Vi har ju försökt med allt, flaska, pipmugg, utspädd välling, saft, vatten , mjölk, citronvatten, honungsvatten, men hon har ju aldrig druckigt. Bara tuggat på nappen, kastat muggen i golvet, vänt upp och ner, skvätt, ja ni vet…
Men nu helt plötsligt får man inte ens vara med och hålla flaskan. Nu dricks det som bara den. Saft, saft och saft. Ja, jag vet, men det är en mindre-socker-variant och utan sötningsmedel. Hon får gärna bli hyper bara hon fortsätter att dricka. Stilar gör hon också, sitter skönt tillbaka lutad och håller med en hand som om hon aldrig gjort annat. Gounge!!!
PS. Kolla håret, det växer och växer. Brås hon på mostrarna tro?
Jag är så trött, sviterna efter 60-årsfesten sitter kvar. Trots att jag räknas till den kategori människor som sover minst om nätterna så var det länge sedan jag sov så lite, så många nätter på rad. Mitt huvud är som en vattenmelon, dock inte lika grönt. Hur trött jag än må vara så känns det inte som om jag kommer från en annan planet.
Så här har vår dag sett ut hittils:
Vaknar av att Elvira ropar, ger välling, vandrar som en zombie i morgonrock, hälsar på Martin. Dukar fram frukost, häller upp en skål fil med flingor och lägger fram tidningen, ska precis sätta mig då Elvira ropar från sitt rum, hon har fastnat med dörren mellan benen och kommer inte loss. Går tillbaka till köket, Martin äter min fil och läser ”min” tidning.
Elvira badas, ska torka henne, hon kryper i väg. Jag går i stället och häller ut badvattnet, Elvira gör sitt behov på golvet, städar, klär på henne, sätter i gång en maskin med tvätt, viker tvätt, klär på mig själv, samlar ihop soporna till returen, försöker klä på en slingrande Elvira ytterkläder. Ner med hissen, upp med hissen, har glömt BVC-boken, ner med hissen, till soprummet. Halvspringer till BVC, klär av Elvira, hon får ingen spruta eftersom en läkare måste konsulteras (hon blev ju så sjuk sist), klär på Elvira och går hem. Elvira somnar middag, jag somnar middag, vaknar efter 15 min som i verkligheten var 90, är fortfarande lika trött.
Serverar lunch, Knorr-soppa till mig, hemmagjord köttfärssås med pasta till Elvira. Jag matar, Elvira spottar ut. Elvira får en egen sked, jag matar, Elvira geggar, jag slevar i mig min egen mat medan jag fortsätter mata Elvira, Elvira spottar ut. Elvira dricker mjölk!!!! Så småning om (efter ca 50 min) har hon ändå ätit hälften, serverar hemmagjort äppelmos, Elvira grimaserar, jag slevar i mig det sista av min kalla soppa, Elvira äter upp äppelmoset.
Klär av Elvira i duschen, tvättar ansikte och händer, hänger tvätten, diskar upp, Elvira leker med sladdarna i vardagsrummet, sätter Elvira i sitt rum med leksakerna, fortsätter diska, Elvira ”hänger” i linnegardinerna i vårt sovrum och har lyckats få ur plastpinnen som fungerar som tyngd i veporna, jag avbryter, tar henne med in i köket, torkar upp på golvet, Elvira suger på Martins skosulor i hallen, jag avbryter, fortsätter torka upp kladdet, Elvira river ur tidsskriftsamlaren i bokhyllan och tuggar på tidningar. Jag går för att plocka reda på de smutsiga kläderna på badrumsgolvet innan katten kissar på dem, finner sedan Elvira i köket i en hög av tidningar, klär på Elvira rena kläder.
Sätter min trötta uppenbarelse vid datorn och skriver detta, Elvira är tillbaka i köket och river ur tidningskorgen.
Nu är det 30 min tills mellanmålet ska serveras, 60 min tills Elvira ska sova en andra gång, 23 minuter kvar på tvättprogrammet (det tredje för i dag) och 30 dagar kvar tills jag börjar jobba… borta.
Elvira är i en himla charmig period nu. Hon skrattar mest för jämnan. Högt och glatt och med hela hjärtat.
Tand nr 2 har tittat ut. Så nu har hon en framtand både uppe och nere parallellt. Frågar man ”Får mamma en puss?” smäller hon till med en blöt pruttpuss på kinden. Hon är också fascinerad av näsor varpå min ständigt är röd och med dekorativa rivmärken. Ställer man frågan ”Var är näsan?” prickar hon ut den på dig om du har tur, men bara om hon vill.
Vi har också hört ”mamma” och ”pappa” men det var inte riktat till oss. Det händer inte ofta men hon kan göra ljuden i alla fall. Förut skrev jag ju om ”Dä” och ”Titta”, men titta har lagts på hyllan och nu är det ”Ge” som gäller.
Jag har också kommit i gång med tecknandet igen. Det har legat i dvala, vet egentligen inte varför, man glömmer bara bort sig. Men nu så. Elvira som är väldigt uppmärksam noterar allt. Pedagogen på hab trodde inte att det skulle dröja länge förrän det första tecknet kommer. På sätt och vis har hon ju redan gjort sitt första tecken, där, pekfingret är ju i luften allt som oftast 🙂
Jag har inte tid att sova middag!
Då var det dags att damma igen…
Vad tiden går. Vi har varit på 30-årskalas, hos mormor och morfar och gjort en massa annat känns det som, men just nu kommer jag inte på vad.
I dag har vi stökat i Elviras rum, som nu är hennes rum på riktigt d v s även sängen står där. Först var vi ju tvungna att mörklägga rummet, så en Tupplur (vit) införskaffades på IKEA. Efter en del bökande har goungen äntligen somnat i sitt nya påslakanset, Barnslig prickar.
Elvira var självklart delaktig i stökandet, hon är väldigt händig med dammsugarslangen. Hon avslutade dagen med ett välförtjänt bad.
Elvira har ett visst dataintresse, eller är det hennes far som vill att hon ska dela hans? Söta är de i alla fall.
