Den här kategorin skulle kunna fylla bloggen. Det blir inte så. Men nu ska ni få höra något galet.
Elvis har sedan en tid sovit dåligt. Han vaknar och gallskriker, man får inte trösta, i bästa fall lyckas man stoppa in nappen utan att förvärra situationen. Efter en stund slutar han av sig själv. Vi har pratat om vad det kan vara. Vad händer i Elvis? Men vi har inte kommit fram till något annat än det klassiska, det är en fas.
Så, i måndags natt sov Pappan, jag och Elvis i samma säng som vanligt. Elvira kom in och hämtade mig. I samma veva satte Elvis igång. Jag sa till den sömndruckna pappan ”- Du måste bulla upp med kuddar så att han inte rullar över kanten”. Skyndade mig till Elviras rum så att hon inte skulle bli pigg. Pappan uppfattade mina ord som ”-Du måste se över Elvis affärsidé”. Detta förföljde sedan pappan under natten. Resonemanget gick något i stil med, Vad menar hon? Det här är ju galet. Hur ska jag få ordning på hans affärsidé? Som dessutom är väldigt dålig, han skriker ju bara! Hur kan man låta Elvis ha internationella affärshemligheter? Det är ju inte konstigt om han är stressad och inte kan sova bra om natten. Hur ska jag städa upp i denna röra?
Vi skrattade gott åt detta på morgonen.
På tisdagnatten var det min tur att spekulera. Pappan sov med Elvira och jag med Elvis. Han började gråta. Inte riktigt vaken försökte jag få tyst på honom. Då kom jag på att Elvis fått dela ett arv med en massa avlägsna tyska släktingar. Den avlidne var svensk och därför hade ansvaret lagts på Elvis som ju var den enda svenska arvtagaren. Resonemanget gick, Hur kan man lämna detta ansvar hos en 1 1/2 åring? Han kan ju inte ens läsa, knappt räkna till tre. Det är klart att han mår dåligt av att förvalta detta. De vuxna ska nog få veta hut. Så här kan det inte fortsätta.
Vi skrattade gott åt detta på morgonen. Men inte har vi blivit klokare. Och visst är det tur att man inte fattar några viktiga beslut på natten, vanligtvis. Och visst är det märkligt vad som vävs in i våra drömmar. Och vilka långa tankegångar man kan ha fast att man inte är vaken. Och vad kallas det där stadiet mellan vaket och sovande tillstånd? Var befinner vi oss då?
Kräkningarna avtog, ingen annan drabbades så vi åkte en snabbis till morfar. Men sjukan fick ny fart. Tjejerna är däckade med feber och halsont.
Elvira får sprickor på läpparna och näsvingen när hon blir förkyld. Det spricker upp direkt och det är på samma ställe varje gång. Den här gången har hon även fått tvärgående sprickor på tungan. Läkaren sa att det berodde på att infektionen torkar ut huden och det är ganska vanligt hos barn. Hennes hud är ju torr från början så kanske går det snabbare/händer oftare av den anledningen. Vi fick en Xylocain gel att smörja med för att bedöva munnen, så att hon kan äta. Funkar perfekt. Kom ihåg det i fall det händer din gullunge.
Stackarn, man vet ju själv när man har en ynka finne i näsan eller en pytteblåsa på tungan. Behagligt är det ju inte direkt.
Brukar ni känna att ni upprepar er?
Det är en känsla jag haft sedan slutet av januari. Och det är inte bara en känsla. Det är bara att bläddra i arkivet här till höger så får jag det bekräftat. Jag upprepar mig. Går på repeat. Eller shuffle om du vill, ämnet är ju ändå det samma. Söt och Snygg har blivit en sjuk blogg. Nej, jag menar sjukblogg. Eller, ja varför inte, en sjuk blogg. Helt sjuk.
Elvira stackarn är sjuk igen. Två veckor efter öroninflammationen. Och det är de där kräkningarna igen. Det är så synd om henne. Hon hinner bara komma ikapp från en sjuka så slås hon ner igen. Man är ju lite extra blödig som förälder.
För att strö extra salt i såret så skulle den här mamman och pappan haft barnvakt, gått på filmfestival, sovit borta, och fått sovmorgon. Barnen skulle fått träffa morfar och morbröder, bara det liksom. Det har ju blivit värsta lyxen att få träffa övriga familjen i dessa sjuka tider.
To be continued.
Ja, faktiskt. På svt-webben kan man se melodifestivalen på teckenspråk. Imponerande vad de är snabba med fingrarna. Det är riktigt underhållande.
Jag får lära mig att lägga mer känsla bakom tecknen till barnvisorna när vi sjunger här hemma. Lite koreografi, en fläkt och några tomtebloss på det (fast inte samtidigt), så är vi i hamn. Oslos hamn 😉
Det är mer snö på gräsmattan än vad Elvira är lång. Men visst börjar vårkänslorna spira? Nä, jag är inte ironisk, det droppar faktiskt från de gigantiska istapparna utanför våra fönster, och gatan är bar från snö. Vem vet, plötsligt en dag kanske man får syn på en snödroppe. Men en dag i taget tills dess, för psykets skull.
Hoppas att ni har haft en trevlig helg. Jag har gått hela veckan och väntat på att få åka till IKEA. De har skottat snö från taket och hållit stängt. Som plåster på såren fick jag vara där både idag och igår. Elvira skulle få en ny matstol, en sådan för stora barn. En stol för det stora barn hon ibland är och en stol för det stora barn hon alltid vill vara. Hon fick äta frukost på den nya stolen imorse, men mer än så blev det inte. När till och med den tredje stolen var ful i lacken fick det helt enkelt vänta tills nästa leverans. Ibland undrar jag om jag lägger tid på rätt saker…
