Vi fick ställa klockan på 04.30 för att vara säkra på att vara först uppe och få chansen att överaska födelsedagsbarnet med frukost (glass och chokladboll) på sängen. Lite vimmelkantigt reste hon sig, yrvaket tog hon håret från ansiktet, orienterade sig och log ett brett och nöjt leende efter att hon blåst ut ljuset. Tänk att hon fick vara med om det som hon så gärna överraskar andra med, mitt i middagen en vanligt onsdag eller mitt i leken en vanligt torsdag – Ja må du leva.

När vi kom hem från dagis satt morfar på verandan och väntade. Ännu en överraskning för oss alla. När man bor långt från släkten är det inte något man räknar med. Däremot något man är desto mer tacksam för.

Jag tror att Elvira är nöjd med dagen. Det var en trött tjej som lade huvudet mot kudden i kväll, lite senare än vanligt med tanke på att hon tog en tupplur i soffan och var så svårväckt att hon nästan missade hela festligheten. Det är jobbigt att firas från tidig morgon till kväll.

Kan ni tänka er, 5 år! Då är man knappt ett småbarn längre.

Bild: Gefle Dagblad

Hipp hipp hurra för Elvis ida!

Dagens höjdpunkt: Poolen.
Dagens maträtt: Chokladboll.
Dagens paket: Verktygslådan eller var det Rorri-bilen, eller kanske blir det någon av alla böckerna.
Kvällens höjdpunkt: När man äntligen får gå och lägga sig utpumpad och med känslorna i svaj.

Jag undrar vilken flicka som en dag ska få förlora sig i dessa två blå…

Bild: gd.se

I söndags var det kalas hela dagen. Morgon, middag, kväll. Vi firade 4 år! Det är inte klokt, fast ändå så är det ju det. Ändå är det helt rimligt. Men egentligen lite kort. Tiden förstår sig ingen på.

När Elvira var mindre var jag väldigt nyfiken på vem 4-åringen Elvira skulle vara. Jag var nyfiken på flickan Elvira. Sedan hade jag också läst att vid fyra var det vanligt att talet kunde komma. Det var jag spänd på och såg fram emot.  Då låg fyra år långt fram i framtiden.

Nu är vi här och det räcker så. Att bara vara här. Det är skönt. Fast det är klart, man undrar ju vem 14-åringen Elvira kommer att vara.  Nej, det får räcka med fyra. Här och nu.