Mot hälsocentralen, den högra på uppåt-tjack från Astra Zeneca

Idag har det hänt något.

Vi gick till hälsocentralen, fick remiss till barnkliniken och Elvira fick recept på penicillin för antingen öroninflammation eller lunginflammation. Troligtvis öroninflammation. Man tog inga prover utan nöjde sig med att jag berättade att hon hade ont i går kväll och hade vätska i ytterörat. Självklart kunde de inte se något för allt vax. Och lungorna lät bra, men de gjorde de ju sist också.

Då ska det bli intressant att se om vi får magsjuka på torsdag. För får man vänta i 30 min på att få ta ett stick i fingret så är det tortyr att ha kvar barnen i vagnen när de ser de andra barnen leka. Ska det vara rättvist så får vi alla torteras helt enkelt.

Appropå stick i fingret. Familjeläkaren trodde ju bara att det var ett förkylningsvirus den här gången med, men för att Viran är Viran så skulle hon få ta ett stick i fingret för säkerhets skull sa han. När vi senare var tillbaka på hans rum utbrast han ”Jag fattar inte!” lite mer bekymrat än sist. Snabbsänkan var på 160 den här gången (man ska ligga runt 8).

Det som bekymrar honom är att Viran inte ligger slö i min famn utan springer i korridorerna, leker med hans instrument, kollar in hans litteratur i bokhyllan och vill dra papper från britsen. För detta orkar man inte när man har 160 i snabbsänka enligt honom, inte ens om man får Alvedon.

Men så är hon, hon kör på trots att hon är mycket sjukare än vad man kan tro. Vi börjar lära oss detta nu. Det kommer nog han också att göra, för vi lär ju ses igen. Samma senario lär spela upp sig. Och samma procedur lär upprepa sig. Att Viran inte får ”bara ett förkylningsvirus”. Och att Viran får kuska runt i stort sett hela dagen.

Etiketter:
tisdag, 2009-6-09 · En enda ensam kommentar »