Nu har jag haft den där dagen som jag egentligen ”önskade”. En dag i sängen lagom sjuk för att bara sova. Förkylningsviruset tog tag om mamman och pappan när barnen blivit hyffsat fräsha, och det får vi väl tacka för. OM man ändå ska vara sjuk kan man ju ha lite tur med timingen.
Ursprungsplanen var att jag skulle få en dag för mig själv. Jag hade planerat att gå på stan och besöka affärerna som man inte kommer in i med barnvagn. Kanske till och med prova ett plagg eller två. Fika i lugn och ro med ett magasin vid ett bord, vid ett fönster, tittandes på folk mellan raderna. Men det här gick ju bra det med. Man ska inte underskatta sömn.
Alla man pratar med har nyss varit eller är sjuka. Vem började det hos? Jag skulle vilja byta några ord med honom/henne. Eller kanske ska man samla till ett möte, det rör ju flera upphovsmakare; magsjuka, influensa, virus, oändlig feber. Vi kanske skulle komma så bra överens så att vi kunde bilda ett band, öva i garaget och vara med i melodifestivalen nästa år. Iklädda blåa trikåer och vita korsetter.
I dag har jag haft en 12 timmars dag. Vilken tid det tar att städa, tvätta, bädda, handla, täta fönster (ja i senaste laget nu är det ju plusgrader), vika, mata och ja ni vet. Men samlar man allt till en dag så får man väl skylla sig själv. Och så är jag en sån där person som har svårt att sluta när jag väl kommer igång. Hur som helst så är det skönt när det är klart till helgen.
Det finns inget bättre än att sätta sig ner, pusta ut och titta på sitt rena hem. Det gäller att passa på för imorgon bitti är det stökigt igen, vid lunchtid sitter det säkert någon klick på ett olämpligt ställe och vid kvällstid är tvättunnan halvfull.
Vi har fått en tid för att städa Elviras öron. De är små och trånga och fulla med vax. Eftersom det är svårt att hålla fast henne så ska hon sövas. Jag har bett om att det ska göras en hörselkontroll i samma veva. OAE och BOEL har ju gått så där. Är det någon som gjort hjärnstamsaudiometri (mätt funktionen i de centrala hörselbanorna)? Hur går det till?
Har flickor och pojkar lika värde? Kön är ju för många, jag vågar nog säga de flesta, väldigt viktigt. Har man en flicka så hoppas man på en pojke och tvärt om. Får man en flicka så kanske man överväger ”att skaffa” (hatar den frasen) ett tredje barn för ”det vore ju kul att ha en pojke också”.
På familjesidorna i tidningen kan man beskåda lilla familjen som sitter fint framför fotografen. Lillebror har äntligen kommit till världen och hans fyra storasystrar är glada, men gladast är nog mamma och pappa. I fikarummet sitter kollegerna ”Ja, tänk att de fick en pojke till slut”. Visst känner ni igen resonemanget? Eller de här som jag själv fått höra, ”vad kul då har ni en av varje”,” nästa gång spelar det ingen roll vad det blir för något”.
Nu är det ju väldigt långt från att önska sig en pojke eller flicka till att medvetet göra ett urval. De flesta håller nog med om att det är omänskligt och inget som hör hemma i vår tid.
Men kvinnor och män har ju inte lika värde, så har flickor och pojkar verkligen det? Förskollärarna går kurser i jämställdhet för att bli medvetna om hur man gör skillnad på flickor och pojkar. Vi föräldrar uppfostrar flickorna till att bli duktiga och pojkarna till att bli tuffa. De sedan barnsben rotade egenskaperna sitter stenhårt vid vuxen ålder. Så hårt att egenskaperna förs över på nästa generation utan att många reflekterar över det.
Debatten om flickor och pojkars lika värde är synnerligen intressant. Tänk att den fått utrymme i Sverige, nu. För mig, i egenskap av mamma till Elvira, tycker jag nog att personalen på Mälarsjukhusets offentliga reaktion är mest intressant. Sjukhusledningen har vänt sig till Socialstyrelsen för vägledning.
