Våra barn är morgonpigga. Mellan kl 05 och 05.30 slår de upp sina blå. Pling! Därefter kommer repliken ”-Gå ner.” Vi investerade i en tv till sovrummet. I hopp om mysiga mornar. Långdragna till åt minstonde 07. Men tydligen går inget upp mot att se på tv nere i vardagsrummet.
Julen, nappavvänjningen, lunket och kanske godiset har lett till senare kvällar. I morse när Elvira lät Pling! och började kravla ner mot våra fötter för att ta sig över sängkanten hejdade jag henne per automatik och manade som vanligt ”Elvira det är natt, alla sover”. Jag höll om henne och sjöng, men hon var bestämd. Jag tittade på klockan för att se om det var värt besväret. Även denna morgon visade den 07.30.
Det har blivit en jullovs-vana som vi föräldrar har svårt att vänja oss vid. Hoppas, hoppas att den består.
Välkommen 2011. För mig är det sentimentalt med nytt år. Samtidigt som det finns en förväntan och nyfikenhet. Känslan av att bara vara passagerare på tåget som heter Livet är både läskig och kittlande.
Nåväl, nu puttar vi ner faster Malin från tronen. Bloggpausen blev längre än väntad. Det var liksom inte meningen att uppdateringen skulle dröja. Jag skyller på det här tåget som bara rusar fram.
Vi spenderade julen med galningarna ovan. Det är väl lika bra att nämna att det är min del av släkten. Så inte pappan får stå till svars för något han är oskyldig till. Hon som lånade kameran får skylla sig själv.
Högtiderna i korta drag:
Julen – Elvis gav Tomten nappen. I utbyte fick han många paket. När paketen var slut bad han Tomten om att få tillbaka nappen, men se det gick inte Tomten på. Si så här en vecka senare börjar abstinensen avta. Elvira var till en början avvaktande mot Tomten, vilket var lite förvånande då hon tog emot spökena vid Halloween med stora famnen. Men när det trillade in paket var han ändå helt ok. Mamman och pappan fick en dag alena i Stockholm. Den dagen får illustreras av lugn och ro bland glasmontrar.
Nyår – vi åkte till alla tänkbara butiker i hela staden och inte en enda hade en Snowracer, eller skruvmejsel som Elvis säger, kvar. Sedan visade det sig att grannen hade en i förrådet. På kvällen firade vi med våra bästisar Elvis och Elvira. Vi klädde upp oss, åt trerätters och tittade på Toy Story 3.
God fortsättning på det nya året till er allihopa!!
10 december är för många en högtidlig dag. För oss är det verkligen en högtid då faster Malin fyller år. Elvis och Elvira stormtrivs hos henne med kusin, hundar, fiskar och pool!
Det firar vi med sången ”Jag måste leva”.
Grattis, grattis Malin!
Tidigare berättade jag om de situationer man arrangerar på förskolan för Elviras räkning. En av dessa är ju rolleken med ett annat barn. När man började med detta trodde man att det var Elvira som behövde stöd i rolleken. Istället visade det sig att det var de barn som bjöds in till leken som behövde guidning av pedagogen. Barnen blev osäkra när Elvira pratade sitt låtsas-språk, när de inte förstod hennes uttal och tecken eller hennes sätt att vara. Resultatet var lite förvånande eftersom vi vuxna kanske lätt tar för givet att barn förstår varandra bäst.
På utvecklingssamtalet berättade pedaogen om den senaste rolleks-stunden. Hon hade bjudit in en 5-årig pojke som är ny på förskolan. Han har just kommit till Sverige och har därför inget talat språk som barn och vuxna på dagis förstår. Han och Elvira lekte med plastdjur och byggde hus åt dem av klossar. Han är den som förstått Elvira bäst, redan från lekens början. Han hade varit försiktig, tagit sig tid att vänta in och läsa av. De kommunicerade med gester, tecken och sina modersmål. Visst är det häftigt!
Torsdag. Barnen vaknar med magsjuka. De turas om att kräkas. När Elvis gör sitt tittar Elvira på och säger ”-Prosit!”
