Elvira åker bärgningsbil, ganska nöjd tjej!
Jag vill minnas att jag bara för några dagar sedan uttryckte min tacksamhet för att vi inte haft några problem med vår bil under de fyra år vi har haft den. Den har bara rullat på mil efter mil, upp och ner i landet, kort och tvärs också.
Jag har också ganska färskt i minnet att jag tänkt tanken att lägga in telefonnumret till försäkringsbolaget, kolla upp om försäkringen täcker assistans och ta reda på hur man ska agera den dagen bilen stannar. Men ni vet, det blir inte av.
I morse styrde jag och Viran kosan mot Västerås. Där skulle vi på 5-års kalas och träffa några jämnåriga likasinnade barn och deras mammor. En kilometer från vårt mål tändes motorlampan och bilen dog. En minut senare kommer en bärgningsbil cruisande i väntan på jobb. Vi blev båda glada. Ja lite lättad i alla fall.
Det visade sig att jag inte behövde veta så mycket, allt visste ju bärgaren. Efter lite fix och trix med telefonsamtal, biluthyrare, montering av barnstolar körde jag och Viran vidare. Viran missade kalaset, men vi hann ändå träffa våra kompisar resten av dagen.
Nu väntar vi med spänning på måndagen och telefonsamtalet till verkstaden. Ska man gå och köpa en lott eller två kanske…
