En del kändisar har hamnat i blåsväder då de brutalt avfärdat närgångna fotografer. Även Elvira värnar om sin personliga integritet och efter en halv dag i bilen är humöret kanske inte på topp. Får man då en kamera i ansiktet kan det gå såhär….
Elvira fick en hoppgunga för ca en månad sedan. Bättre sent än aldrig, eller hur? Tanken var att den skulle få henne att upptäcka att man kan använda sina ben till annat än att sparka i luften. Ja, och inte vet jag om det har gått upp för henne än, men hon är bra på att vifta med armarna, skaka på huvudet och låta högt.
Låta högt är väldigt roligt, speciellt vid fem- och sju-snåret. (Hon tar en paus vid sex eftersom hon somnar om efter vällingen.) Vi föräldrar är ju inte så pigga vid den tiden. Man kan säga att vi väntar ut varandra tills en av oss ger upp och tar upp tösen. I värsta fall kommer väl grannen under att ringa på en vacker morgon och be oss att trycka på OFF-knappen… om det ändå fanns en sådan… I bästa fall kommer Elvira lära sig att uppskatta sovmornar.
Och här kommer fortsättningen…
Detta kräver faktiskt en egen post. Sedan några dagar tillbaka sitter Elvira utan stöd. Hon har länge visat totalt ointresse i att sitta på golvet själv. När vi har satt henne till rätta har hon bara tagit sikte mot golvet, det är ju så roligt att ligga på mage. Men så plötsligt i helgen så fanns balansen hux flux… om man sitter still vill säga.
Elvira bjuder på ett sitt-medley.
Ibland kan man få en liten sked om man håller sig framme 🙂
