Höjdpunkten på Elvis dag är när vi hämtat Elvira från dagis. Han är så glad att hans syster äntligen är hemma igen. Då har han någon att leka med, eller att bråka med… eller att busa med. Han börjar nog tycka att det är rätt trist med mig hängandes i hälarna. I morgon kommer äntligen brevet om beviljad förskoleplats i januari (jag har mina kontakter). Vi blev informellt informerade för flera veckor sedan, men sedan hände något. Man kunde inte ge ett besked från Barn och ungdom. Men imorgon dimper det alltså ner, får vi hoppas. Det kommer Elvis att gilla.
Nu har vi fått upp lite ordbilder här hemma. Jag vet inte om det är för tidigt, men det kan ju inte skada. De har dem på dagis, så då kan vi väl ha dem här med tänker jag.
För er som inte vet så syftar ordbilder till att barnet ska lära sig känna igen ord. Det är ett första steget mot att lära sig läsa. Ett barn ser ordet som en bild och förknippar sedan bilden med föremålet. Till exempel så vet man att på skylten med det gula M:et står det McDonalds, eller de stora röda bokstäverna betyder MAXI, eller man känner igen sitt eget namn för att man har sett det vid sin krok på dagis varje gång man ska ha sina kläder.
Jag har satt ordbilder på föremål som Elvira ofta handskas med eller befinner sig vid t ex kontaktuttaget, spisen och blomman i fönstret. Ni kan höra mig va, -Aj aj aj! Och på spegeln, skohyllan, dammsugaren, trappan, bokhyllan, docksängen, bordet, stolen, skåpet, toaletten. Och på pottan, lådan, tvättkorgen och leksaksköket förstås. Typsnittet heter Comic Sans och ser ut som vi skriver, utan konstiga a och g. Man kan förtydliga bilden ytterligare med att sätta en ordram kring ordet. Men jag har valt bort det av den anledningen att så ser ju inte ordet ut i verkligheten. Jag vet inte om det är fel, vad tror ni?
Bilderna har tagits emot på olika sätt av lilla fröken Ordning och reda, vissa får sitta kvar andra måste pillas bort. Detta ständiga underhåll…
Igår fortsatte jag min mentala förberedelse inför jobbstart. Jag och Elvis var på möte ang omorganisation. Som tur var deltog även en hund på mötet så Elvis var sysselsatt. Han är galen i hundar.
Mötet tog på hans krafter. På vägen till bilen somnade Elvis i vagnen. Jag lyfte över honom i bilbarnstolen, han vaknade inte. Sedan lyfte jag tillbaka honom till vagnen för transport från vår parkering till huset, han vaknade inte. Han var väl påklädd så jag tänkte han kunde sova ute. Jag lyfte över honom i en annan vagn med bättre liggläge, han vaknade inte. Där sussade han sedan ett tag. Jag hann äta lunch. Strax därefter började han gny och det kändes så kallt så jag lyfte in honom och lade honom på soffan, öppnade upp overallen, tog av mössa, skor, vantar. Han vaknade inte. Där på soffan sov han och sov han och sov han. Jag blev rastlös visste inte riktigt vad jag skulle ta mig för, det var liksom inte tillräckligt med tid för att påbörja något. Jag kom på att jag hade en glass i frysen. En Magnum look alike fast av  ICAs egna märke. Bryggde lite kaffe och satte mig för att njuta. Elvis vaknar, kliar sig i ögonen, får se glassen, blir piggelin och äter upp det som återstår, vilket var mer än hälften.
Fotnot: Ica är ju Ica, som ni vet gillar jag Ica. Men, deras glass kan inte jämföras med orginalet. Nästa gång ska jag inte vara dumsnål.
Jag ser att det är fler som går i samma tankar som jag. Det är glädjande.
Och självklart vill jag bidra. Både som medbloggare och som månadsgivare. Som medbloggare deltar jag i CP-mammans tävling och som månadsgivare ger jag 100 kr i månaden till Vaggan för att hjälpa barnen på barnhemmet Lopselis i Litauen.
”Jag är med och tävlar om ett halsband hos http://cpmamman.blogspot.com och bidrar samtidigt med att hjälpa barnhemmet http://www.vaggan.se/index.html.”
Detta är ingen nyhet, jag läste artikeln för flera dagar sedan, men av någon anledning följde jag inte upp den här på bloggen. Â Så här kommer den, Praktikant-Jerry i verkligheten.
Det är balsam för själen att läsa om Kalle och Johan. Tänk att man lever i 2009 i lilla Vara och på många andra platser i Sverige lever vi som på…. ja inte vet jag.
Bild: expressen.se
