Jag vet inte om det är någon som inte förstått att vårt efternamn är Snygg. Söt i bloggtiteln syftar självfallet på Elvira. Snygg är inte ett jätteovanligt namn, men ständigt stöter man på kommentarer.
I ett telefonsamtal till biblioteket, personen i andra änden frågar
– Efternamn?
– Snygg
– Hur stavas det?
På Elgiganten har de ju ett system där man lämnar uppgifter till försäljaren vid dennes lilla disk och därefter går till kassan för att betala. Vi betjänades av en bakåtslickad frisyr, en ”coatcha teamet-försäljare” som min man brukar säga. Han frågade efter:
– Efternamn?
– Snygg
– Förnamn? Ful, då eller?
Senast i dag på Posten. Jag visade min legitimation för att hämta ett paket. ”-Snyggt efternamn!”
Vad är det som är så kul? Jag har sett roligare t ex ett bröllopsfoto i tidningen där bruden skulle ta brudgummens namn som var Manlig.
Och det finns ju de som heter Fager, Skön, Glad, Modig eller Skarp.
Vad har du stött på för lustiga namn (förutom vårat då)?
Det är inte lätt att vara förälder, det dåliga samvetet lurar ständigt för att få träda in i min lilla hjärna, eller var det nu är det håller hus.
Tant Karin har dragit ner mig i Facebook-träsket. Så anledning till dagens dåliga samvete nr 1 är resonemanget ”lek lite där på golvet så ska mamma bara sitta här med datorn ett tag”. För att inte Elvira ska ha tråkigt så fjantar jag med en björn och förställer rösten då och då. Att det är för Elviras högsta nöjes skull försöker jag ju bara intala mig. Hon skiter fullständigt i björnen, ger mig blicken ”vad håller du på med mamma?”. Den verkliga anledningen är att avleda Elvira så jag ska få sitta lite längre bakom skärmen.
Det dåliga samvetet nr 2 kom i dag då jag vaknar efter en micro-paus på soffan och upptäcker att det är mörkt ute. Det är kolsvart inne och alldeles för tyst. Genast rasslar hjärnan i gång, ”lever hon”, ”har hon varit vaken och jag inte har hört för att somna om av uttråkning?”. Vad 17 är klockan? Halv sju!!!!
Nu börjar det dåliga samvetet nr 3 göra sig känt. Det är bäst att jag går och ger flickebarnet lite mat i stället för att sitta här och blogga. Behövde bara bikta mig en smula.
… är det precis en månad kvar…
I dag förlorade vi ännu en budgivning på ”drömhuset”. Det finns inte så många av dem, men när de kommer ut så är vi med. I det här paketet ingick ett färdigrenoverat hus med cykelavstånd till centrum, hästhage som granne och återvändsgata. Alltid får vi lägga oss precis innan målsnöret. Varför ska det alltid finnas en människa som envisas med att bjuda över. Alla andra backar ju ur eftersom, precis som man ska 🙂
Här hemma packas det för fullt. En ska på konferens a`la conferênse. Kostym och kittet. Han vill att jag ska sätta post it-lappar på högarna med ”Onsdag”, ”Torsdag”, ”Fredag” … Nja… Jag har fullt upp med att planera vad jag och tösen ska ha med oss till Trosa. På fredag sammanstrålar familjen där för att gratta mormor på högtidsdagen hela helgen lång. Kanske får vi hälsa på nytillskottet Majken på hemvägen om vi har tur. En välfylld vecka alltså. Så detta är allt som erbjuds.
Nu har jag suttit och läst och läst. Om Abbe. Hans pappa skriver så man inte kan sluta läsa. Abbe är en liten kille som föddes 2005 med hjärtfel och Catch 22 (en av alla olika kromosomavvikelser). Vi får följa med från början tack vare pappans dagboksanteckningar som så småning om leder oss fram till nutid.
Läs du också, det finns ingen anledning att inte läsa. Alla borde ta del av historier som denna. Livet kräver ödmjukhet och det glömmer man allt för ofta.
