Jag har aldrig kladdat så mycket som nu. Jag ljuger inte om jag säger att jag var renare som tonåring. Är det inte jag som spiller så är det Elvis som kräks. En ren tröja på morgonen bär snart en dekorativ fläck. Och det läskiga är att jag slutat bry mig. Det är liksom ingen idé att gå och byta, för det dröjer inte länge förrän den rena tröjan/byxan är befläckad den med.
Tänker ofta på varför det har blivit så här. Har det med motoriken att göra? Finmotoriken är kanske fulländad vid 20. När man passerar 20 år så börjar darrningarna smyga sig på. Synen försämras och man missbedömer avståndet mellan tallriken och munnen. Efter 20 har man alltid bråttom. Man ska vara så effektiv som möjligt och snabba sig mellan rapar, gråt, tvättprogram, och koktider.
För att råda bot på detta har jag idag gjort ett inköp som tar mig några år närmare 20. Ett par baggy jeans!
Helt ot men extremt tragikomiskt.
Havsörnsungar dör oförklarligt
Ett okänt miljögift slår ut havsörnens fortplantning efter Gästrikekusten.
Nu har jag ingen bra strandbild som får exemplifiera hur det kan se ut på stranden med linsen riktad från vattnet men jag har en liten video snutt tagen i somras som visar hur badplatserna här ser ut om man riktar linsen ut mot vattnet!
Detta föranleder samma diskussion årligen eftersom mamman tycker pappan är bortskämd med en del av det som finns här.
Har ni tänkt på hur mycket information vi tar del av varje dag som borde göra oss ledsna?
Nyheterna är ett exempel. I bästa fall har de en glädjande nyhet innan vädret. Trots all information som överöser mig varje dag går jag inte runt och är ledsen. Har jag blivit immun tro? Är jag beklädd med gåsfjädrar som ett försvar mot alla världens orättvisor för att själv överleva? Jag vet inte. Däremot vet jag att när jag får ta del av något glädjande, ja då blir jag verkligen glad. Den känslan sitter i mycket längre än sorgen och ledsamheten. Kanske för att de glädjande nyheterna kommer mer sällan?
Trots att jag låter mycket rinna av mig så kommer jag aldrig att bli immun mot orättvisor som barn utsätts för. Inte heller orättvisor som drabbar de som anses ”svaga” av samhället. Ni vet vilka jag syftar på, min dotter bland annat.
Dessa länkar har fått mig att le idag. Det tackar jag Lena och Martin för.
Så här långt den här veckan har vi sysselsatt oss med att titta på tv, Elvira, Elvis och jag. Vi har sett Bamse, Pingu, Beppe och Teletubbies så klart. Ibland har jag rest mig från soffan för att hämta en blöja, hämta en flaska med saft, svarat i telefon eller något annat väsentligt. Som mamma blir man rätt rastlös. Som sjuk tvååring blir man förfärad när mamman lämnar en. Som sjuveckors bebis är man rätt nöjd med att ligga still.
Som ni förstår har vi gjort som de flesta andra, skaffat oss en ny bekantskap. Doktorn kallar den ”infektion” mer än så vet vi inte riktigt. Men resultatet har varit 40-feber i fyra dagar och ingen ork till annat än att ligga i soffan. Och ni som känner Viran vet att det är inget hon gör i första taget. Ni vet ju att hon inte nobbar pommes heller, men det gjorde hon i söndags när vi åkte hem efter helgens trip. Det låter som om vi äter pommer i tid och otid, SÅ är det inte!
Hur som helst. Hon är sjuk, riktigt sjuk. Därför är den här bilden riktigt motsägelsefull.
Elvira har tack vare Alvedon och Ipren ork att prova brorsans mössa.
Vi gick ut hårt och åkte till London det första året. Året därpå var det spa. Men sedan började det gå utför 🙂 År tre lade vi pengarna på en sänggavel. År fyra hade vi barnvakt och gick på restaurang, helt ok. Men år fem. Oj, oj, oj. Vi arrangerar vartannat år var. Det var mammans tur detta år.
Det bar iväg på familjeutflykt. Vi har varit på jakt efter en schysst loppis hela sommaren och hittade nog en som kan kvalificera sig, det fanns mycket mickel om inte annat (uppskattades av en fjärdedel av familjen). Därefter blev det picknick vid en sjö. Elvira fick burkmat, lagom kulinariskt tyckte hon. Då var pappas och mammas italienska sallad mycket mer spännande. Muta med kanelbulle som annars är en stor favorit gick så där. Elvira tog över picknicken totalt och snart låg all mat över, i stort sett, hela filten. Vi som strategiskt slagit läger vid ett omkull vält träd. En perfekt lekplats, jo visst va!
Elvira firar mammas och pappas femte bröllopsdag
