Inte var det denna slagna superhjälte i alla fall. Hon hade somnat mitt i mellanmålet. Med huvudet på armen och armen på bordsskivan. Hon sov sig igenom påklädning och promenaden hem. Hon sov en stund på hallgolvet, men när vi insåg att hon inte gick att väcka så förflyttades hon till
… soffan. Där sov hon vidare. Vi började fundera på åkommor, vad som cirkulerar på dagis.
Tre timmar efter mellanmålet vaknade hon. Kanske hade hon bara haft mycket att stå i. Många bovar att tillrättavisa, många barn i nöd att rädda och långa sträckor att flyga. Vem blir inte trött av det? På kvällen var hon redo för nya uppdrag.
…
Men nu, två dagar senare är arbetskläderna tillbakalämnade. Nu ligger vår lilla hjältinna återigen utmattad på soffan, sjukskriven efter en natt med många hemska kräkningar. Det kanske var något i luften ändå, något annat än Super-Viran.
Bilder: Privata. Observera Elvis som drabbats av mindervärdeskomplex i superhjältens närvaro, och på sitt ödmjuka killmanér visar sin tvättbräda.
Från rummet där Elvis nattas hör man,
Snöplog, betongblandarbil, sopbil, biltransportbil, dragbil till semitrailer, brandbil med skylift, stegbil, brandbil med specialutrustning, vägvält, motorschaktvagn, minidumper, jättedumper, grävlastare (av Elvis kallad Kicki eftersom det finns en gul bil på dagis som han och Kicki lekt med), grävmaskin på band, bärgningsbil, skåpbil, pickup, traktor, traktor med gödselspridare, traktor med rundbalspress osv.
Däremellan kan man höra ”titta”, ”oj oj”, ”nej”, ”oj oj”, ”brrrrr”. Stora fordonsboken, Elvis favorit”saga”.
Bild från Svenskabarnrum.se
Ja ha, om man skulle ta och damma av den här gamla bloggen och ge den liv igen. Tillvaron har avstannat lite. Vi har fallit ur gängorna, men det verkar som om det börjar reda sig en smula. Det finns en tillstymmelse till vardag.
- Den här mamman har jobbat i tre veckor. Eller… jag har nästan varit borta halva tiden.
- Elvis har skolats in på dagis.
- Pappan har också varit på dagis. Han har haft det största ansvaret för barnen sedan en tid tillbaka, vilket lett till att jag är andrahandsgods. Det är bara pappa som gäller och det är dragkamp vill jag lova. Härligt, tycker jag.
- Elvira har slopat middagsluren och sluppit ur fängelset och sover numera utan galler. (Vi gjorde ett försök i augusti men bytte tillbaka, efter en vecka av allt för tidiga morgnar och en allt för störd lillebror.) Men nu funkar det bra. Hon kommer visserligen och hämtar mig på natten, så jag har också fått en ny sovplats. Vi kör tjejerna och killarna.
Det ser ut som om mycket har hänt, men ändå känns det som om tiden stannat av. Man lunkar på, men än vill jag nog inte kalla det vardag.
Bild: En hund förklädd till Elvis
Elviras kompis har en hästtokig storasyster. Där hemma finns det mesta i hästväg. Igår kväll hade vi lördagsmys tillsammans. När de mätta föräldrarna försökte få en stund till att sitta och jäsa, engagerade sig denna storasyster i småbarnen. Vare sig de ville eller inte. Leken var ridläger.
Det kanske är dags att göra slag i saken och anmäla Viran till ridning. Det ska ju vara bra balans- och muskelträning sägs det.
PS
Bytte namn på inlägget då det redan fanns ett med samma namn som även tydligt visar hur Elviras häst intresse utvecklats.
Vilken tur det är att man har foton. Utan dem skulle jag inte alls kunna återuppleva det som varit. Jag glömmer så snabbt. Gamla människor kommer ihåg datum och årtal på de mest vardagliga skeenden i livet. Men det är annat med vår generation. Vi har inte tiden att reflektera över det som är. Vi lever på och många lever nog i framtiden, planerar för det som ska komma eller dit de vill. Jag är en av dem. Istället för att tänka på det som är nu och det som har varit.
När vi fixade och trixade med ombyggnationen blev det fel med mediaspelaren, filmer slutade att fungera och några bilder försvann även dom. Nu har teknikern lagat några. Bl a den här filmen. Det känns som en evighet sedan. Lilla goa Viran. Och de där skriket, det har hon kvar…