Och som ni kanske vid det här laget har misstänkt så kommer poängen här. I den andra debatten, ni vet den om fosterdiagnostik och Downs Syndrom, där respekteras föräldrarnas val till selektiv abort. Det är en självklarhet, trots att 98 % av de upptäckta fallen av DS aborteras. Är det någon sjukhusledning som bett om vägledning i den frågan. Någon som vet? Är inte den siffran mer oroande? Det agerandet är inte omänskligt utan bara förväntat.
Så varför tror vi att flickor och pojkar har samma värde när människor inte har det?
Nu har det vänt, för alla utom pappan. Han är hårt drabbad av dagisbacillerna. Man skulle kunna tro att han är infektionskänslig.
Elvira har ätit 1 1/2 pannbiff och potatismos, hon har tecknat äta och bett att få mellis…. på dagis. Hemma gick det som vanligt dvs lite petande i maten och myror i baken. Så då är allt som vanligt igen. Inget fortsatt curlande alltså 
Skönt att vardagen är här.
Vi var till sjukgymnasten idag. Inte för att vi som sjuka skulle gympa, utan för att Elvira skulle visa sin moon walk. Inga inlägg och inga skor. Men hon styr med ena stortån så att den blir lite snedbelastad. Återbesök i augusti. Check.
Ingen lek i snön idag. Vi sopar istället.
Vill du ha lite Festis? Vill du ha lite välling? Här ta en kaka! Mmmm vad gott! Ska vi äta korv? Mmmm smaskens? Ville du ha lite Festis sa du? Ja ta en klunk till. Vad duktig du är! Nä men titta här! Kräm! Åhhh smaka, Mmmm, osv, osv.
Och föresten, Elvis kräkte tre gånger i natt. Slem el magsjuka? Orkar inte ens fundera. Det spelar ingen roll.
Men i morgon då ni.
Nu ha vi vår tjej hemma hos oss igen och hon är i stort sett sitt vanliga jag. Men vilken vecka!
Måndag, Elvira är slö, kräks på eftermiddagen och kvällen. Blir inlagd på barn. Då trodde man att kräkningarna orsakades av pencillinet. Idag misstänker vi magsjuka. Elviras kräkningar går över, men hon får problem med luftvägarna.
Tisdag, Elvira fortsätter vägra dryck och mat. Mamman får magsjuka. Elvis är inne på sin nionde dag med feber, den slår rekord.
Onsdag, Elvis bajsar och kallsvettas kan det vara magsjuka? Elvira är lite bättre på förmiddagen men däckar på eftermiddagen. Pappan känner sig orolig i magen.
Torsdag, Pappan får magsjuka. Mamman och Elvis löser av och hänger med Viran. Under dagen blir Elvira sig själv och börjar få lite aptit. Andningen är bättre och hon blir utskriven. Elvis är feberfri.
Fredag, Ja vad 17 ska hända i dag? Förhoppningsvis är det början på bätttre tider och inte början på en tredje sjukvecka. Nu hoppas vi att barnen blir av med den fruktansvärt störiga slemhostan.
Tänk om vi kan vara ute och leka i snön i helgen. Det vore skoj.
Lunchen gick att smaka på! Vi fick skosulefalukorv och limstuvade makaroner. Elvira fick glass också, en hel bägare med smarrig vaniljglass.
Vad åt hon?
Jordens äckligaste skosulefalu!!!
Jag har inte varit sjuk på år och dar känns det som. Har väl med graviditeter och amning att göra. Man får nått skydd, vad vet jag. För drygt en vecka sedan yttrade jag något i stil med ”det skulle vara rätt skönt att få bli sjuk, så man bara kan ligga och sova och ta igen lite sömn”. Jag konstaterade därefter att bara för att jag sa så, så skulle jag säkert bli sjuk.
Ja och nu är det så. Jag får skylla mig själv. Elvis och jag var och hälsade på Viran i går. När det var dags att åka hem så kom illamåendet. Därefter bröt kräksjukan ut. Som ”tur” var har Elvis fortfarande feber och den satte rekort i går kväll på 39,6, så han sov hela kvällen.
Idag känns det bättre. Elvis är på benen så klart. Jag får titta på när han leker. Bara nu inte pappan och Viran blir sjuka/sjukare.
Det är just en snygg familj det här.
Efter att ha sovit i princip hela dagen var det så dags att rita lite vid tiosnåret.
Men inget drickande eller ätande. Nu väntar vi på doktorn som ska lyssna på andningen.
