Jag tycker att vi har gjort vårt bästa när det gäller att skapa glädje kring läkarbesök av olika slag. Båda barnen tycker att det är både spännande och roligt att gå till BVC, hälsocentralen, öron etc. Det finns spännande maskiner, stolar, lampor, hissar och långa korridorer.Tilläggas bör väl att de också sluppit undan ganska lindrigt. Det värsta Elvira varit med om, och som hon minns, kan jag gissa är att suga vax ur öronen.
Idag skulle vi till hälsocentralen för att ta den sista sprutan av fästingvaccinet som vi påbörjade i somras. Vi började prata om det igår. Barnen var med på noterna när jag hämtade på dagis. Vi pratade om klistermärken och att de skulle ta spruta i armen. Hela tiden med entusiasm, så där överspelat och fånigt som det blir när man vill få med sig barn.
Så kommer vi dit. Elvira springer lite i korridoren och stannar vid en könummerapparat. Hon trycker på knappen och river av nummerlappen. Inte utan förmaning från mig förstås. Ändå kommer en sköterska fram, säger aja baja och hotar med att om man inte låter maskinen vara så får man en spruta!
När vi blir inropade av distriktssköterskan inleder hon med att säga ”Oj oj oj, det här ska gå fort”. Hon fortsätter att oja sig ungefär så här ”Det gör lite ont men det är inte farligt, stackars liten, oj oj oj, nu har jag inga plåster här, ett ögonblick, oj oj oj, ska du få spruta lille vän, inte bli ledsen, osv”. Så småning om läste hon av vårt förhållningssätt till sprutan och höll tyst.
Inget av barnen grät, de visade stolt sina plåster och båda två norpade åt sig 3 klistermärken, var (!!!), och det var inte mer än rätt tycker jag!
Men är det inte lite märkligt?
Som tur är så tycker Elvira att det är kul att gå till doktorn. Fortfarande får man kanske lägga till. Doktorväskan är en av favoritleksakerna och det är lätt som en plätt att få på ytterkläderna när det vankas ett besök till doktorn. Hon borde ju ha tröttnat kan man tycka. Den här veckan har hon träffat doktorn tisdag, fredag och lördag.
Idag var det Elvis tur att besöka doktorn. Pappan sitter på golvet och klär på Elvis ytterkläderna. Elvira kommer springandes och följande scenario utspelade sig i hallen.
P – Elvis ska åka till doktorn.
E – Ija dokto.
P – Nej, bara Elvis ska åka till doktorn.
E – Ija dokto. Â Sätter på sig skorna.
Mamman kommer och lägger sig i.
M – Elvira får stanna hemma med mamma.
E – Ija dokto. Börjar att sätta på sig jackan.
M – Nej, Elvira inte…
E – Ija dokto
M – Nej, Elvira inte åka doktorn, bara Elvis.
E – Nääé! Ija dokto. Fortsätter med jackan.
Mamman tar Elvira i sitt knä
M – Elvira stanna hemma.
E – Nääé! Slingrar sig.
Pappan och Elvis säger hejdå och vi vinkar. Elvira gnäller och visar sitt missnöje över att inte få följa med. Vi går och vinkar genom fönstret.
M – Bara Elvis åka doktorn.
Elvira suckar missnöjt
M – Vill du ha en glass?
E – Glass!! Skiner upp och vill ner, tar av sig jackan och skorna.
Sedan sitter vi och myser i soffan framför Madicken och äter glass. Doktorn är ett minne blott.
(Elvis hade dubbelsidig öroninflammation. Elvira hade ensidig igår, men idag rann det ur det andra örat också. Sjukdagarna fortsätter.)
