Elvira har fått en potta.
Sedan Elvira började äta burkmat har det gått si och så med att göra nr 2. Efter månader med Laktulos tyckte vi inte att det gav något resultat. De som påstår sig veta säger att magen inte vänjer sig, men det tror jag inte på 
(Jag är ju faktiskt mamma och det vet väl alla, att mammor vet alltid bäst)
Regel nr 1 mot trög mage är ju att dricka ordentligt. Men varför i hela friden ska man dricka något man badar i? Serveras det på sked är det ok (flott ska det ju vara). Dessutom blir det svårare och svårare, eller omöjligt faktiskt, att hålla sig ren vid maten, så näst intill dagligen serveras det en kallsup i baljan… inte med flit förstås.
Så alla ni som har en ”kompis” med samma problem säg åt denne att undvik majs, morötter, banan och blåbär. Satsa på päron, kiwi, aprikoser, fullkorn och vätska. Sist men inte minst ligg och nakensprattla lite och/eller köp en potta. Funkar toppen… om det inte är nybörjartur då förstås…
-Denna fåtölj var rätt bekväm, sa du att det var en Baby Björn?
-Men mamma stör inte nu då!
-Färdig!
PS. Tack snälla Filippa för den roliga leksaken, den är bäst! Det är så roligt att HÖRA på alla ljuden. Kram Elvira.
Ja då har vi varit där igen, hos öronläkaren. Det var dags för ännu ett hörseltest. Pga de trånga hörselgångarna ansamlas det lätt vax. Kvarliggande vax bidrar till att man hör sämre. Så läkaren började med att rensa. Elvira stackarn som låg och sov i sin vagn fick vakna upp på britsen med tre människor böjda över henne, varav två okända. Vaxrensningen var inte populär hos patienten. Å andra sidan behövdes den, hur mycket ryms i de där trånga hörselgångarna?
Därefter skulle hon göra BOEL-testet, screeningtestet kommer vi aldrig göra igen då läkaren konsulterat Uppsala och fått klart att detta inte passar dessa barn just pga hörselgångarna. (Enligt det testet var hon stendöv). BOEL-testet ja, Elvira var mest intresserad av den röda träpinnen som hon skulle fokusera blicken på och koncentrerade sig på att få tag på den och stoppa i munnen. Det gjorde hon utmärkt. Bjällran och skallran var inte intressant. Summa summarum hörseltestet gick inge vidare.
Vi ska komma tillbaka i september, blir det inget resultat då så kan det bli tal om sövning och något annat slags test. Över min döda kropp!!! Vi vet ju att hon hör för 17 gubbar!!!
En del kändisar har hamnat i blåsväder då de brutalt avfärdat närgångna fotografer. Även Elvira värnar om sin personliga integritet och efter en halv dag i bilen är humöret kanske inte på topp. Får man då en kamera i ansiktet kan det gå såhär….
Elvira fick en hoppgunga för ca en månad sedan. Bättre sent än aldrig, eller hur? Tanken var att den skulle få henne att upptäcka att man kan använda sina ben till annat än att sparka i luften. Ja, och inte vet jag om det har gått upp för henne än, men hon är bra på att vifta med armarna, skaka på huvudet och låta högt.
Låta högt är väldigt roligt, speciellt vid fem- och sju-snåret. (Hon tar en paus vid sex eftersom hon somnar om efter vällingen.) Vi föräldrar är ju inte så pigga vid den tiden. Man kan säga att vi väntar ut varandra tills en av oss ger upp och tar upp tösen. I värsta fall kommer väl grannen under att ringa på en vacker morgon och be oss att trycka på OFF-knappen… om det ändå fanns en sådan… I bästa fall kommer Elvira lära sig att uppskatta sovmornar.
Och här kommer fortsättningen…
Detta kräver faktiskt en egen post. Sedan några dagar tillbaka sitter Elvira utan stöd. Hon har länge visat totalt ointresse i att sitta på golvet själv. När vi har satt henne till rätta har hon bara tagit sikte mot golvet, det är ju så roligt att ligga på mage. Men så plötsligt i helgen så fanns balansen hux flux… om man sitter still vill säga.
Elvira bjuder på ett sitt-medley.
Oj oj nu har det gått några dagar och det finns en del att uppdatera.
Här kommer första filmen, ”Äntligen spis”. Min händige man Martin (han delar namn med en annan händig fixare från TV) fick den omtalade spisen på plats. Det krävdes en ombyggnation av spisen. Piece of cake för fixar’n.
Jag är faktiskt vuxen nu. Det är faktiskt något jag tänker på då och då.
1. Först och främst har jag varit med och skapat en ny generation. Jag är inte en del av den yngsta generationen i släkten längre, utan det är min dotter som är det.
2. När jag var yngre kunde jag inte förstå varför mamma och pappa suckade över att posten hade kommit. Det var ju jättekul med post, kanske hade man fått ett brev från någon brevvän. Idag, nu när jag är vuxen, suckar jag också över att posten har landat på hallmattan. Det där vita C5-kuverten med fönster!! Usch vad det är tråkigt med post!!!
3. Jag blir också mer lik min mamma. Dessa likheter visar sig då och då. Ett exempel, som kunde driva mig till vansinne när jag var yngre, är då mamma städar vinden eller något förråd. Hon städar inte (framför allt så slänger hon ingenting) utan bara flyttar omkring grejerna. Vad jag inte visste när jag var yngre är att det är detta som kallas att organisera, en sysselsättning som ger mig stor tillfredsställelse idag.
4. I morgon ska vi åka och köpa en spis. Kan man tänka sig att en begagnad ”spis i nyskick” kan sprida så pass mycket glädje. En spis!!!! (Att spisen står i ett förråd med samma tapet som vi har i sovrummet vet jag inte hur jag ska förhålla mig till riktigt. Det kan ju inte vara annat än ett himla fint förråd, säkert organiserat också.)
Spisen kostar nästan lika som ett par nya vårskor. Och jag skulle verkligen behöva ett par nya vårskor för jag har inga som är bra, eller de jag har är så trista. Däremot har jag (vi) redan en spis, den är väl rätt bra, men väldigt ful. Både skor och spis är ju nyttiga köp, men skor gynnar bara mig, spisen gynnar hela familjen. Egentligen bryr väl sig ingen annan i familjen om att vår spis är ful förutom jag. Ändå känns spis som en nyttigare grej att köpa än ett par skor. Visst är det mer vuxet att prioritera en ny spis framför nya skor? Det här sko vs spis-resonemanget kan pågå hur länge som helst märker jag, därför slutar det här.
5. Jag har också börjat läsa matreklamen som kommer varje söndag och har blivit ett stort fan av kampanjer, rea-priser och rabatt-checkar.
6. Jag är också lik min pappa. Det vill säga att jag ofta… nästan jämt ställer mig frågan, -Vad ska detta vara till för nytta? Se punkt 4. Nu när man är vuxen och har en ”hushållskassa” som ska räcka till hela familjen så gäller det att prioritera. Inte så konstigt att jag gläds åt spis-fyndet, mer nytta än så kan det ju faktiskt inte bli.
Om dessa egenskaper följer med generna eller är åldersbetingade spelar väl mindre roll. Hur som helst är jag vuxen. Förra veckan var vi nära att ge upp stadslivet för att köpa ett radhus!! Åh herre gud, var ska detta sluta. I gungstolen förmodligen…
Här är en bild på den yngre generationen. Människan blir ju längre och längre, blir hon inte sötare och sötare också? Härliga evolution!
