1.
Jag har alltid förundrats över det faktum att folk frivilligt väljer att jobba på dagis. Alltså, det är ju toppen att det finns sådana människor och de ska visas uppskattning för det dom gör, men det är inget för mig liksom. Med Elviras ankomst kanske man kan tycka att sådant borde ändra sig, men icke. De gånger vi varit på Hab på familjedagar eller sång och lek är man helt slut efteråt. Min hjärna får en audiovisuell overload av sällan skådat slag.
Detta gäller i och för sig inte endast dagis och liknande situationer, nej då. Alla folksamlingar med mer än 5 personer som ger ifrån sig ljud skapar obehag. Antagligen har det med att göra att jag är en slags ”infojunkie”, jag försöker ta in ALLT och det lyckas sällan om det finns mer än 5-6 informationskanaler.
Nåväl, barnens situation på dagis är ju inte mer annorlunda för dem än för mig och kan givetvis skapa problem. Något som tas upp i följande nyhetsinslag:
Barnens dagismiljö likställs med vilken arbetsmiljö som helst, och jag vill absolut jobba i en miljö där en kille jazzar runt i en stålmannendräkt någon dag i veckan 🙂
Vi har ju dagisfröknar bland läsarna, vad säger Ni om Er arbetsmiljö?
2.
Det har varit lite glest mellan posterna här ett tag nu och det är dags att öka inläggsfrekvensen. En titt bland loggarna visar att Ni läser mest på fredagar vid lunchtid och som en direkt reaktion på det införs nu en obligatorisk torsdagskvällspostning så att det varje fredag finns något nytt att kika på.
2007-12-19 klockan 11:12
15 år inom barnomsorgen, inte konstigt att man är som man är, eller? Skämt å sido, så tror jag att man som dagispersonal lär sig att ”stänga av” några av de kanaler du syftar på. Ibland är man på topp och då kan man konversera med 5 barn på samma gång, alltså höra vad de säger och ge dem ett svar. Det där lät nog knepigt, men alla ni som jobbat på dagis vet vad jag menar.
Försök att sätta er in i hur ett barn med ADHD upplever dagismiljön, de hör och ser allt som sker i rummet. Inte konstigt att de blir alldeles upptrissade. Det måste bli som en gigantisk bikupa inuti huvudet, där alla bilder och ljud bara far omkring.
Allt som oftast tror jag att man glömmer vilken ljudnivå det är på dagis, men familjen märker det när man kommer hem och skriker VAD SKA VI ÄTA IDAG DÅ? Eftersom man har haft en hög ljudnivå hela dagen följer den även med hem.
Kramar
2008-1-02 klockan 11:57
Hallå!
Fasen vad vi tog Om, Om och OM igen med nyhetsarkivet. hehe, vi låg dubbelvikta och bara skratta! 🙂
2010-4-17 klockan 23:23
Pappan du borde ju vet vad ljudnivå och hur det är att ha många barn runt omkring,eller har jag fel? Man glömmer lät, när men blir STOR och förälder själv, är det inte så? Men håller med att ibland blir ljudnivån så hög och då är fågelsång en NJUTNING;D!
KRAM
2012-2-08 klockan 10:32
[…] man är på det humöret. Vare sig man sitter i skolbänken och har musik på schemat eller om man presenterar nyheter på tv eller…. om man ska lägga […]
Kommentera inlägget