Drygt två veckor har passerat. Och bubblan har spruckit.
Det började med pyspunka som utmynnade i en explotion i torsdags när vi hämtade en kräkande Viran på skolan. Fyra av fem drabbades av ett lustigt magvirus, om än dock lindrigt så tillräckligt för att ta ner oss på jorden. Samma kväll fick Elvis superont i örat och doktorn misstänkte öroninflammation. Så med tre barn hemma varav två sjuka men ändå pigga och rastlösa sattes vi på prov under några dagar. Men idag är det måndag och om jag säger så här, vardagen är hjärtligt välkommen igen.
Ömhet och fascination
Och lillasyster som fått namnet Elle äter, bajsar, växer och är vaken mer och mer. Syskonen köper henne med hull och fjun. Det är härligt att se dem tillsammans, deras ömhet och fascination, men också en skräck i deras iver och tanklöshet. Elle har fått låna Elviras gamla kläder, det är som att se Viran som bebis igen. Och i samma ansikte kan man också se Elvis. Det är häftigt att se dragen och likheterna. Man påminns om sådant man trodde var glömt, minnen från de andra två bebisarna. Och det är häftigt att konstatera att de barn som vi gör ser ut så här. Â Så här blir vi två tillsammans i en (eller tre). Världens gulligaste ungar som kommer att växa till världens bästa individer.
Iver och tanklöshet
Inför en bebis ankomst är det inte ovanligt att oroas av tankar som ”kommer vi att räcka till”, ”kan jag älska en till lika mycket”. Så tänkte jag med. Nu i efterhand känns det snarare som om jag fått mer kärlek för varje barn, mer kärlek att portionera ut till var och en. Ju fler barn, desto mer kärlek till alla. Desto större tacksamhet för alla.
3 770 g lätt och 50 cm kort lillasyster
Jag fick stanna upp när jag var på väg för att hämta barnen. Vad var det där jag kände? Kunde det vara? Ja, kanske. Nej, säkert inte.
Men jo, det visade sig vara dags. Natten till onsdag föddes lillasyster. Elvis och Elvira kom för att hämta hem henne vid lunch och oj så förväntansfulle de var när vi möttes i korridoren. Elvira lämnade inte lillasysters sida på resten av dagen.
Nu är vi hemma och lever i bubblan. Bebis-bubblan. Man pratar lågt, man rör sig sakta, man slamrar inte i köket, man är i slow motion. Bara en nyfödd bebis kan ha den inverkan på fyra personer samtidigt. Vi njuter så länge den varar.
I flera veckor har jag cyklat förbi det här skyltfönstret på väg till jobbet och tänkt ”om jag ändå fick klä på mig pyjamasen igen”. Â Och nu är jag här. Det är måndag och jag är hemma i pyjamas. Hela dagen har jag haft pyjamas. Jag har lagat lunch i pyjamas, hämtat posten i pyjamas, tittat på dag-tv i pyjamas och jag måste säga att det är ju det bästa plagget. Det sitter inte åt, det är mjukt och följsamt och varken för svalt eller varmt. Perfekt!
Snart ska jag laga middag i pyjamas.
Idag är första dagen på min tjänstledighet. Den första dagen på resten av mitt liv. Det känns lite som ett oskrivet blad även om vi gjort det förut. Fått barn alltså, men vi vet ju inte alls vem vi väntar på. Vi vet inte hur det är att ha tre barn och hur det är att sova fem i sängen.
Hösten har hittills varit ett enda långt lopp där det inte funnits mycket tid till reflektion. Jag har jobbat heltid för första gången på sex år. Barnen har haft veckovisa fritidsaktiviteter för första gången i sina liv. Och jag har varit bortrest från familjen var och varannan helg. Jag har känt mig otillräcklig var jag än befunnit mig. Men nu är det ändring på det. Äntligen kan fokus riktas mot familjen, och enbart familjen.
Så i helgen har vi tagit fram bebissakerna. Vi har byggt ut den 2,70 breda sängen med ytterligare 60 cm. Vi har köpt blöjor och de första kläderna. Packat BB-väskan och känt förväntan. Och från och med nu gör vi inget annat. Nu väntar vi bara. Hela familjen. Vi är redo och vi undrar vem du är.
När jag tittar igenom bilderna i mobilen är det uppenbart vad Elvis har haft för sig under sommaren. Han har många skepnader, med den ena och andra accessoarer får han ihop uppsättningar till Kapten Sabeltand, Batman, Spindelmannen, Mästerkatten och Zorro. Kläderna ligger fortfarande nära tillhands, i trappen, i hallen, i vardagsrummet, för vem vet när de kan komma till användning. När som helst.
Efter några avsnitt av Sommarlov och ett besök på Junibacken och dess presentshop var sjörövare poppis i början av sommaren. Perfekt i sjörövarlekplatsen i närheten av morfar.
Hatten må vara varm, men den satt på för det mesta.
Som Batman kan man gå inkognito på Alfons Åberg-teater.
Och passar Spindelmannen bättre är det bara att vända på capen och mössan. Så praktiskt.
Om dans är livet för Elvira så är regissera rollek livet för Elvis.
Man kan ta en paus också och bara vara sig själv förklädd i sandlådan.
…eller chilla i en Adirondack med en glass.
Â
Före sommaren hade vi ett snack med barnen. Ett förtroligt sådant 😉
Ja som ni märker så jagar vi kickar. Om ca sju veckor blir vi fem i familjen. Elvis ska äntligen få bli storebror, han tycker det är jobbigt att vara ”sist”. Och Elvira ska äntligen få en levande docka. Namnförslag har vi också fått. Elvis och Elvira är fina namn tycker dom, men det funkar också med Darth Maul, Sportacus eller Dora.
Vi får se vad det blir. Kom gärna med namnförslag! Med nr 3 ligger man efter med allt. Vagn har vi fixat i alla fall, värre med bilbarnstol. Kläder hoppas jag finns på vinden. Man ska bara ta sig dit upp…
