Det har fortfarande inte kommit något batteri. Pappan tror att Elvira håller på det, det kan ju vara bra att ha ett extra nu när hon är sjuk. Och igår gjorde hon verkligen skäl för att liknas vid en viss rosa kanin. Idag har det varit lugnare. Som tur är, är kompisen Astrid också sjuk i samma bacill, då kan man ju hänga tillsammans en stund och mammorna får oja sig och dricka kaffe.
I förrgår fick vi höra en tre-ordsmening igen. Jag har för vana att säga vad vi äter, det går på rutin. -Mamma äter spagetti och köttfärssås, Elvis äter spagetti och köttfärssås och Elvira äter spagetti och köttfärssås. Efter en tyst paus från oss alla sa och tecknade hon, -Elvira äter sås.
Nu är det Teletubbies som gäller igen. Och tur är nog det, risken var överhängande att vi alla skulle börja prata småländska efter alla Emil-timmar. Då föredrar vi skånska, i alla fall pappan. Här om kvällen drämde tydligen Elvira till med ett riktigt skårrande rrrrr när det lästes i en gammal idag-bok och kompisen Rana var med på bild.
Det är kul med språk som ni märker. Det skrivs inte om så mycket annat här just nu, men vi befinner oss mitt i det hela dagarna.
Ju mer avancerad språkträningen kring Elvira blir desto mer stöd känner vi att vi och assistenten skulle behöva. Tanken på att starta ett nätverk väcktes i somras när vi sprang på en nyexaminerad handledare i Karlstadmodellen som vi dessutom är bekant med.
Förra veckan skickade jag en förfrågan till förskolechefen om att starta ett nätverk. Och sedan dess har vi mailat varandra i stort sett varje dag. Chefen försöker verkligen få till det trots att det inte finns pengar.
Eftersom vi inte har släkt i stan så skulle nätverket bestå av pedagogerna på dagis, vi föräldrar, ev någon från habiliteringen och en handledare i Karlstadmodellen. Hur finansierar ni era nätverk? Vi har undersökt saken att göra en studiecirkel av det, det skulle verkligen sänka kostnaden. Men det saknas ändå pengar.
Ett annat problem verkar vara att man ska använda kompetensen inom kommunen och inte ta in en utomstående konsult. Men inom vår kommun finns det ingen talpedagog eller specialpedagog som är utbildad i Karlstadmodellen. Hur har ni kringgått detta?
Tänk vad mycket tid vi skulle spara och vad strukturerad och bra Elviras språkträning skulle bli om vi gemensamt fick den här hjälpen. Visst är det synd att de högre instanserna fokuserar på problemen istället för att se vinningen av detta? Det är ändå troligtvis fyra år kvar inom förskolan för Elviras del.
Det blir kanske till att leta fonder.
