Hur mycket tecknar Elvis?
Elvis första tecken kom när han var 1 år. Därefter kommunicerade han i huvudsak med tecken i 6 mån. När han var ca 18 månader började han prata och idag är han 21 månader och pratar en-två ordsatser. Han är en liten papegoja. Upprepar allt. Tecknen använder han fortfarande till i stort sett allt han säger. Han lär sig ständigt nya. Men han har också ord som han inte kan tecknen till.
Vi var spända på vad personalen på förskolan skulle säga när han började i januari. Elvis är ju ett kvitto på att tecken funkar. De är imponerade av hans tal och har också sagt att de tror att det beror på att han har stimulerats med tecken. Men jag kan inte säga hur  mycket det har sporrat dem att blir bättre själva. Alla barn på dagis tycker att det är kul med tecken, till och med femåringarna. Och snabbt lär de sig. Att det ska vara så svårt för oss vuxna…
Nu en fråga till er,
När slutade ditt barn att sova middag?
Ja men tack! Här kommer svar på de första frågorna, jag hoppas på fler. Det var ju kul!
Blir det fler syskon?
Jag är inte beredd att säga att Elvis är vårt sista barn.  Vissa dagar längtar man efter en liten, särskilt när man ser hur fin Elvira är med bebisar vi träffar. Andra dagar vill man inte ens tänka tanken. Just nu är våra dagar väldigt intensiva. Elvis får vara vårt senaste några år till. Tiden får utvisa.
Hur många ord har Elvira som NI hör vad hon säger och hur många har hon som andra hör/förstår? Hur många klockrena?
En knivig fråga. Jag har tänkt och tänkt. Jag börjar med klockrena. Elvira har ca 15-20 rena ord t ex sova, hej, hej då, mamma, pappa, upp, tack, hoppa, gå ut, bye bye, m fl. Hon har massor med ord som inte är rena och som ingår i hennes ordförråd, kan inte räkna men gissar på 100. Vissa förekommer oftare än andra i det spontana talet.
De ord som VI hör är många eftersom hon ofta härmar/upprepar ord som vi säger i direkt tal till henne. Hennes version av  våra ord är ändelser, stavelse/stavelser eller alla bokstäver i ordet fast i fel ordning. Andra som inte träffar henne så ofta förstår henne om de sitter med henne och samspelet är mellan dem. Vi, vänner som kan tecken och pedagogerna på dagis förstår henne i stort sett alla vardagssituationer. Hon visar också tydligt med kroppspråk och gester vad det är hon menar. Men visst händer det att vi många gånger står som fån och fattar ingenting. Hon tecknar inte alla ord.
Det har snart gått ett år sedan Elvira började härma oss med ord. Om man ska jämföra henne med Elvis som nu är ett år och nio månader och duktig på att prata, så pratar Elvis renare, men Elvira har kommit längre i grammatiken med två-tre ordssatser. Elvis berättar vad han ser i nuet, Elvira pratar mer om bakåt och framåt. Nu låter det avancerat, men det blir så att vi pratar om vad hon har gjort när en aktivitet är slut och vad vi ska göra här näst, och då upprepar hon det vi säger. När hon tar initiativet till att prata handlar det om leken hon leker, vad hon vill ha, eller så upprepar hon återigen det vi ska ta oss för eller det som vi har gjort.
Det blev ett långt svar, men det är svårt att beskriva språkutveckling, det finns så många dimensioner.
Hur mycket till klätterapa har den unge herr Elvis blivit?
Han har lagt klättringen lite åt sidan, åt minstone är den inte lika intensiv som när han övade. Men han gillar att stå upp på stolar och pallar. Och har kommit på att man kan skjuta stolen till bokhyllan för att nå leksakerna. Just nu är det nog att försöka hoppa som gäller.
Hur skulle er dvs mamman och pappans drömsemester vara?
Lätt! För mammans del innebär det sol, sand, turkost vatten utan fula fiskar, tystnad, lugna måltider, all inclusive, lyx och en och annan palm.
Pappan hälsar, varmt, klippor och där man kan hyra en segway.
Så kanske skulle vi kunna åka tillsammans 😉
Hur många snyggingar krävs det att skruva i en glödlampa?
En åt gången, helst. Men oftast är det nog en som skurvar och en som hänger i den som skruvars byxben.
Elviras öron och språkstimuleringen på förskolan har ju varit två återkommande ämnen här på bloggen, ibland många andra förstås. Men det var länge sedan jag följde upp och rapporterade till er som kanske följt detta lite närmare.
