Det går i perioder, en ny sak nöts och nöts till den blir tråkig och något nytt ska övas in. När något nytt tas vid läggs det gamla åt sidan, kanske kommer det tillbaka vem vet…
Det senaste är att öppna och stänga munnen som en guldfisk. Ett resultat av att härma mammas ”da da da” men utan ljud. Denna lek är kul att leka antingen genom turtagning med mamma, pappa eller med sig själv i spegeln.
I dag har vi varit på besök hos Tal och svälj center vid Hudiksvalls sjukhus. Ett jättebra besök. Vi var tveksamma om vi skulle åka, trodde det skulle handla om gomplatta, tänkte att det kan vänta. Men vi hade fel.
Vi togs emot av en specialisttandläkare och en sjukgymnast. De videofilmade när Elvira åt fruktpuré för att dokumentera hur hon använde tungan, läpparna och övriga munnen när hon bearbetade maten. De videofilmade även när hon låg på mage och rygg, hur hon använde kroppen. Hon vände sig, reste sig på raka armar, sökte med blicken efter och höjde huvudet mot leksaken i luften osv.
Tandläkaren tittade också i Elviras mun, hur gommen såg ut, hur tungan användes, hur starka käkarna var, hur hon formade läpparna. Och ni må tro att Elviras mamma blev stolt när tandläkaren med förvåning i rösten säger ”- Men o så fin och bred gom, det är nog den finaste jag har sett”. Tänk va, att man kan bli så glad för att hon har en fin och bred gom!! En gom!! Inte fina ögon, fint leende eller söt över huvud taget utan en fin gom! Tandläkaren menade det också, det hördes på röstläget, det var inte något hon bara sa.
Varför hon har en fin gom? Jo, för att hon från det att hon var liten bebis, ja hör på den, liten bebis, jag menar mindre bebis, har haft stängd mun och vilat tungan innanför tandraden och då pressat med tungan på gomtaket som formats och fått fin form. En del bebisar med DS har sin mun öppen vilket resulterar i att tungan faller ner och inte formar gomtaket som då blir smalt (eller högt om man så vill). Allt detta har med muskeltonus att göra.
Varför det är viktigt med bred gom? Jo, för att då har de två skivorna som från början är separerade slutits på ett fint sätt (titta dig själv i spegeln så ser du ”sömmen” mellan skivorna) och med en bred gom är det lättare att hitta rätt plats för att forma ljud.
OM man får vara kaxig så visste ju jag att Elvira var stark i munnen. Hon vill ju alltid ha något att bita och suga på. Från början var det sina egna händer, sedan våra fingrar och nu leksaker. Jag har ju själv satt in fingret och blivit biten och tuggad på, det kan göra ont vill jag lova. Hon har sedan hon var mindre bebis snörpt i hop läpparna till ett litet, litet o. Så visst fanns muskelkontroll. Men inte kunde jag tro att det var den finaste gommen 😀 Elvira kommer alltså inte att behöva en gomplatta (en gomplatta formar bl a gommen om inte tungan gör det).
Vi fick några övningar med oss hem. Dra mungiporna utåt med pekfingrarn samt att dra kinderna nedåt och inåt så läpparna blir ett avlångt O. Den sista övningen gör så att tungan åker bak mot svalget. Det gör den också om man säger o och m, så det ska vi också göra för att hon ska härma efter. Vi ska också dra huden i de yttre ögonvrårna utåt samt dra ögonlocken snett upp utåt med utgångspunkt från ögonvrån för att öka muskeltonusen kring ögonen så att ögonlocken inte faller ner. Tänk om Silvia vetat det, då hade hon sparat några slantar 😛
Med andra ord var det i dag en toppendag och dessutom…
Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Elviras namnsdag.
HURRA, HURRA, HURRA!!
Elvira är för det mesta morgonpigg, här görs det lite morgongymnastik.
Glömde nämna igår att Elvira fick sitt hår klippt för första gången. Luggen eller comb over, vilket man vill kalla det, fick några kortare strån 😀
Nu har medicinen kickat in och Elvira äter gärna gröt och burkmat igen. I dag avslutades teckenkursen som vi deltagit i på hab. Nu har vi en bunt papper med de mest användbara tecknen. Det är kul att teckna och mycket mer logiskt än vad vi först trodde, inte alls så svårt. Det knepiga är att komma ihåg att göra tecknen. Vi mjukstartar med att teckna till mat och läggning. Ni i släkten, lugn, vi kommer visa er med 🙂
I helgen stökade mamma och pappa och fick mycket nytta gjord. Äntligen har Elvira fått ett ”eget” rum med en myshörna och en lekhörna. I myshörnan kan man läsa sagor, sjunga, busa och annat kul och i lekhörnan kan man spegla sig när man ligger och leker, något som Elvira tycker är jättekul.
Förrgår spenderade Elvira med sin mamma på sjukhuset. Elvira har haft 39 graders feber några dagar och hon vill bara äta flytande, rådgivningen misstänkte halsen. Vi fick komma till barnkliniken för provtagning.
På med ytterkläder, ut i snöoväder, borsta fram bilen, i med bilbarnstol, i med Elvira, i med barnvagn, i med mamma, ut i trafiken, parkera bilen, ur med barnvagn, ur med Elvira, upp till sjukhuset, in i väntrummet.
Sjuksköterskan informerade att det tar fem minuter att analysera halsprovet men sänkan ger svar direkt. En och en halv timme senare lät jag meddela att p-automaten vill ha mer pengar, måste jag komma tillbaka, vad visade provet? Inga baciller i halsen, rätt hög sänka, kan vara öroninflammation, vi väntar på att en öronläkare ska komma, har ingen sagt det blev svaret? Nej, de hade de ej, klockan slog ju lunch för en och en halv timme sedan.
På med ytterkläder, ut i snöovädret, bort till parkeringen, i med pengar, till bilen, från bilen, upp i hissen, av med kläder, in i väntrummet.
– Vi har bokat en tid på öron åt er, det går nog fortare än att vänta på att läkaren kommer hit, sa sjuksköterskan. Ni har fått tid om en och en halv timme.
Ner i cafeterian, luncha på en banan, på med ytterkläder, ut i snöovädret, bort till annan byggnad, genom byggnad, upp i rasslig hiss, av med kläder, in i väntrummet.
Öroninflammation med buktande trumhinna på höger öra konstaterade läkaren. Penicillin i 10 dagar.
Den det hela tiden var synd om var lilla Elvira.
Elviras andra öroninflammation på tre månader.
