Det händer när jag hämtar Elvira på skolan att barn kommer fram och frågar om downs eller berättar något Elvira har gjort. Det kan vara allt från ”Varför har inte jag downs?”,  ”Idag räckte Elvira ut tungan” eller ”Elvira har fått ett guldkorn!” (Guldkorn delas ut till några barn på storsamlingen en gång i veckan, det är en belöning för något bra man gjort).

Martin och jag kände att det var dags att prata med barnen och få möjligheten besvara fler frågor, så igår besökte jag storsamlingen och berättade om downs och vad man kan tänka på i bemötandet till Elvira för att det inte ska uppstå missförstånd eller konflikter. Det absolut viktigaste är att vänta på svar och prata en i taget, något som alla barn har svårt med. Det ska gå fort, fort och ibland är barnen, framför allt tjejerna, för mycket på och för hjälpsamma så att Elvira blir trängd. Och det resulterar i en knuff eller en uträckt tunga. Det är det hon har att ta till när orden inte räcker till eller kommer tillräckligt snabbt.

Barnen hade många frågor t ex när kommer Elvira kunna skriva sitt namn, varför är Elvira kort, har Elviras lillebror också downs, ska Elvira dö, kommer Elvira kunna köpa egna kläder när hon är stor. Men mest bekymrade verkar de vara över hennes längd (ca 110 cm) och att hon är lika lång som en fyra åring för frågan om längd kom upp flera gånger. Det märktes att detta var välbehövligt och jag är förberedd på fler frågor vid hämtningen.

Stjärnan själv har legat hemma hela veckan med hög hög feber. Idag är hon uppe och rör på sig. Och vi ser ett tillfrisknande inom räckhåll för idag hittade jag några sönderklämda körsbärstomater och en oskalad vitlöksklyfta i hushållsassistenten 🙂

Etiketter:
fredag, 2013-2-01 · En enda ensam kommentar »