Vi fick ställa klockan på 04.30 för att vara säkra på att vara först uppe och få chansen att överaska födelsedagsbarnet med frukost (glass och chokladboll) på sängen. Lite vimmelkantigt reste hon sig, yrvaket tog hon håret från ansiktet, orienterade sig och log ett brett och nöjt leende efter att hon blåst ut ljuset. Tänk att hon fick vara med om det som hon så gärna överraskar andra med, mitt i middagen en vanligt onsdag eller mitt i leken en vanligt torsdag – Ja må du leva.
När vi kom hem från dagis satt morfar på verandan och väntade. Ännu en överraskning för oss alla. När man bor långt från släkten är det inte något man räknar med. Däremot något man är desto mer tacksam för.
Jag tror att Elvira är nöjd med dagen. Det var en trött tjej som lade huvudet mot kudden i kväll, lite senare än vanligt med tanke på att hon tog en tupplur i soffan och var så svårväckt att hon nästan missade hela festligheten. Det är jobbigt att firas från tidig morgon till kväll.
Kan ni tänka er, 5 år! Då är man knappt ett småbarn längre.
Bild: Gefle Dagblad
