Bild från Svenska Downföreningen www.sprakrum.se
Enligt logopeden är Elvira redo för två-ordssatser. Vi ska prata och teckna till henne med två ord (verb och substantiv). Det är svårt, men det går bara man tänker sig för. Det är ju så små barn pratar.
Assistenten på dagis har gjort ”ordsparbössor” en för verb och en för substantiv. Verb-lådan är blå och substantiv-lådan är röd. I sparbössorna ska hon sortera blå och röda lappar med bilder och text på t ex kaninen hoppar. I nuläget sorterar hon bara färg, men så småning om kommer hon att lära sig att bygga meningar.
Elvira har tecknat två-ordssatser, Elvis sover och Elvis gråter. Och i dag har jag hört henne upprepade gånger säga -Nej mamma! eller -Mamma nej!
Det är som att ha en liten tonåring här hemma. En söt en, utan finnar.
(Ordsparbössor ingår i Karlstadmodellen)
Asså, här kommer pappan hem och undrar ”hur är det med dig då?” Han trodde att jag deppat ihop fullständigt när han läst förra inlägget. Så är det ju inte. Och så var det inte menat. Det var bara ett konstaterande. Att jag är rik och har mycket att förlora. Jag tänker på det varje dag, det gör väl många föräldrar eller familjemedlemmar? Men jag låser ju inte in familjen i källaren för det (vi har ingen). Man lever på och gör så gott man kan för att vara rädd om varandra. Ingen försäkringspremie är hög nog för att ersätta någon/något kärt. Särskilt inte Elviras, men det är ju en annan historia.
För munterhetens skull lägger jag mig på en annan nivå idag.
Något annat som också upptar många småbarnsföräldrars tankar är ju bajs. Här i huset har vi mycket bajs. De tre senaste dagarna har Elvis pruttat kl 05. Hur kan man vara så punktlig? Därefter har jag bytt blöja varje timme och ibland oftare. Allt bara för en liten genomskinlig tands skull. Killar och bajs säger jag bara. Så här var det aldrig med Viran.
I går hade vi besök av en föräldragruppsmamma (Elvira-graviditeten) och hennes två gossar. Den äldsta pojken, Todd, föddes på Elviras beräknade dag, den 8 juli. Hans lillebror, Sid, föddes på Elvis beräknade dag, den 10 juli. Coolt va! (Elvira kom den 20 juni och Elvis den 17 juli.) Och vilket stå hej det var! Todd slog Elvira och Elvira bet Sid.
Föresten så är det inte bara småbarnsföräldrar som är fascinerade av bajs. Todd också. På de flesta frågorna svarade han bajs eller bajskorv.
När kompisarna åkt hem hittade jag Elvira i hallen. Hon hade plockat skötbordet ur skötväskan och lekte byta blöja. Blev hon inspirerad av Todd?
Jag avslutar dagens inlägg med ett citat från gårdagen,
”Hej då bajskorv!”
Det finns ju både för- och nackdelar med att vara förälder. Eller att bli förälder. I samma minut som jag blev förälder så skedde förändringen. Det bekymmerslösa livet tog slut. Helt plötsligt har jag mycket att förlora. Helt plötsligt finns det så mycket vansinnighet. Helt plötsligt har jag blivit nojig. Tänker efter en extra gång.
Tryggast är jag när familjen är samlad på ett och samma ställe. Det känns som om man har kontroll då. Det är skönt. För tänk om det skulle hända någon av oss något. Om barnen skulle mista en förälder eller föräldrarna ett barn. Vad gör man då?
Att undvika faran går på rutin.Vi barnsäkrar fönster, trappor, lådor och badkar. Vi kör säkra bilar med bakåtvända bilbarnstolar. Vi går på vänster sida om vägen. Vi läser innehållsförteckningen. Vi använder hjälm. Låser dörren. Uppsöker läkare. Vi bara gör. Döden är det mest naturliga inslaget i vår vardag. Den är oundviklig. Men vi gör allt för att undvika den. Därför känns det skönt med kontroll. Eller åtminstone att tro att man har kontroll.
Jag tror inte att jag är ensam om tankar som börjar med ”Tänk om…”.
Därför är det så svårt att förstå sig på andra. Andra som befinner sig i samma situation, men som mist kontrollen. Hur överlever de?
Det har ju varit lite dåligt med veckans tecken här på sista tiden. Det har varit jullov och assistenten har varit sjukskriven.
Men det verkar inte Viran bry sig om. Hon tecknar nya tecken varje dag. Idag kunde vi läsa i Idag-boken (som jag kan presentera i ett annat inlägg) ”/…/idag har hon tecknat: blå, hund, bada, sova, hoppa, dricka, mjölk, äpple, glass, blomma, anka, kanin!” Hon börjar få ett rikt ordförråd vår lilla tjej, nästan som vilken två åring som helst, fast på hennes sätt.
Vi hör henne också härma ord som vi säger. Ofta är det en av stavelserna som hon snappar upp. Många gånger börjar stavelsen på en vokal eller på s. Schin-ap betyder apelsin, scha = mössa, biii är bil, acka – kaka och macka, Eshish betyder Elvis.
Här kommer en teckenkavalkad så att ni släktingar och vänner hänger med i takterna.
