Elvira firar sin 4-års dag. Snart är hon 6.
Idag vill jag bara tipsa er om tv-programmet Det rätta barnet, SVT2 kl 20:00, en dokumentär av och med två mammor till barn med DS. Hoppas den är sevärd. Vuxna personer med funktionsnedsättningar har ju figurerat tätt i media de senaste åren. Men jag har faktiskt saknat att få se och höra föräldrarnas berättelse om de små barnen. För de är ju bara barn.
Ni får ursäkta att det inte händer mycket här på bloggen just nu. Det är annat som prioriteras helt enkelt. Och jag har inte glömt bort enkätsvaren och en sammanställning av dem, men jag behöver lite teknisk support av familjens sakkunnige. Jag vill ju ha det på mitt sätt och inte på Googles sätt. Så klart. Jag gjorde helt rätt i valet av äkta man om man säger så.
Om du missar går det repriser (fast ser man på repriser nu för tiden? knappast va, när det finns svtplay)
SVT2 16 mars kl 15:50
SVT2 17 mars kl 14:40
SVT2 18 mars kl 23:25
Tillägg: Marcus Birro ger sig in i debatten om barns vara eller icke vara, tack för det! Likaså kommenterar DNs Hanne Kjöller utrensningen av barn med DS dagen efter dokumentären sänts.
Mamma, visst är jag fin?
Det är lite knepigt att förklara namnsdagar för barnen. Vad har en namnsdag för syfte? Egentligen?
”- Titta! Idag står det ditt namn i almanackan. Grattis!”
”-Ja ha?”
Även om namnsdagar inte är en stor grej, känns det inte bra att bara strunta i dem heller tycker jag. Glömmer man är det en sak, men är man medveten om namnsdagen känns det ju lite…. nonchalant. Är det rätt ord? Ja hur som helst så känns det i samvetet, ja även då man inser att man har glömt.
Förstår man inte vitsen med namnsdagar när man är fem år, förstår man däremot vitsen med ”Dagens grattis” på Bolibompa. Och säger programledaren ” Grattis till Elvira” då, ja då sträcker man på sig och skiner upp. I paketet låg det ett hårband och hårspännen, en ständig bristvara och omaka par. Hon blev nöjd som ni ser. Alla skulle på.
Elvis fick också en present eftersom han har fyra bokstäver av sex rätt och för hans känslors skull. Tyvärr dög inte Stålmannen-strumporna, det skulle ha varit kalsonger…
Just nu pågår det en debatt kring ”surfplattors” lämplighet som hjälpmedel i skolor och det har väl inte undgått läsare här på bloggen att vi helhjärtat omfamnar denna nya möjlighet för barnen att utforska/inspireras/spela/lära sig saker med hjälp av främst iPad och iPhone.
Det går inte att förstå hur duktiga de är på att intuitivt förstå tekniken utan att ha sett dem sätta sig och bläddra fram ett kul kattklipp på YouTube eller lägga en pärlplatta eller frisera en hund eller att ha provat på det själv. Därför är det ganska kul att det nu har samlats in pengar till en iPad åt Jan Björklund så han själv kan testa.
Nu finns det ju bättre saker att lägga pengar på än att kasta pärlor på svin och nedan hittar Ni ett behjärtansvärt projekt som skulle behöva Er hjälp.
Titta gärna runt mer på FundedByMe och se om Ni hittar något annat kul projekt att stödja och letar Ni efter appar kan jag rekommendera Pappas Appar!
Livet som förälder är ofta tragikomiskt.
För två veckor sedan skulle vi inviga skridskorna barnen fick i julklapp. Det var skridskor i plast med pjäxknäppning. När skridskorna skulle på sprack plösen på Elvis ena sko och remmen gick av. När andra skon kom fram visade det sig att hans par bestod av två vänsterskor. Elvira protesterade och fick inte i sin andra fot i den trånga och styva skon. Där stod vi rätt snopna och tänkte ”ja men det är väl typiskt”.
