I söndags var det kalas hela dagen. Morgon, middag, kväll. Vi firade 4 år! Det är inte klokt, fast ändå så är det ju det. Ändå är det helt rimligt. Men egentligen lite kort. Tiden förstår sig ingen på.
När Elvira var mindre var jag väldigt nyfiken på vem 4-åringen Elvira skulle vara. Jag var nyfiken på flickan Elvira. Sedan hade jag också läst att vid fyra var det vanligt att talet kunde komma. Det var jag spänd på och såg fram emot. Â Då låg fyra år långt fram i framtiden.
Nu är vi här och det räcker så. Att bara vara här. Det är skönt. Fast det är klart, man undrar ju vem 14-åringen Elvira kommer att vara.  Nej, det får räcka med fyra. Här och nu.
