Så här långt den här veckan har vi sysselsatt oss med att titta på tv, Elvira, Elvis och jag. Vi har sett Bamse, Pingu, Beppe och Teletubbies så klart. Ibland har jag rest mig från soffan för att hämta en blöja, hämta en flaska med saft, svarat i telefon eller något annat väsentligt. Som mamma blir man rätt rastlös. Som sjuk tvååring blir man förfärad när mamman lämnar en. Som sjuveckors bebis är man rätt nöjd med att ligga still.
Som ni förstår har vi gjort som de flesta andra, skaffat oss en ny bekantskap. Doktorn kallar den ”infektion” mer än så vet vi inte riktigt. Men resultatet har varit 40-feber i fyra dagar och ingen ork till annat än att ligga i soffan. Och ni som känner Viran vet att det är inget hon gör i första taget. Ni vet ju att hon inte nobbar pommes heller, men det gjorde hon i söndags när vi åkte hem efter helgens trip. Det låter som om vi äter pommer i tid och otid, SÅ är det inte!
Hur som helst. Hon är sjuk, riktigt sjuk. Därför är den här bilden riktigt motsägelsefull.
Elvira har tack vare Alvedon och Ipren ork att prova brorsans mössa.
Det är bara att inse att vi blev som många andra. I väntans tider svor jag och pappan på att vi minsann inte skulle bli sådana föräldrar som gjorde McDonald´s besök till något festligt, som till en utflykt på en söndag. Våra barn skulle minsann inte uppskatta snabbmat och tjata om kommersiella transfettleksaker. Två år senare har vi väl lyckats delvis. Vi gör inte hamburgematen till något festligt, men det gör Viran.
Elvira har inte varit så pigg på mat den senaste veckan och en dag gav mamman vika för sitt eget flottsug och pappan köpte med sig mat hem. När Elvira såg påsen utbrast hon i ett -Ååååh! och kröp snabbt till matstolen, ingen som helst protest. Hon kände till och med igen påsen!!!! Den är ju vit! Nästan som vilken påse som helst. I alla fall när man ser den från golvnivå, dinglandes i pappas hand uppe i luften.
Det har nu till och med gått så långt att jag i hennes Mina första år-bok skrivit dit hamburgare och pommes frites under ”min favoritmat”. Det är dokumenterat för framtiden.
En bild i repris, tagen december -07.
Vi har i alla fall ett nytt tecken, pommes frites. (Sätt ihop tummens, pekfingrets och långfingrets fingertoppar på båda händerna, men var för sig. För ihop händerna och dra händerna ifrån varandra två gånger. Som om du visar formen på ett pommes.)
-Pappa uppdaterar 080902 21:22-
Från det aktuella tillfället.
Höst och dagisstart går ju hand i hand med baciller. I vår bekantskapskrets kan vi hälsa på huvudlöss, magsjuka, svinkoppor, snoriga näsor, halsont och feber. Jag blev rådd till att alltid ha lusmedel och avmaskning hemma i fall man skulle hitta det ena eller det andra en kväll efter apotekets öppettider. Jag förstår resonemanget. Man vill ta i tu med det på en gång och inte vänta till nästa morgon. Men hoppas verkligen att vi slipper använda dem bara.
Idag är Elvira hemma med feber, ingen hög dock förmodligen bara en tand på G. Mamman har känt av illamående några dagar, men det blev inget av det som tur var. Pappan och Elvis verkar må som de ska. Luskammen används varje dag men ännu inga spår, TACK GODE DU DÄR UPPE!
Vilka ingår i din bekantskapskrets?
Hur kinkig man än är, så kan alltid världens bästa pappa muntra upp.
Skönt att äntligen få hjälp med denna vardagssyssla.
Jo det var ju det här med utveckling. När vi ändå tagit upp ämnet kan jag ju berätta vad som hänt på sista tiden. På något sätt känns det som om det inträffar en utvecklingsboom just på sommaren. Förra sommaren gick Elvira från att sitta själv i maj till att sätta sig upp själv från liggande i juni till att krypa på alla fyra i juli. Dessutom fick hon kläm på att klappa händerna.
Den här sommaren har det också hänt en hel del. Motoriskt: Elvira gick med stöd i händerna i maj, gå med gåvagn och längs med möbler i juni, reser sig mot väggar i juli, reser sig till stående utan stöd i augusti.
Kommunikationsmässigt: Elvira har börjat prata med ord och tecken. Hon säger nej, ej å (hej då), ej ej (hej hej), oj, så, titta, mamma, pappa, ish (teletubbies), ack ack (tack tack). Hon tecknar i syfte att kommunicera och berätta vad hon vill och vad hon ser t ex äta, bada, sova, borsta tänderna, kossa, hund, Elvis (Tecknet för Elvis är det samma som ”gullig” och ”kille”. Peta med pekfingret utanför mungipan och snurra fingret fram och tillbaka.)
Vi kan också prata till henne och hon gör som vi säger. Exempelvis ”Ska vi borsta tänderna?” Elvira kryper till badrummet och reser sig mot badrumsskåpet. ”Ska vi gå och sova?” Elvira kryper uppför trappan in i sitt rum. Men det bästa är nog att hon så tydligt börjat visa vad hon vill. Är hon hungrig kryper hon till matstolen och ställer sig upp med sträckta armar för att bli placerad i stolen. Samtidigt smackar hon med munnen och gör tecknet för äta. När hon är mätt skjuter hon stolen från bordet, säger och tecknar tack. Vill hon se på tv tar hon sin lilla korgstol, skjuter den framför tv:n, kryper upp och sätter sig till rätta.
Utveckling sker ju hela tiden, men det är kanske så att på sommaren har man tid att se och notera på ett annat sätt. Dessutom är allt ovan en lång process och det är nu vi ser resultatet. Kul är det i alla fall.
