Ibland kan man få en liten sked om man håller sig framme 🙂
Christina från Prince Vince meets the world har taggat mig. Så det är väl bara att besvara frågorna.
FOUR JOBS I HAVE HAD:
1. Expedit i blomsteraffär
2. Servitris
3. Au Pair hos Au Pair in America
4. Telefonförsäljare (varade två kvällar, sedan gav jag upp)
FOUR MOVIES I HAVE WATCHED OVER AND OVER:
1. Ronja Rövardotter (jag och min kompis Annika såg den varje eftermiddag under säkert ett läsår på mellanstadiet)
2. Dirty Dancing (sågs om och om igen med samma Annika och med Karin, men på högstadiet)
3. Stolthet och Fördom (i och för sig en tv-serie, men ohh så bra när man är sjuk. Det kanske är dags att vara sjuk snart igen?)
4. Love Actually (den film som jag senast har sett om och om igen)
FOUR PLACES I HAVE LIVED:
1. Trosa
2. Avon, Connecticut, USA
3. Trysil, Norge (säsongsjobb, räknas det?)
4. Örebro, Halmstad och Lund (terminsvistelser)
FOUR TV SHOWS I LIKE(D) TO WATCH
1. Beverly Hills 90210 (slaviskt med Karin)
2. Äntligen Hemma
3. Såpor som Varuhuset, Goda Grannar, Dallas, Dynastin, Falcon Crest, Rederiet m fl
4. En röst i natten med Jack Killian (Good night America, where ever you are)
FOUR PLACES I HAVE BEEN ON VACATION
1. Kreta (första semestern med kompisar)
2. Florida, Key West (med en fransk au pair)
3. Californien, Utah, Nevada (Trek America)
4. Parga (bröllopsresa)
FOUR OF MY FAVORITE FOODS:
1. Allt med lax
2. Biff med cole slaw och klyftpotatis
3. Sushi
4. Glass
FOUR PLACES I WOULD RATHER BE RIGHT NOW
1. Ute i vårsolen
2. På en massagebänk
3. Där Martin är (kanske inte just på hans jobb, men tanken är väl fin?)
4. I sängen vilandes med Elvira (hon vilar själv i spjälsängen nu)
Om ni tycker att det har varit stiltje här de senaste två veckorna beror det på att jag och Elvira har varit hos Elviras mormor och morfar. Vi passade på då hennes pappa ändå skulle vara borta med jobbet.
Dessa två veckor har vi varit i Stockholm hos Tant Karin, vi har också varit på ”tjejträff” i Nyköping, skjutsat morfar till Eskilstuna, promenerat och korrekturläst mormors studie/bok.
Intensivt med andra ord. Nu är vi hemma några dagar tills det bär i väg till Skåne och farfar, fastrar och ev farbröder under påsken.
Här går vi på promenad med mormor och morfar
I går var jag och Elvira på en heldagsföreläsning med Irene Johansson som står bakom Karlstadmodellen. En modell för de personer som har svårigheter med språkinlärning. Hon arbetar både med vuxna och barn och många av hennes studier är fokuserade på språkinlärning vid Downs syndrom.
I dag kan jag inte återberätta vad som sades i går. Karlstadmodellen är så omfattande att man kan bli helt slut av att bara höra ordet. Det är så oerhört många övningar som modellen innefattar. Tanken är att man ska välja det som passar individen, men bara att göra det urvalet känns hur tungt som helst.
Irene avslutade sin dag med att presentera statistik. Alla med Downs syndrom som varit med i diverse studier hade ett språk, vare sig det var tecken eller tal. Men jag undrar hur det gått för barn med DS som inte kommit i kontakt med modellen, hur har det gått för dem? Varför kan man inte få ta del av båda sidor?
Det är lätt att känna sig stressad när man inte vet vad man har framför sig. Självklart ska vi öva och träna med Elvira så hon får de bästa förutsättningar för att skapa sig ett språk. Men ibland undrar jag om man inte underskattar sunt förnuft.
Ett alternativ eller komplement till Karlstadmodellen är James McDonalds Communicating Partners (Kommunicerande samspel). En modell som kan ses som mer human än Johanssons vetenskapliga. Kanske till och med sund och förnuftig. Men vad vet jag, jag har ju egentligen ingen aning.
