En livs levande fågelskrämma(re)
Var detta sista sommardagen? Här har svetten lackat av flera anledningar. En mamma måste göra vad en mamma måste göra på 2000-talet. Tvätta, stryka, plocka, servera mat, torka spill, torka rumpor, handla och vistas i solen.
Elvira gav sig iväg på utflykt med Johannas efterträdare Emelie. Jag och Elvis åkte till leksaksaffären och mataffären. Men för att det skulle bli rättvist (jag menar mataffären har vi ju båda nytta av) så gjorde vi också ett besök i blomsteraffären. En kvinna måste göra vad en kvinna måste göra på 2000-talet. Köpa sina egna blommor.
Elvis värnar om sin integritet och ville inte att jag skulle ta kort, så säg inget om att jag lägger ut detta på nätet.Â
När det var dags att vistas i solen bjöd Elvis på tårtpaj i sandlådan, en delikatess må jag säga. Och precis när mamman började längta efter Elvira kom hon hem och satte ytterligare färg på tillvaron denna lördag i slutet av augusti, när det var 27 grader i solen.
Elvira lägger håret till rätta
Och imorgon är det en ny dag. Då kommer pappan hem. Det ser vi fram emot. Nu får han se till att vara hemma några veckor på rad. Han får också se till att köpa blommor lite oftare. Tänk vad ni män skulle komma undan med mycket om ni köpte blommor till era kvinnor ofta.
(Och är det nu någon jämställdhetsfantast som tänker att kvinnor kan likväl köpa blommor till sina män, så kan vi inte det. Det blir aldrig samma sak, för de uppskattar dem inte. Och det är kanske därför man glömmer bort/inte tänker på det/inte förstår vitsen/inte ser vinsten med blommor) 😉
Nu har jag haft den där dagen som jag egentligen ”önskade”. En dag i sängen lagom sjuk för att bara sova. Förkylningsviruset tog tag om mamman och pappan när barnen blivit hyffsat fräsha, och det får vi väl tacka för. OM man ändå ska vara sjuk kan man ju ha lite tur med timingen.
Ursprungsplanen var att jag skulle få en dag för mig själv. Jag hade planerat att gå på stan och besöka affärerna som man inte kommer in i med barnvagn. Kanske till och med prova ett plagg eller två. Fika i lugn och ro med ett magasin vid ett bord, vid ett fönster, tittandes på folk mellan raderna. Men det här gick ju bra det med. Man ska inte underskatta sömn.
Alla man pratar med har nyss varit eller är sjuka. Vem började det hos? Jag skulle vilja byta några ord med honom/henne. Eller kanske ska man samla till ett möte, det rör ju flera upphovsmakare; magsjuka, influensa, virus, oändlig feber. Vi kanske skulle komma så bra överens så att vi kunde bilda ett band, öva i garaget och vara med i melodifestivalen nästa år. Iklädda blåa trikåer och vita korsetter.
I dag har jag haft en 12 timmars dag. Vilken tid det tar att städa, tvätta, bädda, handla, täta fönster (ja i senaste laget nu är det ju plusgrader), vika, mata och ja ni vet. Men samlar man allt till en dag så får man väl skylla sig själv. Och så är jag en sån där person som har svårt att sluta när jag väl kommer igång. Hur som helst så är det skönt när det är klart till helgen.
Det finns inget bättre än att sätta sig ner, pusta ut och titta på sitt rena hem. Det gäller att passa på för imorgon bitti är det stökigt igen, vid lunchtid sitter det säkert någon klick på ett olämpligt ställe och vid kvällstid är tvättunnan halvfull.
Vi har fått en tid för att städa Elviras öron. De är små och trånga och fulla med vax. Eftersom det är svårt att hålla fast henne så ska hon sövas. Jag har bett om att det ska göras en hörselkontroll i samma veva. OAE och BOEL har ju gått så där. Är det någon som gjort hjärnstamsaudiometri (mätt funktionen i de centrala hörselbanorna)? Hur går det till?
Har flickor och pojkar lika värde? Kön är ju för många, jag vågar nog säga de flesta, väldigt viktigt. Har man en flicka så hoppas man på en pojke och tvärt om. Får man en flicka så kanske man överväger ”att skaffa” (hatar den frasen) ett tredje barn för ”det vore ju kul att ha en pojke också”.
På familjesidorna i tidningen kan man beskåda lilla familjen som sitter fint framför fotografen. Lillebror har äntligen kommit till världen och hans fyra storasystrar är glada, men gladast är nog mamma och pappa. I fikarummet sitter kollegerna ”Ja, tänk att de fick en pojke till slut”. Visst känner ni igen resonemanget? Eller de här som jag själv fått höra, ”vad kul då har ni en av varje”,” nästa gång spelar det ingen roll vad det blir för något”.
Nu är det ju väldigt långt från att önska sig en pojke eller flicka till att medvetet göra ett urval. De flesta håller nog med om att det är omänskligt och inget som hör hemma i vår tid.
Men kvinnor och män har ju inte lika värde, så har flickor och pojkar verkligen det? Förskollärarna går kurser i jämställdhet för att bli medvetna om hur man gör skillnad på flickor och pojkar. Vi föräldrar uppfostrar flickorna till att bli duktiga och pojkarna till att bli tuffa. De sedan barnsben rotade egenskaperna sitter stenhårt vid vuxen ålder. Så hårt att egenskaperna förs över på nästa generation utan att många reflekterar över det.
Debatten om flickor och pojkars lika värde är synnerligen intressant. Tänk att den fått utrymme i Sverige, nu. För mig, i egenskap av mamma till Elvira, tycker jag nog att personalen på Mälarsjukhusets offentliga reaktion är mest intressant. Sjukhusledningen har vänt sig till Socialstyrelsen för vägledning.
Och som ni kanske vid det här laget har misstänkt så kommer poängen här. I den andra debatten, ni vet den om fosterdiagnostik och Downs Syndrom, där respekteras föräldrarnas val till selektiv abort. Det är en självklarhet, trots att 98 % av de upptäckta fallen av DS aborteras. Är det någon sjukhusledning som bett om vägledning i den frågan. Någon som vet? Är inte den siffran mer oroande? Det agerandet är inte omänskligt utan bara förväntat.
Så varför tror vi att flickor och pojkar har samma värde när människor inte har det?
Nu har det vänt, för alla utom pappan. Han är hårt drabbad av dagisbacillerna. Man skulle kunna tro att han är infektionskänslig.
Elvira har ätit 1 1/2 pannbiff och potatismos, hon har tecknat äta och bett att få mellis…. på dagis. Hemma gick det som vanligt dvs lite petande i maten och myror i baken. Så då är allt som vanligt igen. Inget fortsatt curlande alltså 😉
Skönt att vardagen är här.
Vi var till sjukgymnasten idag. Inte för att vi som sjuka skulle gympa, utan för att Elvira skulle visa sin moon walk. Inga inlägg och inga skor. Men hon styr med ena stortån så att den blir lite snedbelastad. Återbesök i augusti. Check.