Igår kom radarparet Schyffert/Lindström till stan med sin show ”Ljust och fräscht”. Pappan i familjen fick biljetter i julklapp och vi skulle få komma ut på galej. Grannarna ställde upp som barnvakt och just som vi skulle gå kräktes Elvira på deras vardagsrumsgolv. Där stod vi snopna och tänkte ”ja men det är väl typiskt”.
Idag hade vi strålande sol, lagom många plusgrader, klarblå himmel. Elvira var pigg och åt så vi valde det positiva alternativet frisk luft framför isolering. Nu skulle vi ut och leva idyll som lycklig familj på utflykt, med solen i ögonen och rödfriska kinder. Åh vad härligt vi skulle ha det och vilka duktiga föräldrar vi är som baxar iväg hurtigt efter att vårt tålamod bara naggats lite i kanten av tjat, tjat, tjat om att äta upp lunchen, kissa på pottan och påklädning av ytterkläder.
Och tro det eller ej, de nya skridskorna gick att sätta på. Elvis ”åkte” några minuter. Elvira gjorde också ett försök. Åh vad underbart! Filmbevis ovan.
Fotnot: Grannarna insisterade och vi kom iväg på galej ändå. Magsjuka avskrevs ganska snabbt, snarare slem från den långdragna förkylningen som kroppen måste göra sig av med på något sätt när man inte kan hosta och fräsa ordentligt. Men ändå, det är väl typiskt.
Igår serverade jag lasagne. Himla gott faktiskt. Trots att det är praktiskt med matkasse så blir det liksom lite samma samma efter ett tag. Då är det skönt med ett kaloririkt avbrott. Tillbehöret blev i brist på grönsaker enbart ruccola. Lasagnen hann inte stanna till sig riktigt innan den åkte upp på tallrikarna. Elvis tittade på min tallrik och pekade på högen med ruccola och konstaterade ”-Det där ser ut som en buske” och så pekade han på lasagnen och fyllde i ”-och det där ser ut som gegga.”
Snart är det vår, snart Elvis. Snart slipper du overallen och kan leka med blöt sand. Snart.
Att försöka att inte skratta när man inte får, det kan verkligen vara en utmaning när man är på det humöret. Vare sig man sitter i skolbänken och har musik på schemat eller om man presenterar nyheter på tv eller…. om man ska lägga sig.
Detta klipp påminner mig om hur hopplöst det kunde vara att vara själv vid läggningen då barnen var mindre och när de delade rum. Detta är inspelat i maj, då var båda barnen fortfarande för ”små” för att lämnas själva så man var tvungen att ta med sig båda barnen samtidigt i säng.
Så här lite på distans är det ju bara gulligt. Och roligt. Och pappan, han har ju så pedagogiska argument ” Va tyst då!”, ”Nu är du verkligen inte alls tyst ju”. Och barnen, dessa barn som alltid gaddar ihop sig. Är den ena busig blir den andra det. Tuffar den ena till sig gör den andra det också. Blir den ena ledsen blir den andres ansikte ledset. Går den ena ifrån matbordet, gör den andra det. Vill en spela dator, vill den andra det också.
Det är kul att blicka tillbaka, man glömmer så fort.
Helgen har gått i slapphetens täcken, mycket tid har spenderats i soffan. Det ska man inte underskatta. Man ska heller inte underskatta elasticiteten i pappas t-shirtar.
Men en kort stund under söndagen skakade vi rumporna till Mora Träsk live. Elvira var först avvaktande och satt i mitt knä och sneglade då och då mot scenen. Elvis gick ut hårt för att sedan nästan somna (!) i pappas knä. Men de kom igen, Elvis lagom till Tigerjakten och Elvira körde hårt åtminstonde halva programmet.
Hur kul är inte detta då? Pappan i vår familj upplever Booby Trap var och varannan kväll.
