Skola är en ständig närvarande tanke hos mig. Hade vi bott på landet hade vi kanske inte haft något val, då skulle det bara ha funnits en skola. Vad skönt kan jag ibland tänka. Nu bor vi i en medelstor stad och jag måste väl ändå medge att det är en fördel med ett större utbud även om det är svårt. Det är så många parametrar att ta hänsyn till, fast de flesta styr man inte över själv. Hur ska man veta att man gör rätt? Kanske gör man det till en större grej än vad det är. Just skola känns så definitivt. Det är viktigt att det blir rätt från början så man slipper byta. Å andra sidan byter ju alla barn skola några gånger.
Träningsskola känns inte helt rätt. Integrering i en vanlig klass känns inte heller helt rätt. Särskola är bara något där mitt emellan. Hur ska man veta var en, idag, fyraåring hör hemma.
I samma byggnad som barnens dagis finns en kommunal Montissoriskola. Kanske ett alternativ. Men vi glädjer oss också lite extra åt att det till hösten öppnar en frisärskola i stan. En liten skola känns mer flexibel än en stor. Men det är bara min fördom. Man vill ju som förälder var med och påverka till alla sina barns fördel. Och nog kan ni föräldrar till barn med särskilda behov instämma i att det känns extra viktigt just för detta barn.
Det är ett och ett halvt år kvar till skolstart. Hur resonerar du kring ditt barn?
