Semester!
Äntligen!
Vi hade en veckas semester i början på juni, då vi var till Gotland. Där gick vi på bröllop, kastade sten i vattnet, besökte Pippis hus och såg en och annan rauk. Det var hur bra som helst att åka före säsongen. På Kneippbyn var vi i stort sett ensamma. Barnen fick åka attraktionerna om och om igen utan att kliva av. Parken var ganska liten, smala gågator och tätt mellan karusellerna. Hur lätt som helst att komma bort i trängsel. Men nu hade vi fri sikt.
Hur som helst så kändes det konstigt att gå tillbaka till jobbet. Som om semestern blev avbruten. Men NU, nu är den här. Fem långa veckor.
Vi är redo.
Mamma, visst är jag fin?
Det är lite knepigt att förklara namnsdagar för barnen. Vad har en namnsdag för syfte? Egentligen?
”- Titta! Idag står det ditt namn i almanackan. Grattis!”
”-Ja ha?”
Även om namnsdagar inte är en stor grej, känns det inte bra att bara strunta i dem heller tycker jag. Glömmer man är det en sak, men är man medveten om namnsdagen känns det ju lite…. nonchalant. Är det rätt ord? Ja hur som helst så känns det i samvetet, ja även då man inser att man har glömt.
Förstår man inte vitsen med namnsdagar när man är fem år, förstår man däremot vitsen med ”Dagens grattis” på Bolibompa. Och säger programledaren ” Grattis till Elvira” då, ja då sträcker man på sig och skiner upp. I paketet låg det ett hårband och hårspännen, en ständig bristvara och omaka par. Hon blev nöjd som ni ser. Alla skulle på.
Elvis fick också en present eftersom han har fyra bokstäver av sex rätt och för hans känslors skull. Tyvärr dög inte Stålmannen-strumporna, det skulle ha varit kalsonger…
Helgen har gått i slapphetens täcken, mycket tid har spenderats i soffan. Det ska man inte underskatta. Man ska heller inte underskatta elasticiteten i pappas t-shirtar.
Men en kort stund under söndagen skakade vi rumporna till Mora Träsk live. Elvira var först avvaktande och satt i mitt knä och sneglade då och då mot scenen. Elvis gick ut hårt för att sedan nästan somna (!) i pappas knä. Men de kom igen, Elvis lagom till Tigerjakten och Elvira körde hårt åtminstonde halva programmet.
Medan ni svarar på frågor (svara även ni som jag känner irl så statistiken blir någorlunda korrekt 😉 ) fortsätter jag att rapportera från Svenssonlivet med fler kromosomer. Igår tänkte jag presentera dagens, men hann inte så idag presenterar jag gårdagens. Fast  i Elvis fall blev gårdagens även dagens. Hängde du med? Kromosomer är det minsta problemet just nu. Så här,
Gårdagens/Dagens 3-åring, Albert Elvis Erik Snygg, Oh my God!
Han klär inte på sig sina ytterkläder så när jag hämtar är alla barnen ute och leker, men Elvis uppehåller sig i kapprummet. Igår när jag hämtade satt pedagogen uppgiven på en pall och Elvis klättrade på hyllor, pallar, låg på golvet och snackade strunt. ”Fröken” lämnade gladeligen över pallen till mig. Gick och hämtade mig en tidning och en kopp kaffe. Elvis han fortsatte klättra, tjattra, kräla och annat oväsentligt. Tillslut fick han gå hem utan ytterkläder. Jag trodde faktiskt att han skulle frysa och vilja klä på sig när vi lämnat skolgården. Men nej, han sprang hela vägen hem, nämnde inget om kylan, listig skit. Samma procedur utspelade sig idag, först när han gjorde utflykt till biblioteket med dagiskompisarna och sedan när vi skulle hem. Kylan bekommer honom inte. Vårt försök till gränsdragning känns ganska misslyckad fast kampen fortsätter för nästa gång får han inte följa med till biblioteket och vi har hotat med ipadförbud. Kommer det bita? Den som lever får se.
Gårdagens Cowgirl, Alice Elvira Viktoria Snygg. Valde kläder själv på morgonen, kom stolt ner för trappan och blev generad av vår beundran. Och som hon dansat med den klänningen. Inget trots för tillfället hos den damen, även om hon använder lillebrors ordförråd ”-Aldrig!”, lyckligtvis mycket snack och lite verkstad.
Och slutligen, vi har rörliga barn som ni ser.
Nu är snart första månaden på 2012 slut. I år tycker jag det gick förvånansvärt lätt att vänja sig vid att skriva 12 istället för 11.
Om man sammanfattar bloggens 2011 enligt Google Analytics så var ni
8 849 unika besökare
tillsammans gjorde ni
19 497 besök
56% av er kom tillbaka och besökte bloggen flera gånger och genomsnittstiden ni spenderar här är 1, 01 min per besök.
De flesta av er som kommenterar känner jag i verkliga livet eller från Internet. Men vilka är alla ni andra som besöker oss? Det har jag ingen som helst aning om och det är jag så himla nyfiken på. Och, jag skulle bli så himla glad om du som läser bloggen (känd eller okänd) skulle vilja svara på frågorna nedan. Jag vill ju ha en bild av min läsekrets. Jag menar, jag skriver ju inte enbart för mitt eget nöjes skull. Jag skriver ju för Virans och Elvis skull och för ER skull, för att ni ska komma tillbaka och hälsa på igen.
Om några veckor presenterar jag en sammanställning. Det måste ju vara kul för er också att veta vilka ni delar bloggen med. Kanske är du katten bland hermelinerna?
I gentjänst tänkte jag att du kan ställa mig en fråga, vilken som helst, i kommentarsfältet, anonymt eller inte spelar ingen roll. Har du ingen fråga kanske det ändå finns något som du skulle vilja läsa mer om, berätta gärna det.
Okej?
När du svarat på frågorna klickar du på Submit. Bring it on!
