Elvira ska ju snart bli storasyster. Jag tänkte att detta kräver lite förberedelse. Sedan dagisstart har Elvira lagt sig till med nya kunskaper som att knuffas och klappa hårt. Det är ju bra att hon ger igen på dagis, men hemma måste vi klappa fint. Därför sprang mamman och köpte en babydocka att öva på.
Dockan kan suga på flaska, skratta, jollra och gråta. Den emottogs av Elvira med blandade känslor. Först avvaktande, sedan med nyfikenhet. Men när dockan började grina började Elviras haka att darra och gråten var nära. Därefter drog hon slutsatsen att det var säkrast att hålla sig på avstånd…
Några dagar senare var dockan rätt ok. Att mata är kul och klappa fint det gör hon också, precis som att peta i ögonen, sätta sig på den och slänga den i golvet. Lillasyster/lillebror kommer att få lära sig tuffa tag från start.
När man är hemma och är sjuk hinner man träna på lite av varje, vi tränade Nordic Walking idag.
PS.
Ursäkta klädseln, vi är ju faktiskt hemma och slappar.
DS.
Efter en helg med 40 graders feber är det konstaterat, Elvira har öroninflammation. Pencillinet står på hyllan i kylskåpet. Välkommen Spektramox!
På nå´t sätt känns det befogat att säga -Vad var det jag sa. Men jag vet ju inte om pencillin fungerar förebyggande. Vet ni?
Det är lustigt vilken skillnad det är på vårpersonal och vårdpersonal. Förra tisdagen var vi till öron för att rensa vax. (Vi brukar bli kallade att göra detta med jämna mellanrum, men nu var det länge sedan. Eftersom läkaren på hälsocentralen konstaterade mycket vax vid vårt ”misslyckade” besök där, ringde jag och bokade tid.) Läkaren fick i tisdags inte ut vaxet på vänster öra, men konstaterade att det fanns vätska i öronen som ett resultat efter den långa förkylningen. Läkaren idag fick heller inte bort vaxet i vänster öra och kunde därför inte se trumhinnan. Jag berättade att det har fungerat med tång förut, men han menade att det fungerade inte. Han använde en sug och när inte den heller fungerade började han prata om sövning. Men som tur var bestämde han sig för att först kalla på en kollega. Denna läkare var inne i rummet högst 2 minuter, på den tiden fick han ut vaxet med tång, fastställde Otit och förklarade för mamman att det var det samma som öroninflammation.
I dag när jag hämtade Elvira på dagis så var två pojkar från den stora avdelningen ute på gården. När jag och Elvira passerade dem ropade de -Hej då Elvira!. Den ena killen sa till mig -Vet du, Elvira gör roliga grimager.
-Jasså, sa jag. Skrattade och frågade, -Hur gör hon då? Gör hon så här? frågade jag och härmade en av Elviras grimager (en grimage för övrigt kallad ”russinnos” på Hopphatten. Man rynkar näsan och plutar med spända läppar, en muskelträning.) Killen var inte särskilt imponerad av min grimage utan berättade istället att det var hans cykel som var den stora blå. Jag gick inte vidare med att min cykel var den ännu större vita. Ibland får man lägga band på sig… 😀
I dag gick Viran till dagis igen som en glad tjej dvs som sig själv. Jag som tyckt att hon varit så trulig och kinkig på sista tiden. Att det skulle vara så svårt att förstå att hon kände sig dålig.
Kommer ni ihåg brydderierna om de nya reglerna gällande assistenttid som träder i kraft i vår kommun 1 juli?
I dag när jag hämtade Elvira slog jag mig ned vid mellisbordet. Elvira satt och åt sin ANDRA macka och det ville jag ju inte avbryta. När jag satt där och småpratade med assistenten och den övriga personalen kom förskolechefen och halv-viskade till assistenten (och mig) att hon fått klartecken från någon Bodil att assistenten får vara kvar på sina timmar även efter första juli. -Vad bra! utbrast jag, -Ja ha, sa assistenten förvånat och lite mer försiktigt. Mina tankar gick ju genast vidare och jag frågade förskolechefen – Även fast hon får ett syskon? – Det vet hon inte om än, ropades till svar från andra änden av rummet då hon i all hast redan var på väg till nästa ”måste”.
Slutsats:
Förvånande att vi får besked redan, jag hade räknat med att vänta till augusti för besked 😀
Lustigt att Barn och ungdom säger att beslutet om assistenttimmar kommer att ligga hos förskolechefen, då denne ändå måste få ett godkännande från någon högre instans, en Bodil.
Ovisst då assistenten trodde att de inte rev upp beslut som fattats i år. Att det kan komma att prövas igen till årsskiftet.
Spännande hur förskolechefen tacklar detta med att ett syskon är på väg. Ännu mer spännande hur Bodil passar den bollen. (I vår kommun får man ha syskon på dagis 15 timmar i veckan under föräldraledighet. Har syskonet särskilda behov görs undantag, då kan man få mer timmar eftersom det stimulerar utveckling och avlastar föräldern.)
