… här var det igendammat
Vi har varit på ”minisemester” till Skåne där vi bl a firat student och lekt med hundar.
Att vara bortrest må vara en dålig ursäkt för inläggstorkan. Hörde på omvägar att grejen med Internet visst är att man kan komma åt det var som helst. Men ni vet hur det är. Först ska man packa i ordning allt, resa, umgås, resa hem. Och väl hemma tar det några dagar innan man är i ordning. Det ska packas upp, handlas mat, tvättas och så måste man vila upp sig efter semestern 🙂
Hur som helst, Elvira blev snabbt voffsingarnas bästa vän (åt minstone vid måltiderna). De kom på att hon tappade mat och hon i sin tur kom på att man kunde ge dem mat. Resultat, det var ofta en hund i närheten av Elvira.
Elvira äter frukt ur mammas bålglas. Hunden väntar…
Elvira äter grillad korv. Hunden väntar…
Vi fick inget pencilin 🙁 Det var bara att gilla läget tyckte läkaren. Jag lärde mig dock att små barn har inga bihålor, de utvecklas senare (kvacksalvaren till mamma hävdade att många barn med DS är trånga i mellanansiktet och bakterierna kanske fastnat där). Läkaren kom också med den uppmuntrande upplysningen att det genomsnittliga förskolebarnet har 8 förkylningar per år. Vi får väl vänta till semestern helt enkelt, då borde hon ju bli frisk.
Nu sitter jag här i valet och kvalet. Ska hon gå till dagis i morgon eller ska hon vara hemma för att komma ikapp med hälsan till måndag. Å andra sidan är snuvan och hostan inte lika intensiv. Min stackars vikarie som har sin första vecka sitter där på kontoret och vet inte alls vad hon ska göra. Egentligen helt sjukt att jag tänker på henne nu, men ni vet skyldigheter, samvete och sånt. Hur ska man veta att man gör rätt? Kan någon svara på det?
Mamma säger: Varför ligger kudden i tvättstugan?
Pappa svarar: Det var kräk på ena hörnet, det var lite tyst i morse och när jag hittade Elvira i hörnet vid soffan såg jag att det var kräk på den.
Mamma frågar: Har du sköljt den i vatten då?
Pappa tänker: Shit jag visste det, skulle inte tvekat på om den tålde vatten för att den var lite glansig. Bäst att dränka den ordentligt.
Mamma säger efter en stund när hon sett kuddfodralet i vattnet: Den där tål ju inte vatten, den är i silke och ska kemtvättas.
Det är väl ingen i vårt avlånga land som undgått försmaken av våren? Tänk att äntligen få bära gympaskor och tunn jacka, skärma av kvällssolen med persiennerna, ha utelek utan gegga och frusna fingrar. Man kan an alka sommaren.
Den här sommaren har vi väntat lite extra på. Dels för att familjen utökas och dels för att Elviras bästis med största sannolikhet är färdigbehandlad från sin leukemi. Vi kan börja umgås som ”vanligt folk” igen, spontant som man bör. Vi har bokat semester ihop, det bär av till Vimmerby. Barnen är i minsta laget, men föräldrarna kan väl ha minst lika kul bland rumpnissar och pysslingar.
Löpsedlarna är ju inte kända för sin trovärdighet, men för några dagar sedan utlovades värme tre månader på rad.
Det väntar en härligt tid framöver. Vad ska ni göra i sommar?
Elvira trivs som fisken på dagis. Har haft tre toppendagar på rad dvs inte sovit lika mycket, ätit bra och lekt. Favoriterna är studsmattan (att klättra upp och ner), bondgården (leka med grisen och kossan), spegelväggen (att charma sig själv) och docksängen (att klättra upp och sitta i den). Hon gallskriker när man går, men glömmer varför i nästa sekund då föräldern är borta.
Pappa trivs som fisken på jobbet. Har haft utvecklingssamtal med cheferna. Favoriterna är kaffemaskinen (kasst kaffe, men en anledning att lämna kontoret), MacBook Pro (det bara funkar) och det ny-rensade kontoret (vik lagerlokal under föräldraledigheten). Han går upp tidigt på morgonen och glömmer att han egentligen är morgontrött.
Mamma trivs som fisken i hemmet. Är åter hemma efter 30 timmars bortavaro pga konferens. Favoriterna är köket (det enda rummet som är fullt möblerat), familjemedlemmarna (himla skönt att bara vara) och möjligheterna (många planer, dock begränsade resurser). Hon suckar över dammet men är för lat för att torka bort det.
