Förra veckan var vi till logopeden på hab. Elvira och logopeden läste Pino och lekte samtidigt det som de läste. De höll på i en timme. Sedan ville Elvira undersöka logopedens almanacka, men när hon inte fick rita i den blev hon sur och lutade sig mot en hylla med armarna i kors och huvudet däri.
Idag kom det ett två A4-sidor långt brev med tips och sidhänvisningar till fjärde boken Utbyggd grammatik. Stort tack för det! Som bilaga fick vi en lista på Språkpiller-böcker att låna från bibblan En lista till oss och en annan till förskolan. Snacka om ambitiöst. Vi träffar bara logopeden några gånger om året. För att få komma dit måste vi först be specialpedagogen på hab att skriva en remiss. Nu ska vi be om remiss om ett halvår. Det var det det, för den här gången.
Språk igen.
För två veckor sedan hade vi ett möte med den specialpedagog som ska handleda resursen och ansvarig pedagog på förskolan. Jag frågade hur ofta hon kunde komma och handleda pedagogerna och föreslog själv en gång i månaden. Hon tyckte att var fjortonde dag var ett bra intervall så här i början!!!! Det kändes ju verkligen bra. Även en talpedagog som jobbar mot förskolor är tillsatt och ska jobba direkt med Elvira om jag förstått rätt. Hon kunde inte medverka på mötet p g a sjukdom. Men hon hade lovat att prioritera Elvira, om ni minns. Vi var hoppfulla.
Nu står vi här, fem veckor efter det att man beslutat att sätta in detta stöd kring Elvira och två veckor efter vårt första möte. I torsdags skulle specialpedagogen ha träffat Elvira för att lära känna henne. Mötet ställdes in och flyttades fram till igår. Det mötet ställdes i sin tur in p g a sjukdom, nytt datum är inte satt. Talpedagogen har vi ännu inte haft kontakt med, hon har blivit sjukskriven året ut. Så blev det med det… Vad jobbigt det blir att vara i behov av andra människor, när man själv bara vill sätta igång och få saker gjorda.
MEN, så gick det upp ett ljus igår kväll. I januari fick vi övningsboken Språkutveckling hos handikappade barn 3 av logopeden på hab. Resursen har haft boken och hon och Elvira har försökt jobba med övningen Ordsparbössor som logopeden tipsade om. Men varken resursen eller jag har fått kläm på hur man ska öva, så det har mest blivit att sortera färg.
För ett tag sedan beställde jag tillhörande textbok. Och igår fick jag tid och ro att läsa. Det visade sig att textboken inte var någon torr och tråkig studie, som jag trott, utan en klar och tydlig handbok. Där finns allt som jag efterfrågat under hösten. I den lilla tunna boken finns den handledning som vi behöver.
Så nu sitter jag här efter några månaders tjat om experthandledning och vet vad vi ska göra. Varför har det inte gått upp för mig att beställa boken tidigare? Och varför lämnade logopeden på hab ut en övningsbok utan kompletterande instruktioner? Jo för att av någon outgrundlig anledning måste man bli desperat för att agera och det är upp till föräldern, hur mycket expertis man än omger/försöker omge sig med.
Man lär sig så länge man lever.
Igår hade vi tid hos logopeden på habiliteringen för en språkbedömning. Logopeden dukade upp diverse leksaker på bordet, gav Elvira uppgifter att göra t ex, lägga bebisen i vagnen, sätta pappan på stolen, lägga kossan i lådan osv. Elvira gjorde som hon sa och tillsammans pratade och tecknade de om vad de gjorde. Â Ett annat moment som Elvira verkligen uppskattade var att få ett kort, säga eller teckna det som kortet föreställde, stoppa kortet i robotens mun och ta emot kortet när det kom ut ur robotens mage.
Logopeden gjorde oss uppmärksam på att Elvira tecknar till de ord som hon lärt sig tidigare, men de senaste orden säger hon bara och skippar tecknen. En vanlig väg att gå, men jag trodde inte att vi var där än. Jag var heller inte beredd på att få svaret ”det är hon redn förbi” på min fråga om det var dags att börja jobba med fonem. Resultatet av bedömningen blev den att Elvira kan producera alla ljud förutom r och l. Så nu blir det till att fokusera på tre-ordssatser, prepositioner, färger, räkna, motsatser som liten-stor, mjuk-hård, lång-kort.
Än en gång åkte mamman hem sprickfärdig av stolthet men ändå tyngdlös av lättnad. Medan hon satt i bilen och funderade på hur detta gick till satt hennes kavata dotter som just blivit överöst av beröm bredvid och sjöng.
Det är sannerligen ett äventyr att hänga med Elvira.
