Vad gör man en lördagkväll när det inte finns något att titta på på tv. Vår kväll blev räddad av ”The Specials”. Jag läste om dem för länge sedan, tror att det var hos Imsavimsa och nyligen blev jag påmind av Tjejerna två.
”The Specials” är en serie om fem ungdomar runt 20 år i Brighton, som bor tillsammans. Varje avsnitt är ca 10 min och de handlar mest om relationer, både vänskap och kärlek. Det är så härligt att se att de lever det liv som vi alla gör när vi är i den åldern, skola/jobb i veckorna och party på helgerna. Något som också slog mig är att de bor i ett hus, med ett riktigt vardagsrum och ett riktigt kök, så som vi alla vill bo.
En mamma jag känner har tidigare nämnt att hon har haft tankar kring ett gruppboende i kooperativ form för sin dotter. Och nu förstår jag vad hon menar. De kommunala gruppboendena kan ju ha en viss typ av interiör. Enligt mina förutfattade meningar är det inte så mycket som skiljer ett gruppboende för ungdomar från ett ålderdomshem. Vi är absolut med på kooperativet, men det är ju många år tills dess…
När det gäller detta gäng var det Hillys föräldrar som tog initiativet , de köpte huset och har det övergripande ansvaret för personal och drift. De har en egen sida, Small Opportunities. Klicka dig till The Specials via bilden ovan och se resterande åtta avsnitt. Det nionde och sista avsnittet för säsongen kommer imorgon, måndag.
Böcker blir årets julklapp i det här huset. Kan man få för många? Vi har absolut för få. Ebba-böckerna har vi läst länge. De handlar om Ebba som har Downs syndrom. Ebba har en hund som heter Molle, hon har också fina kläder, tycker om att dansa och fyller år. Dessa fyra böcker har man kunnat köpa till paketpris hos Hatten förlag, men Ebba fyller år har varit slut en längre tid, så nu säljs de endast separat. Böckerna har kraftiga blad med flikar, vilket underlättar bläddringen. Bilderna är tydliga och orden kompletteras med tecken.
Elvira och Elvis har tröttnat lite på Ebba nu, så därför har vi bett Tomten att fixa fram böckerna om Karin och Simon. Jag har bara bläddrat snabbt i dem, men de verkar hålla samma höga kvalité som Ebba-böckerna. Och så är de skrivna av samma författare. Dessa kan man köpa styckevis eller som paket hos Landskrona vision.
Hos adlibris.se finns fler böcker med tecken för hörande barn bl a Emma, Totte, Lilla Anna, Nalle, Max. Men varför kostar de dubbelt så mycket som samma bok utan tecken?
Bilder från Hatten förlag och Landskrona vision
Leka med dockor gör ju gärna både pojkar och flickor. Roligare blir det när dockan liknar en själv. När vi var i NY i somras fick Elvira en docka från The American Girl.
Hos Varsam kan man inte välja docka efter hårfärg och frisyr, men man kan köpa hjälpmedel till dockan. Varför inte ett par glasögon, en rullstol, rullator eller en skyddshjälm. Skyddshjälm borde vi sätta på Elvis.
Bild från Varsam
Visst kan det vara svårt att hitta bra julklappar till barnen? Nu är det hög tid att börja fundera om man inte redan har gjort det. Vad ska tomten ha i säcken? Därför tänkte jag tipsa er om saker som vi har haft glädje av. Jag menar, ska de ändå spridas över hela hemmet kan de väl åtminstone vara vettiga och tjäna ett gott syfte.
När det gäller film så har Elvira länge varit ett hängivet fan av teckensångs-filmer. Hon har lärt sig massor av dem. De är både förströelse och stimulans på en och samma gång.
För de minsta barnen, från 1 år och äldre har Kika på Ika ett bra tempo. Det går väääldigt långsamt. Ika sjunger och tecknar vanliga barnvisor som t ex Lille katt, Här dansar Herr Gurka, Björnen sover, Gubben i lådan, Lilla snigel och många fler. Ika är ju Ika, en del har svårt för hennes mimik och ”sätt”, men den här är faktiskt bra. Och den vuxne hinner också med att lära sig tecknen till sångerna.
Kika på Ika 2, har vi inte sett så mycket på än. Den har ett högre tempo och riktar sig till lite större barn. Filmen innehåller sånger som leds av Ika och rim och ramsor med barn. Sångerna handlar om trafik, att göra sig illa, veckodagar, månader, årstider och humör.
Båda filmerna kan beställas från Landskrona vision.
Bild: Landskrona vision
Igår diskutterades Downs syndrom och fosterdiagnostik än en gång i media. Det var en bra debatt. Tankar som slog oss var hur människor kan sitta och säga att barn med DS inte är önskvärda, när det sitter en person med DS i panelen. Som tur är ger ju alltid Anna svar på tal. Hon återtog respekten. Tack Anna för att du alltid ställer upp i sådana här sammanhang. Det är imponerande att du orkar medverka i dessa debatter. Vi är många som är tacksamma för att du gör våra barns röster hörda.
En annan tanke som speglar våra egna förutfattade meningar var då en man med en kusin i Iran utryckte sig. Vi frågade oss hur kusinen hade tagits emot och kom snabbt fram till att det var säkerligen på ett mycket, mycket kärleksfullt sätt. De är ju bättre än oss på att hålla ihop släkten, värna om familjen och hjälpa varandra.
Man poängterar under programmet att antalen fostervattensprov och moderkaksprov inte har ökat de senaste åren, men att antalet avbrutna graviditeter har. Fosterdiagnostiken finns ju redan här. Det är bara att acceptera. Men vi får inte acceptera att den etiska aspekten glöms bort. Vi har pratat mycket om det här ämnet, Â jag och pappan. Vi vill räcka till för alla våra barn. Men vi återkommer alltid till att det är ett risktagande att bli förälder. Det är ett risktagande att leva livet. Vad som helst kan hända, när som helst. Och vi som föräldrar kan inte vara de som ska välja vilket syskon som ska få komma. Vi kan inte värdera någon som kommer från vårt eget kött och blod högre eller lägre än det som redan finns i livet. Så resonerade vi när vi väntade på Elvis och så kommer vi att resonera om vi skulle få fler barn. Alla resonerar som de vill. MEN, det viktigaste är att man gör valet till sitt eget och inte till något allmängiltigt. Och att man känner sig trygg med sitt beslut och kan leva med det. Vi kan bara berätta hur det är att leva med Downs syndrom i familjen, och det mina damer och herrar är en sann glädje.
Debatten börjar 25 min in i programmet.
