Under januari hade vi 1971 besök.
Man har hamnat hos oss när man har sökt på:
1. söt och snygg
2. ovanliga efternamn
3. snygg
4. söt
5. sötoch snygg
så orginellt 😉
411 besök har kommit från Facebook
116 besök från Heja Abbe
98 st från Google.se
50 besök från Lilla L
39 st hittar hit från Prince Vince
Stort tack till länk-kompisarna! Och alla ni andra som länkar. Hoppas att vi hjälper till lotsa besökare till era bloggar också.
Som mest hade vi 97 besök på en och samma dag och igår hade vi 60 besökare här. Det mest lästa inlägget under januari är ganska otippat Godnattsaga och lustigt nog skrev jag det för exakt ett år sedan, på dagen!
Barnen har fått vara friska länge, sedan veckan före jul. Men så kom månadsskiftet januari/februari. Elvis har legat några dagar med hög feber. Samtidigt som det stundtals har varit synd om honom har det varit mysigt. Man får rå om honom och gosa lite längre än normalt. Han slingrar sig inte när man precis satt sig tillrätta i soffhörnet. Vi föräldrar fick än en gång erfara att det är så orättvist enkelt för Elvis som kan säga att han har ont i halsen eller att han fryser. Och det är så skönt att i det läget få bekräftat att man som förälder har gissat rätt.
Nu när Elvis är frisk är det Virans tur. Och hon är det faktiskt bara synd om. Med feber, snuva OCH magsjuka finns det mycket att oja sig över. Men Elvira väljer att berätta att hon har ont i pannan. Och det är ju faktiskt en förträfflig summering av allt det onda, det är ju där det sätter sig. Så helt orättvist är det ändå inte. Hon kan minsann hon med.
Vi får se om Elvis får anledning att göra av med sin överskottsenergi de närmaste timmarna. Oavsett får dagis vänta hur mycket han än behöver kuddrummet och sina hoppa-skutta-tjoa-tjimma-kompisar. För magsjukan räknar vi inte som en av våra bättre vänner.
Här om dagen skrev jag om en känsla som trängde undan orden. Idag gav Elvira utlopp för en annan känsla som framhävde orden. Hon var så himla förbannad.
Den här gången var det hämtning på förskolan. Svettiga gick vi ut genom entrén efter brottningsmatchen med ytterkläderna. Elvis och Elvira sprang ut på gården och började klättra i en snöhög. Jag lät dem leka en stund. När Elvira hittade ett ställe på snöhögen som möjliggjorde en rymning över staketet var det dags att bryta upp. Och arg blev hon, och det kan man ju förstå. Att gå misste om en sådan chans till frihet.
Brottningsmatchen fortsatte för att komma ner från snöhögen och för att gå åt rätt håll. Elvira hamnade i foten av en annan snöhög. Där och då hade vi en dialog vi aldrig haft förut. En dialog full med rent uttalade ord, tidsbegrepp och upp till sex ord i samma mening. Situationen var lika frustrerande som underbar.
M Â -Kom nu Elvira
E Â -Jag vill inte!
M Â -Jo nu ska vi gå hem
E Â -Jag vill inte alls gå hem!
E Â -Jag vill leka ute
M -Du får leka ute i morgon
E Â -Vill inte leka ute i morgon
M Â -Jo
E Â -Vill leka ute NU
M Â -Nej, nu måste vi gå hem
E Â -Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte……
Pappan lämnar oftast barnen på förskolan om mornarna. Idag blev de sena, pappan hade ett Skype-möte med andra sidan världen och insåg att han inte skulle hinna i tid. Så han valde att stanna kvar hemma, genomföra samtalet och därefter lämna barnen.
Ett säkert kort just nu är Lejonkungen. Han placerade barnen framför tv:n och sig själv i köket. Till en början satt de klistrade men efter ett tag tappade de koncentrationen på Simba. De kom in i köket och blev stående som två frågetecken. Där stod de och lyssnade på sin pappa som pratade engelska. De visste inte riktigt vad de skulle tro eller hur de skulle förhålla sig till det. Är det på skämt? Vad är det vi har missat?
När pappans beteende blev för mycket för de små liven gick de in i lekrummet. För att få pappans uppmärksamhet kom de tillbaka in i köket. Elvis med en mjukdjurs-katt och Elvira med en dito-giraff. Att avsikten var att få pappan att sluta prata kan vi med största sannolikhet anta. För där i köket ställde de sig bara rakt upp och ned, fäste blicken på pappan och började tvätta sina djur genom att slicka dessa två stackare.
Djuren smakade väl inte allt för gott för strax därefter försvann de in i lekrummet för att planera sin nästa aktion. De kom tillbaka med en bricka dukad för födelsedag. Så in i köket tågade de sjungandes ”Jag måste leva”.
När firandet var slut tog de tag i en av kökslådorna. Elvis fick tag i ugnstermometern, tryckte på en knapp som satte igång ett alarm. Elvira öppnade en burk med vattenfyllda plasthjärtan som kan frysas och användas som isbitar. Dessa kastade hon ut i köket. På grund av oljudet förflyttade pappan sitt möte till vardagsrummet.
I köket lät han dem fortsätta härja. Han hade inte så mycket till val. Men efter ett tag hörde han dunsar. Bärandes på sin dator gick han för att se efter vad det nu var som hände. Jo barnen kastade potatisar. Där och då fick han avbryta videomötet.
Han var ju ändå nästan klar…
Elvis och pappan sitter tillsammans i fåtöljen och tittar på…. Lejonkungen, den nya favoriten. Simba har just förlorat sin pappa och irrar runt och letar efter honom. En gripande scen som Elvis sitter klistrad framför. Han frågar,
– Var är ungen?
– Här är min unge, svarar pappan och kramar om Elvis lite hårdare
– Nej, jag är Elvis, säger han lite stött men tänker sedan efter en stund och tillägger
– Elvis-ungen
