Igår kväll var vi på genrep. Precis som planerat. Det ser lovande ut inför lördagskvällen. Utan att avslöja för mycket måste jag ändå kommentera mellanakten. Det var den jag satt och väntade på. Tillslut kom den, efter snabbrepriser, påor och sketcher. Och där stod de, Glada Hudik-kören. Och de stod där stadigt och självsäkert.
Tänk på sammanhanget. Ett program som går ut på att rösta fram den bästa, en vinnare. I det forumet får detta gäng berätta att alla är lika bra. Och tänk i det stora hela, tänk på tiden vi lever i. Vi har en teknik som erbjuder fosterdiagnostik åt alla samtidigt som vår lycka är perfektion, likriktighet och självförverkligande. Mitt i allt detta får alla dessa gäng, (Köping-gänget, ICA-gänget och Hudik-gänget) utrymmen på bästa sändningstid att säga att alla är lika bra. De hälsar på hemma hos oss genom tv-apparaterna och får oss att skratta , att känna värme och tänka ”ja, varför inte”.
Egentligen är det självklart. Alldeles självklart. Lika självklart som att vi lär våra barn att det är fel att slåss, att alla får vara med och leka och att man inte får säga dumma saker. Men vi vuxna har ju undantagsregler. Vi får äta glass före maten och vi får tycka att vi är bättre än andra. Vi lever inte som vi lär.
Med tanke på det så är det ju smått fantastiskt, att vi kommit hit. Â Att vi på bästa sändningstid, tillsammans med någon miljon medtittare får bli påminda om att alla är välkomna. Det kallar jag lördagsunderhållning.
Viktig lördagsunderhållning, både för Elvira och hennes bror.
Förra gången vi hade magsjuka hade vi biljetter till Glada Hudik- teaterns föreställning Elvis. Biljetterna såldes via vänner och vi satt hemma snuvade på konfekten (i dubbel bemärkelse).
I julklapp fick jag två biljetter till Melodifestivalen. Och tro mig när jag skriver att jag blev lite extra glad när jag läste detta, de glada gänget står för mellanakten. Vi ska inte vara i händelsernas centrum på lördag utan på genrepet dagen innan. Måtte de vara med då!
Missar jag dem igen får jag väl helt enkelt åka till N.Y. i sommar igen. Då de sätter de upp Elvis over there.
Det bästa med magsjuka är att man känner sig som ny när man blir frisk. En ny människa, frisk, stark och full med energi.
Man städar ut sjukan på samma lustfyllda sätt som man städar ut julen. Man ger sig ut i friska luften som känns friskare än någonsin. Man älskar livet, är mer tacksam för barnen och är glad, glad, glad. För på så här gott humör var det längesen man var. Och mat, tack gode Gud för mat! Resterna som såg ut att kunna krypa ut ur kylskåpet själva igår, ser delikata ut idag.
Men idag skippar vi ändå resterna, här lagas det potatisgratäng och kotlett i det skinande rena köket, och barnen är nyvakna i soffan efter den uppfriskande pulkaåkningen. Tänk att det krävs en magsjuka för att man ska uppskatta livet lite extra. Tillvaron fick samma boost som håret då det äntligen blev tvättat, med ett schampoo av volume sensation-karaktär.
Och imorgon, är det tisdag. En helt vanlig tisdag…
Urk, då tror jag att vi är igenom på andra sidan för den här gången. Hela familjen åkte på magsjukan. Är magsjuka och vinterkräksjuka samma sak nu för tiden eller är det olika åkommor?
Det är sannerligen ett äventyr att ha dagisbarn.
Bild från SeaSea
För länge sedan (nåja 2007) läste jag en tråd på Familjeliv som löd något i stil med ”nu har jag börjat blogga…” Det var en pappa till en kille med en kromosomdiagnos, 22q11, eller Catch 22, som skrev detta. Jag hälsade på hos Heja Abbe och började läsa, och blev fast. Sedan dess har jag prenumererat och läst varje inlägg som denna pappa skrivit.
Jag skrev ett inlägg och tipsade om bloggen, pappan tackade för orden och vi lade till varandras bloggar i våra länklistor. Denna underbara blogg har sedan dess varit en stor inspirationskälla. Dess ord är så välbekanta för oss föräldrar, men ändå intressanta. Det är inte alla som kan lyckas med det.
Jag tror inte att Abbes pappa har så mycket nytta av våran länk om man tänker på mängden trafik från våran blogg till hans. Vi däremot, vi är väldigt tacksamma. Vi får flera hundra besökare till vår blogg från Heja Abbe. Så vi vill tacka Abbes pappa för att vi får finnas där och för att han hjälper till att sprida våra ord. Och så vill vi säga STORT, STORT GRATTIS till Stora Bloggpriset, ett pris han är väl förtjänt av.
