Några av er känner vi och har till och med träffat i verkliga livet. Men ni andra som läser, vilka är ni? Och varför läser ni?
Statistiken visar att vi har ca 2000 besökare i månaden. Kan ni inte berätta lite kort varför ni tittar in. Det skulle vara så kul att få läsa. Ni kan ju självfallet vara anonyma.
Ni kan väl också passa på att berätta om det är något speciellt ni vill läsa mer om. Språkinlärning, DS, dagis, material, erfarenheter, vad vet jag. Det kan ju vara precis vad som helst. Det måste ju inte ha med DS att göra. Ni kanske undrar vad vi ska äta till middag? Den nöten är inte alltid så lätt att knäcka.
Eller grädd-dagen, vilket man vill. Det är inte så noga.
Visst är det lite kul att önska folk grattis? Det blir så fånigt då. Grattis på fettisdagen! Grattis på kanelbullens dag! Grattis på internationella kvinnodagen! Grattis på nationella avlusningsdagen!
Att Elvis heter Elvis beror inte på att vi är fan av Elvis Presley. Vi varken tycker om eller tycker illa om hans musik. Den är väl behaglig, lite uppiggande och svängig så där i allmänhet. Och då talar jag om hitsen, för det är bara de jag kan ha en uppfattning om.
Namnet Elvis har vi haft en relation till långt innan vi blev föräldrar. Elvis har varit smeknamnet på vårt framtida barn. Ni vet, då när man siade om framtiden och spekulerade i hur livet med barn skulle te sig.
Jag gillar Elvis för att det låter mjukt och snällt. Så när lillkillen föddes fanns det inget annat namn som passade honom lika bra än just det inarbetade Elvis.
När Elvis var nyfödd var jag på stan och handlade barnkläder (vad annars, man handlar ju aldrig till sig själv numer). En dam stannade till, tittade ner i vagnen och småpratade lite. Hon frågade
- Vad heter han?
- Elvis
- Oj, svarade hon och gick.
Hi hi hi!! Undrar vad hon tänkte.
Efter dagishämtningen idag gick vi för att handla mat. På vägen till affären stötte vi på två tjejer som lekte i snön. Jag gissar att de var i sju-åtta års åldern. De började prata med oss och frågade om Elvira och Elvis var tvillingar (det är nog tredje gången jag får den frågan, men man kan ju köra dubbelvagn ändå). Sedan fortsatte samtalet om ålder och tillslut om namn. När jag berättade att Elvis heter just så svarade den ena tjejen (som var den som pratade mest)
-Elvis… finns det ingen berömd som heter så?
- Jo det fanns en artist för länge sedan, svarade jag. Man kan ju heta lika, som t ex Carola la jag till (det var den enda tjej-idolen jag i stunden kunde komma på, känner man sig gammal då eller?)
- Ja eller som Josef, föreslog tjejen
Jag började tänka rassel, rassel, vem tänker hon på….. Josef Fares? Hmmm… Hon avbröt mina tankar med
- Eller Maria, eller Jesus.
Ja, jo, ungefär så.
Blir inte Elvira köksa, lokalvårdare eller läkare, så blir hon nog illusionist när hon blir stor.
Detta är ett trick vi får beskåda varje gång det äts pinnglass. Hur 17 gör hon? 
Vi är några stycken som läser varandras bloggar. Men vi har ju inte riktigt samma läsare ändå. Därför blir det upprepning för några av er. Ni får bortse från detta.
Jag kan inte bortse från dessa två reportage. De visar båda verkligheten, en verklighet som är så motsägelsefull. Läkaren berättar om den dystra utvecklingen och barnen lever precis som vem som helst.
Vad ljust det är! Det är ljust när man går upp och nästan när man går och lägger sig. Nä, där överdrev jag. Sitter man uppe för sent och bloggar då är det mörkt. Men snart så!
Och snön! Vart har snön tagit vägen? Vi hade höga drivor på tomten, men de har minskat till hälften. Ändå har vi ingen översvämning. Nä, inte ens en vattenpöl.
Det är vår. Det måste heta vår just för att alla längtar efter den. Alla vill att den ska vara deras. Våren är vår, liksom.
Idag drog vi till friluftsområdet . Vi lekte i hinderbanan, grillade korv och tittade på fåren. Mysigt och blött.
Idag är det för övrigt World Downs Syndrome day. Har du varit tillräckligt uppmärksam har du säkert hört/läst/sett något om DS de senaste dagarna. Jag skulle kunna göra en låååång lista med länkar. Men varför dubbelarbeta? Tjejerna tvås mamma har redan gjort det. Där finns mycket att läsa.
-Good night Sweden, where ever you are. För att nästan citera Jack Killian, den gamle nattsuddaren.
I onsdags fick mamman den äran att lämna Elvira på dagis.
När jag fått av ålen vantarna, mössan, jackan, fusk-ollen, skorna och byxan satte jag på henne sina mockasiner. Ett perfekt skodon om man har strumpbyxor och inte vill halka eller få den där kittlande känslan under fötterna.
Elvira var av en annan åsikt. Hon gick bort till entrén, satte sig på govlet, tog av sig sina mockasiner, satte på sig de blå skoskydden i plast, reste sig och traskade in i lekrummet, redo för en dag på dagis.
Kl 07 infann sig pappan och Elvira på avdelning 7. De lekte den traditionellt kinesiska leken ”söva pandan”,
mätte och vägde sig (83/11 och 187/101),
och en av dem fick en fin blå Nalle Puh ballong!
Dagens höjdpunkt var dock att åka sjukhussäng i kulverterna. Elvira hejade på alla hon mötte och tyckte att det var hur kul som helst.
Kl 09.30 var hon sövd och kl 11.30 fick de åka hem. Vax fanns det och det var hårt. För att hålla vaxet mjukt och för att undvika obehag ska vi spola med revaxör då och då.
Hörseltestet får vi svar på om en månad.
Eftersom det är ordning och reda på Elvira så är hon noga med att lägga saker i diskhon. När hon druckit färdigt sin välling lägger hon den tomma flaskan där i. Ibland kan man där även finna en och annan leksak, strumpor och fjärrkontroller.
När Elvira tycker att hon ätit klart sträcker hon tallriken mot köksbänken. Är ingen där för att ta emot, ja då får man helt enkelt skylla sig själv som vuxen. På bordet kan ju tallriken (eller glaset) inte stå kvar om man är färdig, eller hur?
Nu har någon också lärt sig att man kan flytta en stol och klättra upp till de platser som man vill komma åt. Väldigt praktiskt om man vill inventera diskhon.
Eftersom vi uppmärksammade Elviras namnsdag här på bloggen är det ju inte mer än rätt att vi uppmärksammar Elvis åtta månaders dag. Här är han kalas-klädd redo för sitt första tre års kalas. Det andra i ordning infaller om tre månader, då det är Elviras tur.
Elvis har just fått sin andra tand. Älskar sin gåstol från vilken han svävar fram från rum till rum och sträcker sig efter det mesta. En ny favoritlek är titt-ut. Gossen har riktigt goa lår, för att inte tala om kinderna.
Tänk att det är två år sedan Elvira var åtta månader. Tiden går och det känns faktiskt länge sedan när man tittar på bilderna.