deras sängar, men vid nästa hamn kliver de på igen. Och visst kan vi ligga kvar i deras sängar med dem. Men deras sängar är jollar med ribbbotten och tunn madrass. Deras sängar är deras och inte min. Jag vill ha min. Så vad gör man?
Jo, vi hivade sänggaveln, pusslade ihop vår säng med ”turturduvesängen”, ni vet den som bara är 120 cm och som vi hade så himla mycket plats i när det begav sig för X antal år sedan. Pusslet blev en 3 meter bred säng. En säng från vägg till vägg. Det finns mycket plats. Ingen ligger på någon annan, allra minst jag och maken. Vi får ringa till varandra för att säga god natt.
Några dagar framöver är kaptenen bortrest i arbete, så nu har vi ännu mer plats. Och som ni ser utnyttjar barnen ytan väl. Jag tog bilden igår innan jag hoppade på. Innan jag trängde in mig emellan….
Vi får ge detta några nätter till innan vi utvärderar. Jag ser både för- och nackdelar.
Fördel:
1. Lite mindre störd sömn (om man lägger sig på avstånd)
Nackdelar:
1. Estetiskt helt galet med lite ”läger-med-övernattning-i-gympasal-känsla”. Tavlan hängde faktiskt fint avvägt över mitt sängbord tidigare.
2. Förlusten av närheten. Det är inte lika lätt att lukta i nacken eller märka när ett barn försvinner. Här om morgonen vaknade jag av att Elvira grät på nedervåningen. Hon hade klättrat upp på köksbänken, tagit ett knäckebröd och kom inte ner.
3. Ytan möjliggör ännu mer flexibilitet i sovpositioner, på tvären, upp och ned, härs och tvärs, längst bort, tätt inpå. Man vet inte var man har dem i aktern, i fören, på däck, i hytten.
Som sagt vi får se.
Ja, det kunde man ju tänka sig, att ett inlägg om sömn skulle bli så långt. Men så är det ju också så, att sömn engagerar oss småbarnsföräldrar mycket mer än börsen.
Jag satt nu på luchen och läste bloggar. Tänkte tanken att göra ett eget inlägg här, men hade inget uppslag. Så plingade mobilen för att uppmärksamma mig på ett MMS. Svägerskan tackar för ärvda kläder. De kommer till användning som ni ser!!!
Det finns olika sätt att rätta till barret på. Om volymshampoo inte är lösningen för en Tollare kan en döskalletröja vara det. Det behöver inte kosta 1 600 kr att fixa pälsen.
Ha ha ha ha!!!!
Smittande - signaturen till Lykke
Skön i magen efter att ha tryckt ner några smörgåsbullar framför den nya serien Lykke. Jag vet inte, kanske ett avsnitt till sedan får jag se om det är något att ägna måndagskvällarna åt. Men, känner jag mig själv rätt så kommer jag att missa nästa avsnitt. Hur som helst var musiken himla bra!
Är det någon av er som ser tv-serier? Jag gör det inte, av flera anledningar. Först och främst pågår serier i oändlighet nu för tiden. Man kommer aldrig till slutet. Finns det något mer irriterande? Produktionsbolagen tar min tid ifrån mig. En annan är att det är så mycket annat som ska hinnas med på kvällarna. Som Internet eller att springa på styrelsemöte till FUB till exempel. Båda har jag ägnat kvällen åt idag. Vi barnföräldrar i styrelsen försöker utveckla barnverksamheten och arrangerar en medlemsresa till Grönan om två veckor. Det blir kul.
Men angående tv-serier för att hålla tråden. Det finns dock ett undantag. Grey´s Anatomy. Det vill jag inte missa. Och den får hålla på hur många år som helst. Snart, åh snart börjar det igen. Vad ser du?