Barnen hann med en sväng magsjuka förra veckan. Medan brorsan låg matt och blek, sprakade den än så länge inte insjuknade syrran.
Det eviga tjafset om vem som ska stänga grindarna till trappen först OCH sist är äntligen över. För barnen har det varit en tävling att komma till grinden först, få en vuxen att öppna grinden för att därefter ta första steget och stänga grinden och på så sätt låsa syskonet eller den vuxne utanför. Varje kväll och varje morgon, samma grej. Barnet som blivit utelåst har hängt sig i grinden och grinat/skrikit/ropat. När den vuxne har låst upp har den som låst ute grinat/skrikit/ropat och i värsta fall knuffat. Varje kväll och varje morgon, samma grej. Och för att få sista ordet har grinden låsts ett antal gånger ”min tur, nej min tur, nu min tur, min tur osv osv…”
Nu är grindarna borta. Så befriande! Det funkar bra. Och så mycket större huset känns. Och vad mycket enklare det är att bära upp högarna med vikta nytvättade kläder.
Börjar vi få stora barn nu?
2011-3-16 klockan 10:19
Vad skönt för er. =)
Hoppas magontet har försvunnit!
2011-3-20 klockan 16:20
Absolut, det är en ny era på intågande. Skönt och skrämmande på samma gång. Snart är ju sommaren här, och då brukar det hända en hel del. Inga blöjor, ingen middagslur, inga stödhjul, sommarklänningen från förra året har blivit minikort….
Kram
Kommentera inlägget