I går var jag och Elvira uppe tillsammans på morgonen. Vi tittade i böcker och vips så tecknade hon på eget initiativ;
Banan                                 Björn
Elefant                               Ballong
Boll
Hon är flink vår fröken Finemang. Alla tecken är nya.
Hon snappar upp och marinerar ett tag och en dag är det färdigt att använda.
Ja just det, jag glömde. Förstår att spänningen har varit olidlig, att ni har suttit vid datorn och uppdaterat hela dagen för att se om det kommit ett inlägg 😉
Hur som helst, inga vattkoppor. Utslagen har gått tillbaka.
Det betyder att Viran klarat sig från huvudlöss, svinkoppor och vattkoppor denna hösten. Skönt för Viran.
Eftersom pappan äntligen skulle få lämna huset och gå och jobba på fredagen så var det jag som fick stanna uppe med Viran. Hon hade ingen ro att somna, en liten rödflammig kropp kliar ju. 03.30 väckte jag pappan. Jag var så trött så jag mådde illa. Elvira hade inga problem med att vara vaken, trots mina försök att få henne att somna.
Hon har inte ro att ligga och mysa, hon somnar bäst själv. Pappan kan uppenbarligen det där med sövning. De gjorde som vanligt fast några timmar senare. Lekte, borstade tänderna, kröp upp för trappan, sa god natt till gatan, släckte fönsterlampan och kröp ner i sängen. Detta var jag omedveten om eftersom jag redan somnat. Men att det gick så lätt blev jag faktiskt lite förvånad över i morse. Jag hade väl grundat bra 🙂
Som tur var vaknade Viran i vanlig tid så dygnsrytmen är inte kaiko. Men vi väntar fortfarande på blåsorna, de ska ju komma några timmar efter rådnaden. Är det bara nässelutslag mån tro…..
Vilken cliffhanger, mer spännande än så blir det inte hos en småbarnsfamilj.
Nu ska jag ta igen lite sömn. GOD NATT!
Vi är inne på dag tre i pyjamas. Viran hade problem med magen (som så många andra) i måndags och febern smög sig på under natten till tisdag. Mamman och Elvis skulle hälsa på mormor och morfar så jag fick stanna hemma. Det konstiga är att hon mår skapligt bra på dagen men på nätterna blir hon snorig och febrig.
I natt fick hon sova i vår säng, det har hon inte gjort sen hon var någon månad och började sparka mig i ansiktet, en förmåga som sitter kvar. Vi brukar snacka om hur hon snurrar i sin säng, hon ligger ALDRIG på sama sätt/håll/ände i sängen som man lade henne och nu förstår jag verkligen varför. Det är som att ha en startad utombordare i sängen….
Trots feber och magont har vi haft det jättemysigt här hemma. Vi har tittat ganska mycket på TV som man gör när man är sjuk, men också dansat, målat (på både papper och bord), lekt med lera som farfar köpte när han var och hälsade på, och lekt i största allmänhet. Vi har ätit spagetthi och köttfärssås (det får man inte när mamma är hemma) och glass. Druckit saft och byggt koja i vardagsrummet.
Sitta på bordet är fortfarande lika poppis!
Kanske får städa lite här innan mamma kommer hem….
Helgen har passerat fort som vanligt. Vi har haft besök av farfar och umgåtts.
Elvira har ju varit på G länge nu med gången. Med gåvagnen går hon obehindrat, men att släppa taget är en skräckblandad förtjusning. Men det verkar som om skräcken börjar försvinna. I kväll har hon rest sig och gått några steg spontant. I förmiddags såg det ut så här
På eftermiddagen satt vi trötta gamlingar och drack kaffe. Elvira sov middag. Elvis fick till skillnad från sin syster sitta med PÅ bordet. I bland är livet orättvist.