Jag börjar med det sötaste, öronen. Idag var vi och träffade audionomen. Han håller koll så att rören sitter där de ska och att det inte finns vax som kleggat igen dem. Är det som det ska anses Elviras hörsel vara normal. Och så var det idag. Vaxet åkte väl ut förra veckan kan jag tänka. Audionomen tyckte Elvira var stor nog att göra ett hörseltest efter instruktioner. Hon har aldrig tidigare gjort det och de hörseltest vi har gjort, BOEL, OAE och hjärnstamsaudiometri har ju alla gett olika resultat, men det vet ju ni så som jag tjatat om det tidigare. Så idag byggde hon en pyramid av plattor som träddes på en pinne efter varje pip och klappade händerna på begäran, fast att tanten som bad henne göra det var långt bort i korridoren. Hon fick godkänt, men slapp OK-stämpeln bak i rumpan. Den hade i och för sig klätt henne, då övriga kroppen är täckt av bläck efter en liten busaktion i helgen.
Förskolan. Det har gått fem månader sedan jag bad om handledning till förskolans pedagoger för första gången. Först förra veckan träffade jag den talpedagog som ska handleda personalen och träffa Elvira då och då för att ”jobba”. Samarbetet mellan talpedagog och pedagoger påbörjades efter årsskiftet. Tänk att det ska ta sådan tid, många kockar – många sjukdagar – många inställda möten. Det är ju bra att veta till nästa gång. Man ska ligga före behovet helt enkelt. Gärna några månader före. (Är det någon av er som kan se in i framtiden kan ni väl höra av er. Jag kommer nog att behöva era tjänster.) Jag är jätteglad för den hjälp Elvira och pedagogerna nu får och har fullt förtroende för talpedagogen. Tänk vad skönt att någon annan ställer krav för mitt barns räkning.
Men tro inte att det går som en dans. Elvira dansar i otakt just för tillfället. Men det får jag berätta om i morgon för nu måste jag sova. Mammor måste faktiskt det ibland.
Som tur är så tycker Elvira att det är kul att gå till doktorn. Fortfarande får man kanske lägga till. Doktorväskan är en av favoritleksakerna och det är lätt som en plätt att få på ytterkläderna när det vankas ett besök till doktorn. Hon borde ju ha tröttnat kan man tycka. Den här veckan har hon träffat doktorn tisdag, fredag och lördag.
Idag var det Elvis tur att besöka doktorn. Pappan sitter på golvet och klär på Elvis ytterkläderna. Elvira kommer springandes och följande scenario utspelade sig i hallen.
P – Elvis ska åka till doktorn.
E – Ija dokto.
P – Nej, bara Elvis ska åka till doktorn.
E – Ija dokto. Â Sätter på sig skorna.
Mamman kommer och lägger sig i.
M – Elvira får stanna hemma med mamma.
E – Ija dokto. Börjar att sätta på sig jackan.
M – Nej, Elvira inte…
E – Ija dokto
M – Nej, Elvira inte åka doktorn, bara Elvis.
E – Nääé! Ija dokto. Fortsätter med jackan.
Mamman tar Elvira i sitt knä
M – Elvira stanna hemma.
E – Nääé! Slingrar sig.
Pappan och Elvis säger hejdå och vi vinkar. Elvira gnäller och visar sitt missnöje över att inte få följa med. Vi går och vinkar genom fönstret.
M – Bara Elvis åka doktorn.
Elvira suckar missnöjt
M – Vill du ha en glass?
E – Glass!! Skiner upp och vill ner, tar av sig jackan och skorna.
Sedan sitter vi och myser i soffan framför Madicken och äter glass. Doktorn är ett minne blott.
(Elvis hade dubbelsidig öroninflammation. Elvira hade ensidig igår, men idag rann det ur det andra örat också. Sjukdagarna fortsätter.)
”God natt sov så gott, vi syns i morgon”
”Hej då, ses sen!”
”Hej allihopa!”
är alla vardagliga fraser som vi säger på rutin, utan att tänka så mycket på dem i stunden. Men känslan finns ju där ändå. Den första frasen säger vi med lugn, värme och en strykning över håret eller med en tight kram. Den andra med lite lidelse blandat med entusiasm och den tredje med ren pur glädje. Elvira använder de två sista varje dag och har full koll på känslan. Det finns ingen som kan utbrista ”Hej allihopa!” med samma glädje som hon.
Ofta säger Elvira efter oss när vi säger något, hon fyller i med sitt ord efter vårt. Eller upprepar den mening vi just har sagt med ett eller två ord. När hon har fått kläm på betydelsen och ljuden används frasen eller ordet på eget initiativ. Och de egna initiativen blir fler och fler.
I fredags vid tandborstningen tog hon initiativet. Hon tecknade och sa ”Ija yck om pappa”. Â En fras som annars brukar användas omvänd, ”Pappa/Mamma tycker om Elvira”.
Sedan pappan kom hem i fredags, efter att ha varit borta lite mer än ett dygn, är det bara han som har gällt. Jag är ganska säker på att han är rätt så nöjd. Jag tror att känslan kommer sitta kvar länge.