Håll muspekaren på bilderna så visas ordet.
I går kväll var jag så där härligt trött, tung och avslappnad i kroppen. Det skulle inte behövas någon större ansträngning att somna. Bara att lägga sig ner och sluta ögonen. Det är en härlig känsla, när den infinner sig på rätt tid på dygnet vill säga.
Som du nu säkert räknat ut så hann jag inte så långt som att stänga ögonlocken. Jag hann lägga mig och säga god natt, skulle just blunda då någon i spjälsängen lät ”eeeeeh”. En och en halv timma senare somnade Elvis om. Så i natt sov jag mellan halv två och halv fem. Han åt iof där emellan, men ammar gör man ju praktiskt taget i sömnen numera. Halv sex somnade han om igen och halv sju gick vi upp.
Trots att jag sovit två korta lurer på dagen sitter en zombie med en vattenmelon på axlarna här i soffan och klockan är bara nio. Tänk att få stänga ögonen. Men är inte avslappnad. Skönt att få klaga.
Finns det något piller att ta för att bevara hjärnan? Jag kan behöva den framöver, man kommer inte så långt med ett russin. Och även om jag inte är en karriärist så vill jag ju ändå kunna multiplicera och böja verb rätt.
Nä, nu ska jag rapportera om helgen. I dag fick vi har en ny familjemedlem.
Det var länge sedan man hade en anledning att göra en snögubbe. Elvira var inte lika entusiastisk som sina föräldrar. Det gjorde inget.
Man kan känna Elvis första tand och beskåda hans första fläskläpp. Han sitter bra med kuddar omkring sig och mindre bra utan. Elvira är alltså oskyldig.
I går var vi till IKEA. Vi hade stora planer. Vi kom hem med två mjukdjur och en Murgröna. Slut på lager. Utgått. Inte enligt förväntningar. Kräsen. Men Elvira hade kul.
Hon var överallt och överlycklig för att slippa vagnen. På egna ben.
Nu hänger axlarna. Nu är jag avslappnad. Det behövdes bara lite bloggande och tystnad från ovanvåningen. Ska snart blunda.
Vi travade alltså iväg till dagis i allt slask idag. Viran lekte på och pappan städade, tvättade och skottade slask. Vid hämtningen berättade fröken att Viran inte sovit något, hon hade bara legat och snackat en lång stund och till slut satt sig upp och på frågan om hon vill gå och leka hade hon marscherat ut från sovrummet. Så kan det bli när man är uppe på nätterna och kompenserar med längre middagslurar och experimenterar och har sig med sömnen.
Nåväl. När vi kom hem från dagis hjälpte Elvira till med lite tvättvikning och renbäddning (sängar, inte halm eller lingonris eller vad renar nu sover i. Snö?). När det var klart lekte vi lite med Pappans dator, kollade babblarna och tog lite bilder.
Elvira tycker det är hur kul som helst att se sig själv på skärmen och showar ordentligt. Nästa gång får det bli ett film klipp.
Hursomhelst, sover man ingen middag på dagis blir man ju väldigt trött. Blir man väldigt trött är det svårt att hålla sig vaken så Viran tuppade av mitt i Bollibompa.
Undrar just hur detta påverkar morgondagens uppstigningstid????
Efter nattens bravader var jag helt inställd på att Viran skulle vara hängig och sjuk idag också. Klockan ringde på morgonen och efter några snoozningar ringde jag dagis och sa att vi var hemma idag. Big misstake! Skulle konsulterat Viran först. Hon var ju i det närmaste helt pigg och frisk när vi gick upp. Har snutit henne en gång idag! Magen är i form igen, hon har ätit som en häst och lekt som en lax. Allt endast iför pyjamas hela dagen. Skönt avspänt och inte så formellt som på dagis.
Kvällsvälling framför Teletubbies
I morgon är det nya friska tag, dagis hägrar!
00:10 hördes gråt från Elviras rum. Bara att masa sig upp och se vad som stod på. Rosslig andning och täppt näsa. Efter lite hostande och fräsande försökte vi sova igen. Icke! Elvira fick ligga på mammans sida av sängen men det var mer kul att bara krypa runt, runt, runt.
Ner i tvättstugan/skötrummet/medicinförrådet och fram med Nebunetten, Viran visste precis vad det var och hur hon skulle göra. Efter det en runda i köket och lite dryck sen Bamse och den lilla åsnan och välling.
01:45
Efter Bamse en ny vända i köket och lite ritande i lekrummet sen gick hon med på att borsta tänderna och ”schåwa” (bästa sättet att få henne att somna är att köra hela läggningsrutinen, dvs borsta tänder, gå upp för trappan, släcka fönsterlampan, vinka hej då till gatan och husen, rulla ner rullgardinen, kramas och småprata om dagen och sen lägga sig i sängen och säga god natt). Gick inte helt som på räls utan det krävdes några spindlar och 20 elefanter innan snarkningarna äntligen kom.
Gäddan är ur form! Elvira är snorig och hängig. Magen krånglar och det var mycket gråt ikväll 
Patrulledaren är snorig och hängig, inget gråt ännu dock.
Men man kan ju trösta sig med smör!