Här kommer klippet jag utlovade i söndagskväll
Sista kvällen på semestern är snart över och vardagen bara några timmar bort. På ett sätt skönt och på ett annat sätt trist. Det är ju roligt att vara tillsammans alla tre, ta dagen som den kommer och att ha möjligheten att göra något impulsivt (även om det sällan händer). Samtidigt är det ju vardagens charm att veta vad man ska göra i morgon.
Vi går ut hårt. Vad passar första vardagen bättre än ett besök på BVC? Elvira ska få tredje vaccinationssprutan och så ska hon få pneumokockvaccin (inte alla förunnat, det ingår i vårdprogrammet). Ja vårdprogrammet ja, vad skulle vi göra utan det? Elvira glider ju faktiskt på en räkmacka (konstigt uttryck egentligen, varför just räkor?) Hon är så påpassad, nästan lika påpassad som vår bil med de årliga serviceintervallerna på märkesverkstaden. Så kommer det att vara för henne hela livet, årliga kontroller och raka vägen till specialisterna, inga omvägar via husläkare. Förmodligen kommer hon aldrig behöva höra frasen ”- Gå hem och vila, blir det inte bättre hör du av dig igen så tar vi ett prov”.
Ja ja, det jag skulle komma till var att tack vare vårdprogrammet slipper jag nu oroa mig för hjärnhinneinflammation. Det är bara för Elvira att slänga sig ut i moln av bakterier och RS-virus. Looki, looki, no sickness, no sickness! Hur skönt är inte det för en mamma? Om hon får syskon utan räkmackor, snacka om att jag då kommer bli en hönsmamma (eller ”hönsigare”, det beror på vem man frågar).
Nu är det dags för sängen, det är ju vardag i morgon. Något som Elvira har tagit fasta på, hon somnade kl 16, väcktes kl 20 för blöjbyte och välling, somnade om och fortsatte drömma. Jag undrar när hon tänkt att vi ska stiga upp. Men som sagt vi går ju ut hårt.
PS. Satt tidigare i kväll och ”slösurfade”, ramlade över denna krönikan. Jag fattar inte, och det gör nog inte mamman heller och tur är väl det, för då hade hon nog inte rest sig ännu. Vad har hon förlorat, vad har hon vunnit och vad har hon lärt sig?
PS 2. För den som återvänder inom kort väntar något gott. Jag lovar dig en filmsnutt med någon på fyra ben.
Hallå, någon hemma? Man skulle inte ta och tro det när det gått 20 dagar sedan sista inlägget.
Vi har varit på semester. Kosan styrdes först mot Stockholm för en hotellweekend och museér med ”fam Ovitsch”. Ursprungsplanen var Skansen men vädret tillät inte den utflykten. Mest impad var nog katten som bodde på hotell för första gången. Under denna helg fick Viran kläm på hur man klappar händerna och reser sig till sittande.
Märthas tvillingar Astrid och Elvira på Tekniska museét
Därefter lämnade vi katten på ”Kattpensionat Trosa” och fortsatte vår färd mot Skåne där vi blev kvar i drygt två veckor. Vi, Martin och jag, träffade kompisar, släkt och gjorde utflykter. Elvira klappade händerna och satte sig upp. Ursprungsplanen var sol och bad på stranden men vädret tillät inte det. Vi fick en dag, och tur var det.
Elvira i Falsterbo, första doppet i havet, i livet. Det ni!
Vi besökte också Jakriborg, en by i byn Hjärup mellan Malmö och Lund. Nybyggt men i hansa-stil, häftigt, centralt och mysigt. Folk bor förstås där och så vill även min man göra. Elvira klappade händerna.
Nu är vi hemma, packningen är upppackad och tvätten är tvättad. En rolig deltalj är att Viran och jag delade på en 50 liters trunk och Martin hade sin packning i en välfylld tygkasse.
Nu när semestern är avklarad ska vi bara luta oss tillbaka och vara ”lediga” 😀
Oj oj nu har det gått några dagar och det finns en del att uppdatera.
Här kommer första filmen, ”Äntligen spis”. Min händige man Martin (han delar namn med en annan händig fixare från TV) fick den omtalade spisen på plats. Det krävdes en ombyggnation av spisen. Piece of cake för fixar’n.
Jag är faktiskt vuxen nu. Det är faktiskt något jag tänker på då och då.
1. Först och främst har jag varit med och skapat en ny generation. Jag är inte en del av den yngsta generationen i släkten längre, utan det är min dotter som är det.
2. När jag var yngre kunde jag inte förstå varför mamma och pappa suckade över att posten hade kommit. Det var ju jättekul med post, kanske hade man fått ett brev från någon brevvän. Idag, nu när jag är vuxen, suckar jag också över att posten har landat på hallmattan. Det där vita C5-kuverten med fönster!! Usch vad det är tråkigt med post!!!
3. Jag blir också mer lik min mamma. Dessa likheter visar sig då och då. Ett exempel, som kunde driva mig till vansinne när jag var yngre, är då mamma städar vinden eller något förråd. Hon städar inte (framför allt så slänger hon ingenting) utan bara flyttar omkring grejerna. Vad jag inte visste när jag var yngre är att det är detta som kallas att organisera, en sysselsättning som ger mig stor tillfredsställelse idag.
4. I morgon ska vi åka och köpa en spis. Kan man tänka sig att en begagnad ”spis i nyskick” kan sprida så pass mycket glädje. En spis!!!! (Att spisen står i ett förråd med samma tapet som vi har i sovrummet vet jag inte hur jag ska förhålla mig till riktigt. Det kan ju inte vara annat än ett himla fint förråd, säkert organiserat också.)
Spisen kostar nästan lika som ett par nya vårskor. Och jag skulle verkligen behöva ett par nya vårskor för jag har inga som är bra, eller de jag har är så trista. Däremot har jag (vi) redan en spis, den är väl rätt bra, men väldigt ful. Både skor och spis är ju nyttiga köp, men skor gynnar bara mig, spisen gynnar hela familjen. Egentligen bryr väl sig ingen annan i familjen om att vår spis är ful förutom jag. Ändå känns spis som en nyttigare grej att köpa än ett par skor. Visst är det mer vuxet att prioritera en ny spis framför nya skor? Det här sko vs spis-resonemanget kan pågå hur länge som helst märker jag, därför slutar det här.
5. Jag har också börjat läsa matreklamen som kommer varje söndag och har blivit ett stort fan av kampanjer, rea-priser och rabatt-checkar.
6. Jag är också lik min pappa. Det vill säga att jag ofta… nästan jämt ställer mig frågan, -Vad ska detta vara till för nytta? Se punkt 4. Nu när man är vuxen och har en ”hushållskassa” som ska räcka till hela familjen så gäller det att prioritera. Inte så konstigt att jag gläds åt spis-fyndet, mer nytta än så kan det ju faktiskt inte bli.
Om dessa egenskaper följer med generna eller är åldersbetingade spelar väl mindre roll. Hur som helst är jag vuxen. Förra veckan var vi nära att ge upp stadslivet för att köpa ett radhus!! Åh herre gud, var ska detta sluta. I gungstolen förmodligen…
Här är en bild på den yngre generationen. Människan blir ju längre och längre, blir hon inte sötare och sötare också? Härliga evolution!