Vi fick nog av Kamasutra för föräldrar på 180 cm och byggde ut till familjesäng på 270 cm i somras. Nu har vi ganska bra om utrymme för de här aktiviteterna. Vi sover faktiskt som prinsar alla fyra. Varför säger man så förresten? Det är ju prinsessorna som sover i sagorna.
Det finns plats för en ”Snow Angel” a la Elvira och en ”H from Hell” a la Elvis. Men, eftersom Elvis sover ytterkant bredvid mig får vi nog kalla det Liggande T från Transylvanien.
Medan ni svarar på frågor (svara även ni som jag känner irl så statistiken blir någorlunda korrekt 
) fortsätter jag att rapportera från Svenssonlivet med fler kromosomer. Igår tänkte jag presentera dagens, men hann inte så idag presenterar jag gårdagens. Fast i Elvis fall blev gårdagens även dagens. Hängde du med? Kromosomer är det minsta problemet just nu. Så här,
Gårdagens/Dagens 3-åring, Albert Elvis Erik Snygg, Oh my God!
Han klär inte på sig sina ytterkläder så när jag hämtar är alla barnen ute och leker, men Elvis uppehåller sig i kapprummet. Igår när jag hämtade satt pedagogen uppgiven på en pall och Elvis klättrade på hyllor, pallar, låg på golvet och snackade strunt. ”Fröken” lämnade gladeligen över pallen till mig. Gick och hämtade mig en tidning och en kopp kaffe. Elvis han fortsatte klättra, tjattra, kräla och annat oväsentligt. Tillslut fick han gå hem utan ytterkläder. Jag trodde faktiskt att han skulle frysa och vilja klä på sig när vi lämnat skolgården. Men nej, han sprang hela vägen hem, nämnde inget om kylan, listig skit. Samma procedur utspelade sig idag, först när han gjorde utflykt till biblioteket med dagiskompisarna och sedan när vi skulle hem. Kylan bekommer honom inte. Vårt försök till gränsdragning känns ganska misslyckad fast kampen fortsätter för nästa gång får han inte följa med till biblioteket och vi har hotat med ipadförbud. Kommer det bita? Den som lever får se.
Gårdagens Cowgirl, Alice Elvira Viktoria Snygg. Valde kläder själv på morgonen, kom stolt ner för trappan och blev generad av vår beundran. Och som hon dansat med den klänningen. Inget trots för tillfället hos den damen, även om hon använder lillebrors ordförråd ”-Aldrig!”, lyckligtvis mycket snack och lite verkstad.
Och slutligen, vi har rörliga barn som ni ser.
Nu är snart första månaden på 2012 slut. I år tycker jag det gick förvånansvärt lätt att vänja sig vid att skriva 12 istället för 11.
Om man sammanfattar bloggens 2011 enligt Google Analytics så var ni
8 849 unika besökare
tillsammans gjorde ni
19 497 besök
56% av er kom tillbaka och besökte bloggen flera gånger och genomsnittstiden ni spenderar här är 1, 01 min per besök.
De flesta av er som kommenterar känner jag i verkliga livet eller från Internet. Men vilka är alla ni andra som besöker oss? Det har jag ingen som helst aning om och det är jag så himla nyfiken på. Och, jag skulle bli så himla glad om du som läser bloggen (känd eller okänd) skulle vilja svara på frågorna nedan. Jag vill ju ha en bild av min läsekrets. Jag menar, jag skriver ju inte enbart för mitt eget nöjes skull. Jag skriver ju för Virans och Elvis skull och för ER skull, för att ni ska komma tillbaka och hälsa på igen.
Om några veckor presenterar jag en sammanställning. Det måste ju vara kul för er också att veta vilka ni delar bloggen med. Kanske är du katten bland hermelinerna?
I gentjänst tänkte jag att du kan ställa mig en fråga, vilken som helst, i kommentarsfältet, anonymt eller inte spelar ingen roll. Har du ingen fråga kanske det ändå finns något som du skulle vilja läsa mer om, berätta gärna det.
Okej?
När du svarat på frågorna klickar du på Submit. Bring it on!