Det är ju lite si så där med bordsskicket här hemma. Men är det mos då slinker det ner utan att slängas på golvet eller på kökssoffan eller i mammans panna (lätt överdrivet).
Det var så att vi skulle fått besök av farfar denna veckan. Men tar man inte sin influensaspruta så får man stå sitt kast 😉 Som tur är går det fler tåg.
Inspirerad av Ylvisen så serverades det pruttmos idag. Elviras och min tanke var att farfar skulle fått smaka. Nu får Viran själv gå och skämmas på dagis i morgon. Vuxna kvinnor fiser ju inte som ni vet.
Så här såg blomkålsmoset ut tillsammans med brunsås.
Såg ni Familjen Annorlunda igår kväll?
Tre familjer – 29 personer. En familj med 10 barn varav ett tvillingpar. En annan familj med fem barn varav ett trillingpar. Och en tredje familj med åtta barn varav tre tvillingpar.
2001 föddes det 2914 tvillingar och 78 trillingar. Hur många av tvillingarna som har andra tvillingsyskon än sin egen tvilling framkommer inte. Men får man gissa på att det inte var så många. Det var nog heller inte så många som hade 8 äldre syskon vid sin ankomst.
Hur som helst så i jämförelse är en familj med DS ganska vanlig. Vi är ju ändå 120 familjer om året som får den äran 😉
… precis som Astrid.
Lokaltidningen har ju följt vår vän Astrid under två år. Det hela började med att vi mammor som träffats via nätet ordnade en träff i verkliga livet. Tidningen besökte oss och skrev om nätverk och om hur det var att få ett barn med DS.
Journalisten har berättat att responsen blev väldigt positiv. Bl a så hade en 80- årig dam ringt och tackat. Hon hade väntat i 50 år på att läsa något liknande. En artikel om kärleken till ett barn som till vilket barn som helst. Hon hade själv en son med DS, idag en vuxen man.
En uppföljande artikel var ju självklar. Tidningen följde med då det var dagisinskolning i augusti 2007. Därefter diagnostiserades Astrid med leukemi och de två efterföljande artiklarna kom att handla om sjukdomstiden. Dessa två kan du läsa här till höger. Den första och andra artikeln finns inte på nätet längre eftersom tidningen har gjort om nättidningen.
Den femte artikeln publicerades i tidningen idag. Den handlar om vänskap och att få vara en individ. Det är vänskapen som för in Elvira i sammanhanget. För hon är ju Astrids bästis.
Bild från Svenska Downföreningen www.sprakrum.se
Enligt logopeden är Elvira redo för två-ordssatser. Vi ska prata och teckna till henne med två ord (verb och substantiv). Det är svårt, men det går bara man tänker sig för. Det är ju så små barn pratar.
Assistenten på dagis har gjort ”ordsparbössor” en för verb och en för substantiv. Verb-lådan är blå och substantiv-lådan är röd. I sparbössorna ska hon sortera blå och röda lappar med bilder och text på t ex kaninen hoppar. I nuläget sorterar hon bara färg, men så småning om kommer hon att lära sig att bygga meningar.
Elvira har tecknat två-ordssatser, Elvis sover och Elvis gråter. Och i dag har jag hört henne upprepade gånger säga -Nej mamma! eller -Mamma nej!
Det är som att ha en liten tonåring här hemma. En söt en, utan finnar.
(Ordsparbössor ingår i Karlstadmodellen)
Asså, här kommer pappan hem och undrar ”hur är det med dig då?” Han trodde att jag deppat ihop fullständigt när han läst förra inlägget. Så är det ju inte. Och så var det inte menat. Det var bara ett konstaterande. Att jag är rik och har mycket att förlora. Jag tänker på det varje dag, det gör väl många föräldrar eller familjemedlemmar? Men jag låser ju inte in familjen i källaren för det (vi har ingen). Man lever på och gör så gott man kan för att vara rädd om varandra. Ingen försäkringspremie är hög nog för att ersätta någon/något kärt. Särskilt inte Elviras, men det är ju en annan historia.
För munterhetens skull lägger jag mig på en annan nivå idag.
Något annat som också upptar många småbarnsföräldrars tankar är ju bajs. Här i huset har vi mycket bajs. De tre senaste dagarna har Elvis pruttat kl 05. Hur kan man vara så punktlig? Därefter har jag bytt blöja varje timme och ibland oftare. Allt bara för en liten genomskinlig tands skull. Killar och bajs säger jag bara. Så här var det aldrig med Viran.
I går hade vi besök av en föräldragruppsmamma (Elvira-graviditeten) och hennes två gossar. Den äldsta pojken, Todd, föddes på Elviras beräknade dag, den 8 juli. Hans lillebror, Sid, föddes på Elvis beräknade dag, den 10 juli. Coolt va! (Elvira kom den 20 juni och Elvis den 17 juli.) Och vilket stå hej det var! Todd slog Elvira och Elvira bet Sid.
Föresten så är det inte bara småbarnsföräldrar som är fascinerade av bajs. Todd också. På de flesta frågorna svarade han bajs eller bajskorv.
När kompisarna åkt hem hittade jag Elvira i hallen. Hon hade plockat skötbordet ur skötväskan och lekte byta blöja. Blev hon inspirerad av Todd?
Jag avslutar dagens inlägg med ett citat från gårdagen,
”Hej då bajskorv!”
