Ni är inte bortskämda med videoklipp. Man kan säga att det är på tiden.
Elviras finmotorik kan man inte klaga på. Observera hur hon lägger klossen på tornet utan att titta. Hur rent matbordet är. Och inte en matbit på golvet. Denna kladdiga sörja är tacksamt att servera, den varken smular eller droppar 🙂
(Sen var det ju det här med teknik. Av någon anledning visas inte hela bilden. Så välj att se på helskärm. När pappan är hemma kan han säkert fixa detta och bildkvaliteten med.)
Smile!                            Krama                          Så ja brorsan ta´t lugnt!
Så här långt den här veckan har vi sysselsatt oss med att titta på tv, Elvira, Elvis och jag. Vi har sett Bamse, Pingu, Beppe och Teletubbies så klart. Ibland har jag rest mig från soffan för att hämta en blöja, hämta en flaska med saft, svarat i telefon eller något annat väsentligt. Som mamma blir man rätt rastlös. Som sjuk tvååring blir man förfärad när mamman lämnar en. Som sjuveckors bebis är man rätt nöjd med att ligga still.
Som ni förstår har vi gjort som de flesta andra, skaffat oss en ny bekantskap. Doktorn kallar den ”infektion” mer än så vet vi inte riktigt. Men resultatet har varit 40-feber i fyra dagar och ingen ork till annat än att ligga i soffan. Och ni som känner Viran vet att det är inget hon gör i första taget. Ni vet ju att hon inte nobbar pommes heller, men det gjorde hon i söndags när vi åkte hem efter helgens trip. Det låter som om vi äter pommer i tid och otid, SÅ är det inte!
Hur som helst. Hon är sjuk, riktigt sjuk. Därför är den här bilden riktigt motsägelsefull.
Elvira har tack vare Alvedon och Ipren ork att prova brorsans mössa.
Höst och dagisstart går ju hand i hand med baciller. I vår bekantskapskrets kan vi hälsa på huvudlöss, magsjuka, svinkoppor, snoriga näsor, halsont och feber. Jag blev rådd till att alltid ha lusmedel och avmaskning hemma i fall man skulle hitta det ena eller det andra en kväll efter apotekets öppettider. Jag förstår resonemanget. Man vill ta i tu med det på en gång och inte vänta till nästa morgon. Men hoppas verkligen att vi slipper använda dem bara.
Idag är Elvira hemma med feber, ingen hög dock förmodligen bara en tand på G. Mamman har känt av illamående några dagar, men det blev inget av det som tur var. Pappan och Elvis verkar må som de ska. Luskammen används varje dag men ännu inga spår, TACK GODE DU DÄR UPPE!
Vilka ingår i din bekantskapskrets?
Hur kinkig man än är, så kan alltid världens bästa pappa muntra upp.
I dag har vi haft en slö-söndag. Varit hemma och jazzat runt. Tittat på familjefilmer och skrivit på band och fodral, det var på tiden. Det är ju också på tiden för ett inlägg här.
Man ska ju inte jämföra barn och deras utveckling, allt är ju så individuellt. Inte heller ska man jämföra barn med olika antal kromosomer. Men jag blir imponerad av Elvira och hennes idoga tränande. På ett av banden som var inspelat i december såg vi hur hon just börjat resa sig till stående med stöd i händerna. Och det är nu, sju månader senare, som hon börjat ställa sig upp själv utan något stöd. Hon och hennes jämlika får öva, öva, öva för att genomföra samma handlingar som nästan kommer gratis för andra barn. Och inte klagar hon och inte ger hon upp. Men glad och stolt blir hon när hon väl nått målet eller delmålet. Detta tycker jag att man ska ha i åtanke då man dömer människor efter vad de presterar.
Idag tog jag fram filten och Elvis fick ligga på golvet för första gången. Det är först nu det är någorlunda säkert på den nivån. Han lyfte för ett tag huvudet på sina starka armar. Lyfte huvudet gjorde han redan då vi sågs första gången på förlossningen. Elvira fick öva länge innan hon kom upp till den här höjden, men då har hon ju kortare armar än sin bror också 🙂
Elvis fyra veckor 17 aug 2008
Elvira åtta veckor 15 aug 2006
